Försvinnande biotoper för bin och andra insekter, ett alltför aggressivt skogs- och jordbruk samt täckdikning och för välansade vägrenar. Det är några av sakerna som oroar Ålands biodlarförening.

Torbjörn Eckerman som är styrelsemedlem i biodlarföreningen bjuder in Ålandstidningen till bihuset i Grelsby, Finström för att dela med sig av sin, och många biodlares största oro.

– Den allmänna trenden är att bina och naturen blir allt mer trängda, säger han.

Markanvändningen kan, enligt Torbjörn Eckerman, delas upp i tre stora kategorier, skogsbruk, jordbruk och vägar.

– Och alla tre dras med i stora drag likadana problemområden. Exempelvis har det talats mycket om skötseln av vägrenarna, men det händer ju ingenting. Man verkar inte ta någon lärdom av sådana som sköter dem bättre än vi gör på Åland.

Kan du ge exempel på vilka du avser som sköter vägrenarna bättre?

– Exempelvis Gotland. Där är man föregångare och har tänkt på naturen i tiotals år redan.

Vill se mera ängsväxter

Med ”bättre skötsel” avser Torbjörn Eckerman bland annat att man på Gotland låter bli att slå vägrenarna för tidigt på året. Detta för att bin och insekter ska få tillgång till en diversitet av flora att leva av.

– Och där finns det mycket vägar och vilt precis som här, ändå har inte viltolyckorna ökat där.

När det gäller jordbruket menar han att man täckdikar allt för mycket.

– Det går inte att ta bort alla åkerholmar samt täckdika och släta ut allt. Då finns det bara en enda gröda kvar, ofta något sädesslag som inte ger något åt insekterna över huvudtaget.

I andra fall klipper man vallen och paketerar den med insekter och allt innan den ens hinner blomma.

Vad är er alternativa lösning på problemet?

– Kanske man kunde göra som i Sverige där jordbrukare måste så in en blandad flora vilda växter längs åkerkanterna. Det skulle ge en buffert som tillåter vildliv för både fåglar och insekter.

Skogsbrukets andel i hjälpen för en biodiversitet, menar han, kunde bestå av att man låter bli att ”ta slätt”.

– Det vore viktigt att lämna sälg och blommande träd, sälgen är den viktigaste ”frukosten” för bin och andra insekter som vaknar tidigt på våren.

Mångfald finns i städerna

Speciellt anmärkningsvärt anser han att den utåt sett deklamerade hållbarhetsprincipen är.

– Man talar i fina ordalag om biologisk mångfald men i själva verket breder enfalden ut sig. Folk tror att den uttalade hållbarhetsprincipen har någon form av praktisk verkan också, men så är det ju inte.

Paradoxalt nog är det, enligt Torbjörn Eckerman, i städerna man i dag hittar den biologiska mångfalden.

– Där har man trädgårdar, mycket träd och planteringar som blommar olika tider på året. Insekter ska ju ha mat och pollen hela säsongen.

I teorin torde det, enligt honom vara en enkel sak att avsätta tio procent av sin åkermark för att så in ängsväxter.

– Men medvetenheten om problemen saknas nog, den goda viljan att förbättra måste också finnas. Det är där vi vill ruska liv i politiker som pratar om mångfald och hållbarhet.

Har ni från biodlarföreningen uppvaktat landskapsregeringen i den här frågan?

– Det har vi inte gjort, vi har pratat om det men inte kommit dit ännu.

Men vad gör ni själva för att öka allmänhetens medvetenhet och kunskap om det här?

– Vi gör vad vi kan. Vi utbildar biodlare vilket sprider ringar på vattnet. De i sin tur sprider vidare kunskapen.

LR-inbjudan

Honungsskörden har gått neråt år för år och i somras blev det, enligt Torbjörn Eckerman, den sämsta skörden någonsin för många åländska biodlare.

Alla dessa faktorer sammantaget gör att hans budskap till landskapsregeringen i allmänhet, och till utvecklingsminister Alfons Röblom (HI) i synnerhet, är att han och hela regeringen är välkomna till Ålands biodlarförening för ett samtal och en informationsstund om blommor och bin.

Men har ni bjudit in dem?

– Jag vet att försök har gjorts men man har inte fått några svar.