Ålands Framtid är mycket kritiskt till Ålandskommitténs slutbetänkande, och processen som lett till detsamma. I sitt pressemeddelande skriver partiet: ”En reform av självstyrelselagen kräver både Finlands riksdags och Ålands lagtings godkännande. Mot den bakgrunden är det naturligt att Ålandskommittén har bestått av representanter från dessa båda parlament. Ömsesidig respekt mellan parlamenten har varit avgörande för att nå ett gemensamt resultat. Ålandskommitténs slutbetänkande har dock tyvärr tillkommit under odemokratiska former där förslag från närvarande kommittémedlemmar som fått understöd ignorerats och inte tagits till behandling med motiveringen att frånvarande representanter för de finländska regeringspartierna inte varit på plats i kommittén. Det är således outrett och oklart vilket stöd slutbetänkandet har bland riksdagsgrupperna och lagtingsgrupperna.”
ÅF menar också att betänkandet avviker så mycket från de två åländska utredningarna, som gjorde under ledning av Gunnar Jansson och Roger Jansson, att Axel Jonsson inte anser ha mandat från Åland att godkänna betänkandet till ny självstyrelselag.
Åf skriver: ”I sak avviker dessutom förslaget för mycket från det förhandlingsmandat de åländska representanterna har fått från såväl Gunnar Jansson- och Roger Jansson-kommittéerna som lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd, för att Axel Jonsson ska anse sig ha fullmakt från Ålands folk att godkänna förslaget. Särskilt då merparten av riksdagens nuvarande lagstiftningsbehörighet fortsättningsvis föreslås kräva riksdagens medgivande för ett övertagande.”
ÅF avslutar sitt pressemeddelande: ”Ett av kommitténs uttryckliga mandat var att föreslå en utveckling av den ekonomiska självstyrelsen. Trots det medger kommitténs betänkande ingen utvidgning av lagstiftningsbehörigheten på det skattepolitiska området utan föregås av ett skilt beslut i Finlands riksdag.
Axel Jonsson har under slutskedet av kommittéarbetet framfört att kommittén inte kan lämna ifrån sig ett förslag till ny självstyrelselag som vid tidpunkten för dess tilltänkta ikraftträdande, år 2022, bortser från nästan 30 år av betydande åländsk befolkningstillväxt. Det skulle de facto innebära att 1993 års befolkningsrelation utgör basen för finansieringen av framtidens åländska välfärd, vilket vore såväl irrationellt som orättvist. Inte minst med tanke på att såväl Ålands befolkning som ekonomi växt betydligt mer relativt sätt än Finlands dito de senaste 30 åren.”

Jonas Bladh