Tolv nyckelpersoner inom den åländska äldrevården går nu ut i ett gemensamt upprop riktat till Ålands landskapsregering. Oasen boende- och vårdcenters vikarierande förbundsdirektör, Stefan Simonsen, står som förste undertecknare på skrivelsen om den ”alarmerande” personalbristen inom äldrevården och kommunernas socialtjänst (KST).
– Det är ett ganska beskrivande ord för situationen. Vi känner att vi måste göra det här uppropet här och nu för att det ska hinna få effekt inom en rimlig tid, säger Stefan Simonsen till Ålandstidningen.
Flera närvårdare har på senare tid bytt jobb och det är svårt att nyrekrytera såväl behörig som annan personal för vikariat och inhopp. Sjukfrånvaron till följd av belastningsskador och utmattning stiger hela tiden, enligt uppropet och för att få bukt med problematiken efterlyser man snabba krafttag.
Har den politiska viljan att trygga äldrevården, enligt din syn på saken, brustit genom åren?
– Jag skulle nog säga att viljan finns, men diskussionen måste lyftas upp på politisk nivå, den får inte riktigt det utrymme den förtjänar och behöver. I Finland är situationen liknande, och där ligger den på regeringsbordet och man talar om miljarder som behövs.
Klockan klämtar snart
Uppropet efterlyser också åtgärder som gör vårdyrket mer attraktivt. Man vill höja personaltätheten, få mer konkurrenskraftiga löner och verka för att göra Åland till ett föregångsområde för it-innovationer på vårdområdet.
Vilken typ av innovationer är det ni syftar på?
– Nu är jag på inget vis expert på det området. Men ett exempel vore att få ett system med blodtrycksmätare som är direktkopplade till en armenhet som vårdaren bär. Alla värden kan sedan laddas ner direkt i vårdjournalen från enheten. Men som sagt, det är bara ett exempel.
Skulle du säga att situationen är så allvarlig i dag att de äldres liv och hälsa ligger i farozonen?
– Nej, men domedagsklockan klämtar fem före. Det kan bli så att man sätter hälsan hos de äldre på spel om inget görs väldigt snart. Vem bär då ansvaret? Vi, samhället eller politikerna? Jag kan åtminstone inte sitta på händerna utan att åtminstone försöka åstadkomma en förändring i positiv riktning. Jag tror att vi tillsammans måste lyfta upp frågan på agendan för att lösa den, det finns inga mirakelkurer att ta till.
Vad kan ni själva göra bättre för att hamna i en bättre sits?
– Det allra viktigaste vi kan göra just nu är att gå ut med det här uppropet i ett försök att få upp diskussionen på bordet.
Uppropet, med samtliga undertecknare, finns på insändarplats i dagens Ålandstidningen.
