Linda Olsson är författaren som vid 58 års ålder debuterade och blev storförsäljare på Nya Zeeland med sin roman "Nu vill jag sjunga dig milda sånger".
Många har imponerats av hennes framgångar långt bort från hemlandet Sverige.
Men få vet att hon har rötter på Åland.
LITTERATUR En mörk marskväll kommer Veronika, en ung författare, till en enslig stuga i en liten by i Dalarna. Hon är på jakt efter ensamhet och stillhet, för att skriva färdigt en roman och för att komma över en stor sorg.
Hennes ankomst observeras i tysthet av den gamla kvinnan som bor i huset bredvid, den enstöriga Astrid. I tryggheten bakom sina skyddande väggar bevarar hon mörka familjehemligheter och en personlig tragedi.
Medan den kalla vintern efterträds av våren närmar sig de två kvinnorna sakta varandra. Mot bakgrund av årstidernas växlingar spirar en ovanlig vänskap. En vänskap som ska förändra bådas liv för alltid.
Grundsunda
"Nu vill jag sjunga dig milda sånger" är en stark och gripande roman om kärlekens kraft, om de val vi gör i livet, om hur vi hanterar sorg och förluster, men framförallt om vänskap.
Linda Olsson är född 1948 i Stockholm och är utbildad jurist. Hon arbetade inom bankväsendet tills hon lämnade Sverige 1986. Hon har bott i Kenya, Singapore, England och Japan och är sedan 1990 bosatt i Auckland, Nya Zeeland.
Men hon har även åländska rötter.
-Min faster bor i Grundsunda och jag försöker besöka min släkt här så ofta jag kan, säger Linda Olsson till Ålandstidningen med pennan i högsta hugg för boksignering.
Ny roman på gång
Linda Olssons "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" är den mest sålda debutromanen någonsin på Nya Zeeland. Två filmproduktioner är på gång, en teaterpjäs och en balettuppsättning.
Boken är skriven på engelska, men har översatts och getts ut i Sverige, USA, Tyskland, Holland, England, Spanien, Japan, Korea, Polen och Tjeckien.
-Visst är det kul, men jag tänker mest på min nästa bok. Hur jag ska klara av att skriva den och om den kommer att bli utgiven eller inte, säger Linda Olsson och suckar tungt.
- Den utspelar sig i Polen och jag har aldrig varit där förut. Det innebär en hel del efterforskningar. Ändå känns det viktigt för mig att berätta den här historien. Det är helt enkelt som om personerna dykt upp inom mig.
Vann novelltävling
Även författardrömmarna växte fram som en inre process.
-Jag var under så många år en medföljande fru till min man som gjorde internationella karriär. När barnen blev äldre blev jag mer och mer frustrerad och kände att det måste finnas någonting för mig. Jag började gå på en kvällskurs i skrivande i London, säger Linda Olsson och skrattar generat.
-Det var förskräckliga saker som jag fick ur mig där.
Mer nöjd verkar hon vara över litteraturstudierna i Auckland, som ledde till en magisterexamen.
Vid samma tidpunkt började hon skriva noveller och vann en novelltävling 2003.
-Men det var min sons flickvän som fick mig att börja skriva på en roman. Hon fick mig att tillsammans med henne söka in på en skrivande kurs vid universitet i Auckland, där målet var att skriva en roman. Vi kom in båda två. Totalt var vi åtta stycken och en professor. Det var jättekul. Att bolla texter mellan varandra var det största utbytet.
Stod på sig
Men Linda Olssons roman var den enda som blev utgiven.
-Jag var dubbelt så gammal som alla andra och mera hård när det gällde att stå på mig. Professorn ville jag skulle skriva om första halvan, men jag vägrade. Och sist och slutligen var det han som tyckte att vi skulle försöka få den utgiven, säger hon.
Efter framgången på Nya Zeeland ville Bonniers ge ut den i Sverige.
-Jag försökte översätta den själv men hade för lite respekt för texten. Till slut gav jag upp och fick använda mig av en översättare istället. Eftersom mitt modersmål är svenska tycker många att det är konstigt.
Så ska man läsa boken på svenska eller engelska?
-Jag rekommenderar att läsa den på engelska. Översättningen är bra, men originalet är ju min text.

Liz Lindvall