Är det motorer som baktänder? Kan det vara en starter som testskjuter sin startpistol? Svaret är oklart när en stor publik, redan tidigt på lördagsförmiddagen, närmar sig folkracegropen i Vessingsboda. Det smäller hur som helst i knutarna, men knallarna som delvis dränks i motorvrålet gör källan svårlokaliserad. Efter ytterligare några tiotals meter promenad klarnar saken, det tävlingsskjuts på Bredmo skyttebana invid motorstadion.

Knappt hinner Ålandstidningen fram till banan innan dagens första start går. Som ensam junior bland 27 seniorer river Abbe Mattsson iväg ut på sina varv i all ensamhet – och snabbt går det.

Vid sidan av banan följer tävlingsledaren, tillika Abbes pappa Christoffer Mattsson spänt med sonens framfart. Nere i depån finns också tävlingarnas tekniska chef Daniel ”Tjabo” Mattsson.

– Jag ser bland annat till att bilarnas säkerhetsutrustning är i godkänt skick, säger han under en kort paus.

Fix, tricks och meckande

Racet håller ett högt tempo, inte bara under själva heaten. Knappt hinner förarna från ett heat av banan, innan nästa startfält flaggas iväg. Några heat in händer något, någon har kört av banan. I ögonvrån syns bara något rött som ser ut att ta ett rejält luftsprång – vid en närmare eftergranskning visar det sig vara Jonas Asks röda Saab som gör en stilfull piruett.

– Jag får räta ut den lite sen, säger han.

Kör man den här typen av tävlingar får man räkna med en viss andel meckande – så är det bara. Det vet Erik Fellman som Ålandstidningen hittar liggande på rygg under sin Ford Granada någonstans från 1980-talets senare hälft.

– Så är det, det underlättar om man kan åtminstone lite om bilar i den här sporten, säger han.

Vad verkar problemet vara just nu?

– Bensinpumpen strular så jag behöver fixa till den, men det är inte det lättaste när man inte har riktigt rätt verktyg med sig.

Erik Fellman har kört folkrace länge, men det var ett tag sedan senast.

– Det är min första tävling på fem år, säger han och fortsätter:

– Det föll sig naturligt att sluta när jag fick barn och flyttade till Föglö – men det är roligt att vara tillbaka.

Veritabel rallyfamilj

Några depåboxar längre bort sticker ett kaffebord ut bakom en av tävlingsbilarna. Mitt bland rytande motorer och avgaspuffar dricker Tor-Håkan Karlsson en kopp kaffe från den medhavda termosen. Ålandstidningen vill gärna få en kort pratstund. men hans blick söker sig lite ängsligt ut mot startlinjen där sonen, Niklas Karlsson, redan håller högerfoten stadigt nertryckt mot gaspedalen.

– Vi tar det sen, halvropar han bakåt och småspringer mot banans räcke där frun, Sinikka Karlsson redan står.

Det är alltså en tvättäkta åländsk rallyfamilj vi har att göra med. Pappa Tor-Håkan Karlsson har varit medlem i motorklubben sedan tidigt 1970-tal. Både han och hustrun har kört rally i yngre år, och nu är det alltså sonens tävlingar som får fokus.

– Motorer och bilar har nog alltid varit mitt största intresse, säger han.

– Vet man inte var han är kan man vara säker på att hitta honom i garaget, meckande med någon av alla motorer, tillägger Niklas Karlsson efter sitt heat.

Vad är det som lockar dig med folkrace och bilar?

– Det är en fin sport. Adrenalinet höjs en nivå när man står på startlinjen, och man taggar helt enkelt till.

Så mycket mer hinner han inte berätta förrän det ännu en gång har blivit dags att dra på sig nackskyddet och hjälmen – nästa grupp ska snart skickas ut på banan.

Fler familjeband

I depåns utkant springer funktionärerna Jill Söderberg och Julia Söderman nästan i kapp med tävlingsbilarna. De kryssar mellan fordonen, visar med handtecken hur de vill ha dem uppställda och får en tumme upp av förarna.

– Min pappa kör folkrace, så jag har varit med här på banan sedan jag var så här, säger Jill Söderberg och håller handen i knähöjd.

Men du kör inte, eller planerar inte att börja köra själv?

– Jag har faktiskt tagit en förarlicens, men har inte börjat tävla – åtminstone inte än, säger hon med ett kryptiskt leende innan hon springer vidare mot nästa deltagande bil.

Ålandstidningen kan konstatera att folkrace, i mångt och mycket, är en familjesport. Fäder, söner, mödrar och döttrar samt mor- och farföräldrar engagerar sig såväl genom att tävla och heja som att fungera som funktionärer – de åländska rallyfamiljerna frodas och mår bra.