– Ett bibliotek blir egentligen aldrig färdigt. 

Gustaf Widén slår sig ner i favoritfåtöljen. Här, omgiven av böcker från golv till tak, trivs han. Lusten att läsa har alltid funnits där, och den uppmuntrades av föräldrarna. 

– I synnerhet min mamma läste mycket, och vi hade alltid böcker hemma. När jag var sjuk kom ofta min pappa hem från jobbet med en bok till mig. 

Även hans yrkesliv har i mångt och mycket kommit att kretsa kring litteratur. Som journalist har Gustaf Widén bland annat verkat som redaktör vid Ålandstidningen, kulturchef vid Borgåbladet samt litterär redaktör och kulturchef vid Hufvudstadsbladet. Den sistnämnda tidningen lämnade han år 2000 under uppmärksammade former efter en konflikt med redaktionsledningen, och i samma veva gav han ut boken ”Vem älskar HBL – En bok om tidningen och livet” (Schildts). Dessutom är han i dag kolumnist för flera tidningar. 

– Jag har varit litteraturkritiker hela mitt liv, och på det sättet har jag automatiskt tillgång till många böcker. 

Katalogisering inledd

Biblioteket, eller ”husets hjärta” som Gustaf Widén kallar det, är inrymt i hans barndomshem på Ålandsvägen, i det hus hans farfar John Widén lät uppföra 1915 efter att ha återvänt efter 20 år i Amerika. 

Det som förr var ett vardagsrum förvandlades för två år sedan till ett bibliotek med plats för runt 5.000 titlar. I burspråket mot gatan står en skulptur av poeten Fernando Pessoa.

– Att biblioteket alls kom till stånd här är min hustru Pias (Widén reds anm) förtjänst. Genast hon kom in i rummet såg hon de visuella möjligheterna att göra det till ett centralt bokrum i huset. 

 Hyllorna sträcker sig flera meter upp från golvet, fler finns i ett angränsande rum. De är klassiskt diskreta, här är det böckerna som ska tala. Allt är prydligt ordnat. Gustaf Widén behöver inte fundera länge förrän han hittar det han söker, han tar sikte på en hylla och plockar sedan snabbt ner Ernest Hemingways ”The Sun Also Rises” i originalutgåva från 1926 eller Gustaf Frödings ”Gitarr och dragharmonika” från 1891. Och ännu bättre ordning ska det bli. Dottern Linn Widén, 14 år, har nämligen åtagit sig uppdraget att katalogisera samlingen. 

På flera ställen

Även om biblioteket i stan rymmer tusentals noga utvalda böcker finns långt fler än så i hans samling, totalt rör det sig om drygt 70.000 exemplar. De finns dels i källaren och på övervåningen, dels i släktgården Skansbacka i Degerby, Föglö – en gård han för övrigt skriver om i sin essäsamling ”Syrenbacken” (1980). 

 – Jag är helt enkelt dålig på att kasta och har mycket utrymme.

Alla som någon gång burit flyttlådor vet att böckerna väger tyngst. Det har även Gustaf Widén fått erfara. 

– Tidigare hade jag tre bibliotek, det mesta här är hitflyttat från Helsingfors där vi bodde tidigare. 

Gustaf Widén har en grundtanke med sitt bibliotek –  litteraturen ska användas. 

– Jag tycker om att plocka ner någon bok nu och då och titta i den och har nog bläddrat i majoriteten av böckerna.

Favoritförfattare

Vissa författarskap återvänder han till gång på gång. Bland favoriterna finns Harry Martinson, Nobelpristagaren José Saramago, Willy Kyrklund, Fernando Pessoa och Selma Lagerlöf. Dessutom äger han en komplett samling av Gunnar Ekelöfs böcker. På ett bord ligger den rikssvenska poetens litterära debut ”Sent på jorden” (1932), som av kritikerna inledningsvis fick ett ganska svalt bemötande.

– Den var för avancerad för sin tid.

Bland rariteterna, ofta rör det sig om äldre böcker som tryckts i liten upplaga, finns även Alice Granfelts ”Tankar och fantasier” (1915). Efter att ha gett ut boken åtalades hon, i en ålder av blott 17 år, för hädelse och boken var också indragen en tid. Gustaf Widén har fått sitt exemplar av författaren personligen. Han visar en sida där hon i bläck noterat: ”Frikänd den 23 mars 1917.”

Till rariteterna hör även Tove Janssons debut ”Småtrollen och den stora översvämningen” (1945). Den hittade han på ett antikvariat i Vasa. Han föredrar fysiska bokhandlar, vill kunna se i vilket skick böckerna är innan han köper dem. Antikvariat Gunnar Johansson i Finström nämner han flera gånger under intervjun. 

– Det mycket fint att Åland har ett antikvariat och Gunnar är en intresserad och kunnig person. 

Mycket Alandica

Här finns också vad som torde vara en av de största privata samlingarna av Alandica, böckerna fyller i princip en hel vägg. Det är facklitteratur och sjöfartslitteratur, romaner, novellsamlingar, diverse skrifter från Ålandsfrågans dagar ...

– Här finns i princip all åländsk äldre skönlitteratur, men från de senaste åren har jag kanske inte allt. Jag försöker lägga band på mig, det kommer ut så fruktansvärt mycket böcker i dag, men som ordförande för Ålands litteraturnämnd får jag förstås en del böcker den vägen. 

På pärmarna finns idel välkända namn: Sally Salminen, Atos Wirtanen, Otto Andersson, Frans Petter von Knorring, Anni Blomqvist med flera. Av Ulla-Lena Lundbergs böcker nämner han särskilt diktsamlingen ”Utgångspunkt” som hon debuterade med som 15-åring.

Nymans volymer

Prosten och författaren Valdemar Nymans böcker har en självskriven plats i samlingen, och Gustaf Widén har dessutom flera hundra volymer av andra författare som tidigare ingått i Nymans eget bibliotek.

– Valdemars böcker är väldigt vällästa, ofta med små anteckningar lite överallt. Det är roligt att se vad han har fastnat vid, det är nästan som att befinna sig inne i hans huvud när man läser. 

Dessutom finns flera böcker med dedikationer till Valdemar Nyman från författare som Signelia Häggblom, Anni Blomqvist och Bo Setterlind. ”Till trollkarlen Valdemar Nyman”, skriver Vårdöpoeten Runar Salminen medan Harry Martinson, som på inbjudan av Ålands vänner höll ett föredrag i Mariehamn på 1960-talet, tackar för ett par ”minnesrika och djupt givande dagar på det vackra Åland”. 

– Sånt där tycker jag är roligt.

En bok saknar han dock i sin samling, den första utgåvan av ”Beskrifning öfver Åland” av Fredric Wilhelm Radloff.

– Det är den första klassiska Ålandsskildringen. Jag har varit på jakt efter den och hittat den i originalutgåvan från 1795, men den är ofta i så dåligt skick.

Nya ägare naturligt

Det är sannerligen ett kulturarv som Gustaf Widén förvaltar. På frågan hur han ser på sin samlings framtid uttrycker han en försiktig förhoppning om att den ska bibehållas intakt så länge som möjligt. Samtidigt verkar han inte se det som något absolut måste. 

– För oss bibliofiler är det ofta så att samlingarna splittras när samlarna dör. På något sätt hör det till systemet att nya samlare sedan tar över. Jag har ju också jättemånga böcker som ingått i någon annans fina samling en gång i tiden.