Den som kört över Svibybron har knappast missat de stora högar med rundvirke som ligger på Klintkajen längs med den östra sidan av Svibyviken. Det är skogsbolaget SkogAx som har sitt virkeslager med utskeppning där sedan man i början av året flyttade från Algots varv bara ett stenkast bort.

SkogAx bildades av Kennet Berndtsson 2018 som ett alternativ för de åländska skogsägarna och sedan dess har bolaget exporterat en hel del åländsk skog, framför allt till Finland.

– Under det första Alfridaåret exporterade vi ungefär 120.000 kubikmeter skog men numera ligger vi på ungefär 80.000 kubikmeter per år, säger vd Kennet Berndtsson.

Det betyder att en stockbil är och vänder och lossar på området flera gånger om dagen så gott som året runt, och för att flödet ut ska löpa med samma fart i den andra änden angör lastbåtar kajen två till tre gånger per månad.

Bra med både och

SkogAx förädlar ingenting på Åland utan exporterar allt i rundvirkesform, till skillnad från Ålands skogsindustrier som primärt förädlar och säljer på Åland. Så här fem år efter att han drog i gång verksamheten tycker Kennet Berndtsson att konkurrensen är bra för både skogen och skogsägarna.

– Det är en stor fördel för skogsägarna. Jag har svårt att se att priset hade varit på den nivå det är i dag annars.

Han tycker också att det är bra att det finns sågverk på Åland.

– Det skulle vara dumt att forsla bort allt men tillväxten på Åland är fortfarande större än avverkningen, säger han.

Kubb till Åsljunga

Majoriteten av den skog som SkogAx avverkar köps upp av Stora Enso och fraktas med båtar till Finland. Tidigare oftast till skogsindustrikoncernens massafabrik i Kotka, men eftersom den lades ner i somras åker den åländska skogen numera till bland annat Imatra. Imatra bruk är ett av världens största konsumentkartongbruk och över 90 procent av produktionen exporteras till övriga Europa och Sydostasien. Nyligen har en båt också gått till UPM:s cellulosafabrik i Jakobstad.

Kennet Berndtsson säger att den åländska skogen passar för tillverkning av pappersmassa eftersom den är både krokig och kvistig.

– Sedan en tid tillbaka har vi också börjat sälja kortare bitar rundvirke som inte duger som timmer till en pallfabrik i Åsljunga. Det har inneburit ett mervärde för skogsägarna.

Timmerstockarna går bland annat till Estland där de förädlas och används som virke i byggbranschen.

Förädlar på Åland

Som redan nämndes förädlar det andra åländska skogsbolaget, Ålands skogsindustrier, nästan allt sitt virke på Åland men en del av den förädlade produkten exporteras sedan. Ålands skogsindustrier avverkar cirka 200.000 kubikmeter skog varje år och 90 procent av omsättningen kommer från förädlade produkter. Återstående tio procent är oförädlad skog i rundvirkesform som lastas på fartygen för att utnyttja kapaciteten optimalt.

– Av vår försäljning går cirka en tredjedel till cellulosaindustrin där cellulosaflis är huvudprodukten. Den levereras till kunder i Finland och Sverige där man tillverkar cellulosa och vidare kartong- eller pappersprodukter, säger vd Anders Mattsson.

Bland kunderna finns bland annat en tillverkare av vätskekartong i Gävle.

– Sedan importeras ju en del vätskekartong tillbaka till Åland. Så mjölktetran på ett åländskt frukostbord kan vara gjord av åländsk skog, säger Anders Mattsson.

Lägenheter i Stockholm

Av det sågade virket säljer Ålands skogsindustrier lite drygt hälften på Åland och resten säljs till Finland, Sverige, Baltikum och Belgien där det används i byggbranschen. Därtill säljs en del energiflis till både Finland och Sverige.

– Vi säljer bland annat till fjärrvärmeproduktionen i Värtan som ligger centralt i Stockholm. Ibland värmer vi alltså upp stockholmarnas lägenheter och hus.

I Finland levereras energiflis till ett värmeverk i Nådendal som värmer upp Åboregionen.

Anders Mattsson konstaterar att skogsindustrin i Norden är väldigt stor och att flödena ofta går mellan länderna.

– Det är en väldigt stor marknad med många konsumenter på framför allt sågat virke och då blir det så att det går flöden kors och tvärs. Man är med på marknaden och om man klarar logistiken med tillräckligt konkurrenskraftiga transportkostnader kan man också få sälja till Belgien ibland som vi gör.

Med långtradare

Flisen går med båt men transporterna med sågat virke går uteslutande med långtradare och enligt Anders Mattsson handlar det för det mesta om enskilda leveranser. Kunden i Belgien har man som exempel en lång relation med och genom den kan Ålands skogsindustrier köra ner virke lite när det passar.

– Vi försöker koncentrera oss på den åländska marknaden och sedan kan vi exportera det som blir över. På det sättet har vi ganska tacksamma kunder. Transporterna försöker vi göra så effektiva som möjligt genom att nyttja befintliga transporter som går mellan Åland och Europa.

Hur ser du på konkurrenssituationen på Åland fem år efter att SkogAx klev in på marknaden?

– Vi konkurrerar inte om samma kunder utan om råvaran och när jag började hösten 2019 hade vi fullt upp med överflöd av virke att avverka efter Alfrida. Då var det bra att två aktörer hjälptes åt.

I dag menar han dock att det för Ålands skogsindustriers del råder lite brist på råvara.

– Vi får kämpa med att få in de mängder som krävs för att hålla i gång produktionen. Vi skulle gärna ta ännu mer än de 200.000 kubikmeter vi avverkar men man får göra det bästa av situationen.

Tidigare i år startade man därför upp en verksamhet i Åboland.

– Det gör vi för att kompensera för lägre volymer här på Åland och det känns förstås lite bakvänt att behöva importera virke till Åland. Det är ungefär fem procent av avverkningen som kommer därifrån och framåt ser vi goda möjligheter att öka på den siffran.