Nej, ÅMHM anser inte att de sex hästarna var i så dåligt skick att de kunde omhändertas tidigare, och därmed tar man heller inte något ansvar för att vanvården kunde pågå under så lång tid.

– Det är i första hand varje djurhållare som bär ansvaret för djurens välmående. ÅMHM bär ansvar för att arbeta systematiskt med den här typen av ärenden enligt gällande lagstiftning, vilket har gjorts, säger myndighetschef Susanne Perander som tillsammans med djurskyddsveterinär Annett Pfeifer svarar på Ålandstidningens frågor.

Ni kritiseras för att ha agerat för sent. Varför omhändertogs inte hästarna tidigare?

– Det fanns ingen laglig grund för ett tidigare omhändertagande. I februari 2021 var situationen illa då hästarna inte hade kommit ur sina boxar på minst två veckor och boxarna mockades heller inte. Denna situation åtgärdades snabbt och efter flera påtryckningar sköttes hästarna regelbundet och enligt gällande lagstiftning.

Under sommaren var situationen aldrig så illa att ett omhändertagande ens kom på tal, menar de, även om brister i hagen ledde till förelägganden. En häst som insjuknade under sommaren fick också den vård den behövde, säger de.

Situationen var inte akut

Situationen förvärrades i månadsskiftet oktober-november och myndigheten gjorde då dagliga oanmälda kontroller. Man fick även in flera vittnesmål från namngivna personer.

– När myndigheten fick tillfälle att dokumentera en situation där hästarna bevisligen – flera icke anonyma vittnen fanns –  inte fått mat, vatten eller tillsyn under minst 30 timmar, omhändertogs hästarna omedelbart.

– Hästarna har hela tiden varit i bra skick och det var aldrig varit någon fråga om att de skulle riskera att svälta ihjäl eller bli uttorkade.

Ni skriver i ert beslut att hästarna utsatts för onödigt lidande och stress. Hade ni kunnat förhindra det genom att omhänderta dem tidigare?

– En grundförutsättning för ett omhändertagande av djur, vilket är den starkaste tvångsåtgärden ÅMHM har till sitt förfogande och som bör användas endast när inget annat är rimligt, är att djuren har utsatts för lidande. I ett preventivt syfte är ett omhändertagande inte möjligt enligt djurskyddslagen.

Vad hade krävts för att ni skulle ha omhändertagit hästarna tidigare?

– Det krävs en akut situation som är pågående och som inte kan avhjälpas på annat sätt, till exempel långvarig brist på mat och/eller vatten, svårt sjuka djur som inte får vård, akuta uppenbara risker för djurens liv.

I det aktuella ärendet bedömdes inte situationen som akut. Anonyma vittnesmål är inte tillräckligt för ett omhändertagande, utan det är myndighetens egna fysiska inspektioner som ligger till grund för beslut.

– I vissa fall kan även uppgifter från icke anonyma anmälningar tas i beaktande för bedömning av helheten.

Vill ha lagändring

Ålandstidningen skriver nu och då om vanvård av djur. Ett av de mest uppmärksammade fallen härrör från 2019 då fyra hästar svalt ihjäl och en femte omhändertogs av ÅMHM. Ägarna dömdes senare för djurskyddsbrott i Ålands tingsrätt.

Ärendet aktualiserade åter behovet av en ny djurskyddslag, ett önskemål som både ÅMHM och ledande politiker förde fram. Men ännu har inget hänt.

I det nu aktuella fallet återkommer ÅMHM till behovet av en lagändring. Susanne Perander och Annett Pfeifer lyfter den svenska djurskyddslagen som tillåter att djur omhändertas vid långvarig misskötsel och när upprepade förelägganden inte följs.

– Det är dock tveksamt om den här specifika situationen hade gått snabbare då det inte varit rimligt att omhänderta hästarna under vårvintern eller sommaren. Men vi hade inte varit lika beroende av att få rätt tips vid rätt tidpunkt, vilket förstås skulle underlätta mycket.

Hur många chanser kan man ge en person som missköter sina djur?

– Enligt åländsk lagstiftning hur många som helst så länge situationen inte är akut och pågående eller leder till djurhållningsförbud, vilket det är tingsrätten som fattar beslut om.

Det finns en stor diskrepans mellan vad allmänheten anser att ÅMHM borde göra, och vad ni anser att är rätt tillvägagångssätt. Vad beror det på?

– Rätt tillvägagångssätt regleras i förvaltningslagen och djurskyddslagen. Det är svårt att säga vad diskrepansen beror på, gissningsvis på att allmänheten kanske inte är insatt i djurskyddslagen och bedömer utifrån sin egen djurhållning och tycke. Man får inte glömma att kraven i lagen och därmed det som ÅMHM kan kräva är minimikrav, det vill säga den lägsta acceptabla standarden för djurhållning. Det rimmar ibland dåligt med vad allmänheten anser är en rimlig nivå.

– Allmänheten saknar ibland även förståelse för hur viktigt det är att alla beslut fattas på ett formellt rätt sätt så att beslutet inte senare rivs upp i en eventuell rättegång. Vi möts av lika mycket, om inte mer, kritik åt det andra hållet, att ÅMHM ställer orimliga krav. Den här typen av ärenden engagerar ofta, och vi lägger ner en hel del tid på att förklara och berätta hur lagstiftningen ser ut och vad våra beslut baserar sig på.

Alla hästar sålda

Enligt ÅMHM var samtliga hästar i bra skick när de omhändertogs. En häst krävde tandbehandling – ägaren hade redan tagit kontakt med en veterinär – och en annan häst hade kroniska sår på ett bakben som visat sig vara svårläkta.

I dag är hästarna sålda till nya hem, och alla uppges må ”mycket bra”.

Har hästarna fått några men efter misskötseln?

– Ovannämnda sår har ännu inte läkt helt. Flera har fått ovanan att tugga på inredningen. Annars finns det inga tecken på kvarvarande problem.