Nyligen presenterades namnen på de konstnärer som beviljats ettåriga arbetsstipendier från Svenska kulturfonden. Bland de ålänningar som fick 26.000 euro vardera finns Elina Sjöwall (född 1994), uppvuxen i Lumparland och numera bosatt i Wien där hon jobbar som frilansande film- och scenkonstnär. Men vi börjar med att backa bandet. För att Elina Sjöwall skulle satsa på ett konstnärligt yrke verkar nämligen inte alltid ha varit självklart, även om hon säger att hon alltid skrivit mycket och på andra sätt byggt upp egna världar. Efter studenten tog hon en kandidatexamen i estetisk filosofi vid Södertörns högskola, men kände att hon saknade något.

– Det var först då det började det stå klart för mig att jag ville vara mer praktiskt inriktad. 

Valde bort arkitekturen

Att studera till arkitekt var en sak hon funderat på ett tag, och när hon kom in på Arkitektskolan i Köpenhamn verkade hennes framtid vara utstakad. Men hon tackade nej till platsen. För samtidigt hade hon blivit antagen till en helt annan skola, en där hon skulle ges mer frihet och kunna närma sig scenografin som, säger hon, ”är ett arkitektoniskt sätt att jobba med konst på”. 

I stället blev det alltså Konstfack för Elina Sjöwall, och det är ett val hon inte har ångrat. 2018 började hon dock känna sig färdig med Stockholm, ville se något annat.

– Då tjatade jag till mig ett utbyte på en scen- och filmgestaltningslinje på Universität für angewandte Kunst i Wien.

Tanken var att hon skulle stanna i Österrike en termin, men tiden förlängdes till ett år. Elina Sjöwall började knyta arbetskontakter, skapade en egen kontext i staden. 

– Jag trivs med skalan, Wien är en lagom stor stad och här finns många möjligheter. Konst och kultur uppskattas på ett sätt som jag egentligen inte stött på någon annanstans. 

Frilansar

På frågan vad hon jobbar som svarar hon frilansande scenograf och konstnär, men lägger snabbt till att hon är ganska interdisciplinär och försiktig med att sätta någon etikett på sig själv.

– Jag känner att jag inte behöver begränsa mig så mycket. Att kunna ”flyta emellan” är en frihet som finns i konstvärlden.

Nyligen återvände hon till Wien efter ett år på Åland. Pandemin har slagit hårt mot hennes bransch, och reserestriktionerna begränsar rörligheten. 

Just nu är hon aktuell som regissör och scenograf i ett projekt som ursprungligen planerades som en pjäs, men som med anledning av alla restriktioner har fått nya former. 

– Att regissera själv, jobba självständigt och att se mig själv som en egen kreatör är väldigt nytt för mig. Det här är ett experimentellt litet projekt där vi ser vad som händer i gränslandet mellan teater och film – hur, var och om de kan mötas på olika sätt. Just nu är det svårt i den här branschen, man får vara på tårna hela tiden och jobba utefter de förutsättningar som finns. 

Beskedet om stipendiet kom därför vid en för henne vältajmad tidpunkt. 

– Jag vet inte om jag förstått riktigt än att jag fått det. Det är väldigt tacksamt och tryggt, särskilt eftersom jag just nu är i en situation när jag behöver tiden och den ekonomiska tryggheten för att helt fokuserat kunna utvecklas i den riktning jag vill. 

Åland alltid hemma

Stipendiet ska hon dels använda för att formulera ett scenkonstprojekt där hon vill jobba med liveperformativ konst, dels till ett pågående större projekt som handlar om öar och där är tanken att hon bland annat ska spela in en kortfilm på Åland i sommar. 

Om hon även i fortsättningen ska vara baserad i Wien låter hon vara osagt. Elina Sjöwall konstaterar att hon alltid är på väg, och att ha Åland som en trygg punkt gör det lättare för henne att improvisera.

– Jag tycker om att hitta intressanta personer och samarbeta med dem. Var det sedan är spelar inte så stor roll.