Ålandstidningen har berättat om det pågående arbetet med en revision av självstyrelselagen otaliga gånger sedan lagtinget aktualiserade frågan för mer än tio år sedan. Efter att arbetet, på grund av två centrala frågor, grundlagsfrågan och frågan om gemensamma resurser, gjorde halt hösten 2018 var tanken att Veronica Thörnroos regering skulle ta tag i frågan på nytt under 2020, men coronaviruspandemin satte nya käppar i hjulen. Först under sommaren inledde tjänstemännen på båda sidor av Skiftet arbetet, men i november kunde man från åländskt håll konstatera att det inte gick att få till en lösning med tjänstemännen i Helsingfors.

– Vi konstaterade att vi inte kommer längre och att det återigen krävs politiska diskussioner och där är vi nu. Vi har hållit flera avstämningar bland annat med Ålandsministern under vintern men väldigt lite har hänt sedan förra sommaren, säger Harry Jansson.

Den stora knäckfrågan är fortfarande den om grundlagen. Harry Jansson säger att Åland och Finland fortfarande står en bit ifrån varandra. 

Problematiken har egentligen funnits ända sedan år 2000, då Finland stiftade sin grundlag.

– Regeringen Holkeri hade tidigare föreslagit att självstyrelselagen skulle vara en grundlag, men det förslaget försvann helt och hållet i riksdagsbehandlingen 1990. I stället förpassades stadgandena om självstyrelsen till kapitlet ”förvaltning och självstyrelse” drygt tio år senare. Grundlagen stiftades under skarpa protester från åländsk sida eftersom Åland inte gavs rätt plats och utrymme i lagtexten.

Ingen bakre gräns

Sedan dess har grundlagen kört över självstyrelsen otaliga gånger. I grund och botten handlar problematiken om att grundrättigheterna lyftes in i grundlagen och att högsta domstolen sedan dess underkänt ett 30-tal lagtingslagar med hänvisning till grundlagen.

– Åland har fått problem med att stifta egna lagar, man kan förenklat säga att grundlagen dssutom har förändrat behörighetsfördelningen mellan Åland och Finland och det finns ingen bakre gräns för hur grundlagen kan användas för att trumfa olika lagtingslagar.

Att högsta domstolen underkände lagtingets sänkning av rösträttsåldern i kommunalval är det tydligaste exemplet. Högsta domstolen ansåg då att lagtinget överskridit sin lagstiftningsbehörighet eftersom det i grundlagen står att varje finsk medborgare som har fyllt 18 år har rätt att rösta.  Att beslut om rösträttsåldern i kommunalval på Åland sedan länge varit lagtingets behörighet spelade ingen roll.

Lagstiftningsrådet Sten Palmgren belyste nyligen förhållandet mellan självstyrelsen och grundlagen i en artikel i tidskriften JFT, något Ålandstidningen skrev om förra veckan.

Nästa fel gjordes enligt Harry Hansson när den nuvarande beredskapslagen bereddes i Helsingfors 2006-2011. När grundlagsutskottet lämnade sitt betänkande framhöll man att det måste finnas en överenskommelseförordning som reglerar samspelet mellan lagtinget och riksdagen under undantagsförhållanden, men inte heller det förslaget togs vidare.

– Det är resultatet av det vi har fått leva med under pandemin. Åland borde ha varit hårdare när man såg att det gick åt fel håll i Helsingfors, som med grundlagen och beredskapslagarna. I framtiden måste vi vara tydligare med vad som är oacceptabelt, för agerar vi inte direkt är det vi som drabbas senare.

Avgörande tidsepok

Harry Jansson säger att det är häpnadsväckande hur en modern rättsstat som Finland valt att blunda för helt uppenbara problem. Självstyrelsen har sakta men säkert urholkats under de senaste 20 åren.

– Man har vetat om saker på förhand men ändå helt valt att ducka för Ålandsproblematiken. På den vägen är det och nu kan man konstatera att vi befinner oss i ett avgörande skede när det gäller Ålands autonomi. Kommer vi att lyckas med att stärka självstyrelsen eller kommer dräneringen av den att fortsätta?

På många sätt är det kommande årets arbete lika viktigt som det som föranledde EU-inträdet 1995 och självstyrelselagsrevisionen 1951, då nationalitetsskyddet slogs fast i modern tid.

–  Det finns flera avgörande tidsepoker för den åländska självstyrelsen och just nu befinner vi oss i en av dem.

Huvudfokus i de diskussioner som nu intensifieras ligger således på grundlagsfrågan, men var det kommer att sluta är för tidigt att säga. Däremot konstaterar Harry Jansson att Åland, sedan arbetet inleddes för mer än tio år sedan, fått ge efter på många punkter.

– Blickar man tillbaka för att skriva historien om den åländska självstyrelsen kan man konstatera att frågorna som diskuteras i dag är fjärran från de ambitioner som lades fram av de två Janssonkommittéerna för tio år sedan.

Harry Jansson satt själv med i båda kommittéer.

– Man får konstatera att vi var alltför naiva. Vi trodde att Finland skulle vara så trygga i sin egen vardag att man kunde släppa tyglarna om sin enda autonomi. Vi trodde att Finland, efter nästan 100 år av åländskt självstyre, inte skulle ha något behov av att fjärrstyra Åland. Men med tiden har det visat sig att allt var precis tvärtom. Det är inte bara det att de inte har någon vilja till förändring, utan det ska till något alldeles extra för att de ska ge Åland mer utrymme. 

Den nuvarande självstyrelselagen har ändrats tio gånger sedan 1991.

– Men de gångerna har det varit på initiativ från Helsingfors. Då har det aldrig varit några problem att få till ändringar, i övrigt är Åland bara en extra börda för dem.

Viktigt skede

Harry Jansson menar att det arbete som nu intensifieras sannolikt blir slutet på det arbete som inleddes 2010.

– Vi kommer att arbeta med det under våren och antingen kommer vi till ett skede där vi från åländskt håll tycker att vi kan godkänna en ny självstyrelselag, eller så får vi konstatera att det inte är möjligt att få till en ändring på åländska villkor i modern tid.

När Ålandskommittén presenterade sitt slutbetänkande var målsättningen att en ny självstyrelslag skulle vara på plats lagom till Ålands hundraårsfirande. Så blev det inte. Enligt Harry Jansson är det nödvändigt att ett nytt förslag ges till riksdagen under 2021.

– Då kan det behandlas i god tid före nästa riksdagsval i april 2023.

Hur Finlands hantering av den åländska självstyrelsen skulle tas emot internationellt är svårt att säga, menar han. Nationernas Förbund utgjorde fram till och med 1946 grunden för den särställning Åland har i dag. Men när organisationen upphörde försvann också den klagorätt som Åland tidigare kunde använda sig av i ett internationellt sammanhang. 

– Att återskapa klagorätten är något som finns med i det nuvarande regeringsprogrammet.

Harry Jansson frågar sig hur Åland ska agera i ett läge där Sannfinländarna blir allt större.

– Vi kan inte sitta stilla och tiga när vi ser att våra förutsättningar försämras ytterligare. Vi vet från Sipiläregeringens tid att väldigt lite hände när Sannfinländarna satt med i regeringen. Men vad händer om Sannfinländarna blir största parti och en Sannfinländare blir president? Eftersom presidenten sitter på vetorätt mot alla lagtingslagar så kan man sabotera väldigt mycket för Åland om man vill. Där är vi ytterst sårbara och vi måste därför se om vårt eget hus.

Stort dilemma

Trots allt är det ändå med fokus på att göra det bästa möjliga av situationen Harry Jansson och landskapsregeringen nu fortsätter arbetet.

– Vi är fullt och fast beslutna om att göra det bästa med självstyrelselagen och har varit tydliga med att vi vill föra frågan vidare. Vi har pekat på grundlagsfrågan, frågan om gemensamma resurser samt att bestämmelser som ska tillämpas på Åland måste finnas på svenska, vilket trots 100 år av autonomi ännu inte är någon självklarhet.

Skulle det vara så att förhandlingspositionerna förblir låsta står Åland inför ett dilemma, konstaterar han.

– Då kommer vi till ett läge där dräneringen av självstyrelsen tillåts fortsätta. Tidigare har jag på skämt sagt att vi får föra vårt eget förslag till ny självstyrelselag till riksdagen. Det skulle vara uppseendeväckande och en nästan desperat åtgärd men vad ska vi göra i ett läge där Helsingfors vägrar agera på det sätt vi anser nödvändigt. I så fall skulle Finland få en sista möjlighet att leva upp till de löften man tidigare kommit med.