Samlandet av föremål och konst har förändrats och objekt som förut betingade höga priser är nu ibland till och med svårsålda trots låga priser. Intresset för vettar har dock alltid varit stort, och särskilt efterfrågade är äldre trävettar med originalmålning. Om det skriver Kjell Ekström i dag.
I artikel efter artikel har konstaterats att priset på olika föremålsgrupper har sjunkit de senaste decennierna. När det gäller vettar kan man dock notera det motsatta. Intresset för dessa konstgjorda lockfåglar har aldrig avmattats utan snarare ökat, vilket gjort att priserna stigit. Särskilt de äldre trävettarna med originalmålning har blivit omtyckta inredningsobjekt. På Åland finns dessutom några aktiva storsamlare av vettar. Fjädervettarna är ofta svårt angripna av insekter och preparerades förr med till exempel arsenik vilket gjort dem mindre attraktiva.
Vårjakten av sjöfågel förbjöds i Sverige redan 1955 medan man på Åland kunde idka vårskytte ännu 2019. Vårjakten på ejder förbjöds på Åland efter att EG-domstolen i en dom år 2005 konstaterade att jakten stred mot fågeldirektivet. Landskapsregeringen beslöt 2011 att återinföra vårjakten på guding. Redan 2012 inledde kommissionen ett överträdelseförfarande. EU-domstolen slog 2020 fast att Finland brutit mot artiklar i EU:s fågeldirektiv genom att tillåta vårjakt på guding på Åland mellan 2011 och 2019.
Jaktmetoder
När vi i dag tänker på sjöfågeljakt associerar vi den med skjutvapen, men det jagades sjöfågel långt innan dessa kom i bruk. Man har funnit arkeologiska belägg för att sjöfågel ingick i kosten redan under forntiden.
Olika jaktformer som vi i dag skulle klassa som mer eller mindre barbariska har förekommit i Norden. Man fångade fågel med kastvapen, med nät och snaror, man idkade jakt under fåglarnas ruggningsperiod då de inte flög. Även ljuster har använts vid andjakt och svanar uppges av Linné ha jagats med beten på krok. Linné berättade att reven till betet sattes fast i en påle och i reven fäste man en sten som placerades på pålen. När svanen svalde betet som dolde en krok föll stenen ned från pålen och drog ner svanens huvud under vattnet varpå den drunknade.
Eldvapen blev mer allmänt tillgängliga för landsbygdens jägare först sent på 1700-talet. Redan på 1600-talet fanns mynningsladdade gevär med olika låsmekanismer, men de var tunga och svårhanterliga och tidsödande att ladda. I medlet av 1800-talet kom mer lätthanterliga vapen i användning – med bakladdning för patroner. I slutet av seklet kom de effektiva fågelbössorna som möjliggjorde snabba flyktskott i bruk.
Olika tillverkningsmaterial
De äldsta beläggen för fågeljaktsattrapper lär ha hittats i Amerika där urbefolkningen tillverkade dem av växtdelar. I våra trakter gjordes trävettar och fjädervettar. De senare var alltså gjorda av urtagna fåglar och för att få fågeln att hålla upp huvudet monterades fågelskinnet på en träkrok som satt på en träskiva. Denna trästomme brukar kallas fjöl. Den är uttrycksfull och dekorativ och används i dag gärna som prydnadsföremål. De fågelattrapper som användes vid till exempel orrjakt kallas bulvaner.
Några decennier in på 1900-talet kom nya material att utveckla vettetillverkningen. Man började använda kork, ofta i kombination med trä. För att få en slät yta kunde korken prepareras med spackel eller duk som sedan målades. Under andra hälften av 1900-talet skulle styrox eller frigolit samt plast börja användas i tillverkningen. För att göra styroxvetten mer tålig kunde den kläs med duk. Huvudet kunde göras av trä.
Vettar tillverkades ofta av jägarna själva, men runtom i landskapet fanns flera mer eller mindre professionella tillverkare. I Vårdö var Runar Salminen känd för sitt konstfulla vettemåleri. I Föglö var Sällmans i Bråttö kända för sina vettar och målaren Daniel Sjölund i Björsbosund var berömd för sitt vettemåleri.
Prydnadsfåglar
Minityrvettar i trä för prydnadsändamål har tillverkats länge – i Sverige omtalas detta redan på 1920-talet. På Åland har till exempel Gustaf Enroos (född 1918) prydnadsfåglar blivit omtalade. Då Enroos sjukpensionerades på 1980-talet började han som tidsfördriv snida sjöfåglar. Han hade under sitt sjömans- och fyrmästarliv haft goda möjligheter till att studera sjöfåglarna på nära håll. Som tioåring började han jaga sjöfågel och då tillverkade han även de första trävettarna för eget bruk. Synnöve Nordström i Mariehamn har gjort sig känd för sina konstfullt snidade och målade fåglar.
Avslutningsvis får man hoppas att folk ute i bygderna förstår att värdesätta de gamla fågelvettarna och att uppgifter om tillverkare och målare dokumenteras. Vettarna hör absolut till vårt kulturarv och är exempel på verklig folkkonst. Priserna på vettar varierar från några tior och uppåt. I antikhandeln och på auktioner kan priserna bli tresiffriga.
Text och foto: Kjell Ekström
• Tack till Henrik Gustafsson och Sven-Erik Jansson för uppgiftslämnande
• Lästips: ”Vettar och sjöfågeljakt” av Lars Englund, 2007.