Ända sedan barnsben minns jag att jag sett tavlor med strandlandskap med sjöbodar signerade ”TTn”. Jag lärde mig tidigt att de var gjorda av Tor Torstensson och att han sålde dem för snabba småpengar. Ännu i dag, var man än rör sig, ser man dessa laveringar och färglagda tuscher. De dyker upp på loppmarknader och säljs för några tior. Den senaste tiden har hans person omnämnts och efterfrågats på sociala medier. Vem var han? Vad hände med honom? Många känner fortfarande till honom, men få har detaljerade uppgifter och kunskap om honom. Som vanligt kan jag konstatera att frågorna borde ställts för tjugo-trettio år sedan.

Till lärarseminariet

Tor Torstensson föddes 1912 i Finström, Godby. Efternamnet var först Jansson, men han bytte sedan till Torstensson. Hans far Torsten Jansson var affärsman och upprätthöll en butik i Godby in på 1920-talet då familjen flyttade till Mariehamn.

Tor utbildade sig till folkskollärare vid Nykarleby seminarium varifrån han utdimitterades 1935. Han återvände till Åland och tjänstgjorde en tid vid Ålands lyceum som vikarie då Nils Byman inkallades till vinterkriget. Hans ämnen var slöjd, hälsolära och gymnastik. Senare var Tor anställd som lärare i Degerby i Föglö och i Bertby i Saltvik. Den 1 juni 1939 noterade Ålandstidningen att Tor Torstensson förlovat sig i Mariehamn med Carin Oldenburg. De gifte sig fyra år senare, men det barnlösa äktenskapet upplöstes 1955.

Föreningsaktiv

Torstenson verkar ha varit synnerligen aktiv i föreningslivet i sin ungdom. Förutom att han var scoutkåren Spejarnas redaktör medverkade han i Teaterföreningen i Mariehamn, i Ålands folkminnesförbund och i föreningen Ålands Vänner. Han var engagerad i Idrottsföreningen Kamraternas styrelse och omnämns som IFK:s sekreterare. Före kriget var han dessutom klubbmästare i Mariehamns Lawntennisklubb.

Redan under studietiden i Österbotten deltog han i teaterverksamhet. Sommaren 1934 noterade Ålandstidningen att Tor Torstensson medverkade i en turné: ”Sven-Olof Högnäs skämtafton” som den 27 juni 1934 gästspelade i Mariehamn.

Direkt efter lärarstudierna knöts Torstensson till Ålandstidningen. Han publicerade små artiklar, ofta med kulturellt innehåll, under signaturen ”T.T-n.”. En tid var han anställd som journalist.

Teaterliv

Efter studierna var han sekreterare i Teaterföreningen i Mariehamn 1936-1943 och styrelsemedlem också 1952-1956. Redan 1929 stod Torstensson på föreningens scen i moderna pjäsen ”Männen vid fronten”: Han gestaltade en ung tysk soldat. Sedan blev han ofta sedd på tiljan: 1935 i  ”Gamla Heidelberg”, 1936  i ”Eliza stannar”  och ”Hjältar”,1937 i ”Hennes styvmor”, 1938 som Daniel Flemming i ”Daniel Hjort” på Kastelholm  och som spöke i spanska komedin ”Halmhatten”, 1939 i ”Han sitter vid smältdegeln” (där han fick bra kritik – ”En alldeles särskild eloge är Tor Torstensson värd för sin med säkerhet tecknade orädde biskop Beugel”, skrev recensenten i Ålandstidningen). Han spelade också i pjäsen ”Vinet” 1941 och ”Grand Hotel” 1942.

Listan här gör inte anspråk på att vara fullständig utan redovisar endast det som framkommit i genomlästa tidningsartiklar och på teaterföreningens hemsida. 

Pjäsförfattare

Med tiden blev Torstensson aktiv som pjäsförfattare. Teaterföreningen uppförde 1941 hans ”Fars fästmö”. Den gästade även Åbo Svenska Teater. I Ålands landskapsarkiv finns sedan tidigare manuset till tre av hans pjäser: ”Farväl Louise”, ”Mattas heder” och ”Direktörens dilemma”. Denna samling pjäser har i dagarna fått utökning genom några pjäser som Margita Gustafsson i Sonboda Föglö donerat. Margitas mor var småkusin till Tor Torstensson och han var vid flera tillfällen gäst hos henne. De manus som Margita tillvaratagit är ”Kärlek och galvaniserad plåt” – ett lustspel i en akt, daterat och signerat den 10 mars på Högalid i Finholma, Föglö, ”På vinglig stråt” samt ”Pensionat lugnet” som hade urpremiär på Solbacka i västra Saltvik 1941. Ytterligare två manus ingår i donationen: ”Sagospelet Vilse i skogen” samt enaktaren ”Opp genom luften”. 

Förutom pjäser skrev Tor Torstensson dikter, festprologer och rimkrönikor. I den första Föglöboken som utkom 1950 publicerades hans långa poetiska sockenkrönika på rim.

Tavelnasare

För de flesta ålänningar är dock Tor Torstensson mest förknippad med de hastigt målade tuschkonstverk som han gick runt och sålde. Han utvecklade tyvärr en allt starkare håg till flaskan och fick genom försäljningen pengar till sitt begär. Torstensson lämnade också in tavlor till affären Ehns där de såldes såväl till turister som ålänningar. Han omnämns som snäll, artig och belevad, så artig att han inte bara hälsade på folk utan även på hundar och kattor han mötte. En kvinna som hade honom som lärare i Bertby på 40-talet berättar att när eleverna tyckte att något ämne var tråkigt så föreslog de att de skulle teckna i stället och det gick han med på.  

Den 15 oktober 1965 avled Tor Torstensson bara 53 år gammal. En multibegåvad man gick således ur tiden alltför tidigt. Kunskapen om honom har bleknat och förhoppningsvis har den här artikeln kastat lite ljus över hans minne. Kanske det vore dags att uppföra någon av hans pjäser igen – senast det gjordes torde ha varit 1997 då ”Mattas heder” spelades på Högtomt i östra Saltvik.

Text: Kjell Ekström