I nya socialvårdslagen och äldrelagen ställs högre krav på samarbete än tidigare. Samtidigt är det inte tydligt vem som ska göra vad eftersom ansvaret ligger på flera aktörer.

– Ålands sexton kommuner, Oasen, KST och ÅHS är för många aktörer, och de har svårt att lösa problemen som är inom deras ansvarsområde. Min känsla är att när ingen riktigt äger frågan tar ingen heller ”lead”. Allas ansvar blir ingens ansvar, säger social- och hälsovårdsminister Annette Holmberg-Jansson (MSÅ).

– Det är kanske svagheten med samverkansavtalen, att det inte är någon som äger dem.

Var samverkansavtalen fel väg att gå?

– Det tror jag absolut inte. Det här är ett sätt att genom lag kräva att man samarbetar, och det har saknats. Man ska inte säga att det är fel väg förrän man försökt hela vägen.

Efter att ha läst Ålandstidningens artiklar tänker ministern nu kalla berörda till ett möte för att sammanföra parterna och få i gång diskussionerna. När det kan ske vet hon inte, men så snart det bara är möjligt.

Är det landskapsregeringens roll att kalla till ett möte?

– Nej, det är det inte. Men vi måste samarbeta. Om jag kan hjälpa till att sammankalla alla berörda till ett samrådsmöte gör jag gärna det.

Kommunalt vårdhem

Den psykogeriatriska vården lyder under socialvårdslagstiftningen, som är kommunernas ansvar. På Åland saknas, enligt Annette Holmberg-Jansson, är ett vårdhem i kommunernas regi för äldre personer med psykisk ohälsa. Var ett sådant hem skulle ligga, hur finansieringen skulle se ut och så vidare är i så fall upp till kommunerna att komma överens om, menar hon. Det viktiga är att de boende får en vård anpassad för dem.

– LR kan inte säga att nu bygger vi det här för att det behövs. Jag vill inte skjuta ifrån mig ansvaret över huvud taget, men kommunerna har ett ansvar. Då är det svårt med våra 16 kommuner.

Ministern vill inte svara på om det var fel att stänga Grelsby och Gullåsen när man inte hade alternativa vårdmöjligheter på plats, men säger:

– Världen förändras och sättet hur man vårdar personer förändras. Men att inte i samband med att man gjorde det se till att det fanns ett vårdhem för personer med det här vårdbehovet var nog olyckligt.