När Johanna Brådd frågade sin vän Annukka Pekkarinen om hon någon gång kunde följa med på seglats förväntade hon sig inte att segla hela vägen till Island, men så blev fallet. 

– Annukka har ett företag som heter Napaland, där de åker på seglatser med sitt fartyg Byr. När jag frågade om jag kan komma med sa hon att de skulle till Island. Jag packade och fixade allt och en vecka senare var vi på väg.

Johanna Brådd dokumenterar seglatsen med sin analoga kamera. 

– Annukka menar att en expeditioner alltid ska ha med en konstnär, och den här gången blev det jag. 

Projektet ska utmynna i en utställning. 

– De ska ställas ut under Helsingfors Strömmingsmarknad i höst. Fotografierna kommer att hänga i båten, vilket är väldigt spännande. Folk kommer behöva gå ombord för att se bilderna, och de kommer kunna känna igen båten på fotografierna. 

Lång resa

När Ålandstidningen pratar med Johanna Brådd är fartyget precis på väg att ta i hamn på Orkney i norra Skottland. De ska stanna i några timmar innan de seglar vidare mot Ís

– Vi är i princip i karantän på båten. Vi får inte gå i land här utan ska bara fylla på vårt vattenförråd. 

 Seglatsen kommer allt som allt ta ungefär fyra veckor.

– Jag kommer att stanna på Island ett tag innan jag åker hem, säger Johanna Brådd. 

På Island kommer hon också att fotografera, men säger att de fotografierna antagligen inte kommer vara en del av samma utställning.

– De som är tagna ombord skapar själva en helhet.

Mående under resan

Efter vistelsen på Island kommer Johanna Brådd att flyga tillbaka hem. Först funderade hon på att segla tillbaka, men då hon drabbats av sjösjuka under resan bestämde hon sig för att en till seglats skulle bli för påfrestande. 

– Jag vet inte säkert hur det blir innan jag har framkallat bilderna, men mitt mående har haft en stor inverkan på mitt skapande. Jag har inte haft så mycket kraft och ork som jag skulle vilja ha.

Trots att hon inte har är i sitt bästa skick tycker hon att resan är spännande att fotografera.

– Ute till havs kan jag inte påverka vilka landskap som formar sig framför linsen.

Johanna Brådd har fotat mycket hav förut, men hon beskriver detta som det mest extrema hon har gjort hittills.

– Förra året hade jag en utställning på Kobba Klintar, också med dokumentär karaktär. Då fotade jag mycket därifrån. Det här är lite som en forsättning, med foton från andra sidan – ute till havs.

Berättelse

Fotografierna beskriver Johanna Brådd som en dokumentär berättelse.

– Tillsammans kommer de att bilda en historia. 

Hon försöker ta mycket ögonblicksbilder av olika situationer som uppstår under resans gång.

– Jag har fotat människorna ombord och landskapet väldigt mycket. 

Hon har med sig ungefär tio rullar film, och antalet foton hon kan ta är därmed begränsat. För att få så pass bra bilder som möjligt fotograferar hon med eftertänksamhet. 

– Jag tänker mycket på ljuset, blickar och situationer. 

På land brukar hon ta mer konstnärliga bilder och fokusera mindre på det dokumentära. 

– På ett sätt blir det en blandning av båda typer av bilder nu. På natten när jag fotar färger i himlen, eller när jag fotar landskapet, blir det ändå en form av konstbild. Dokumentär och konst flyter in i varandra. 

Johanna Brådd säger att resan har fått henne att reflektera mycket. 

– Det är en spännande rutt. Jag har tänkt mycket på de åländska sjömännen och sjöfarten, som är en stor del av den åländska identiteten. Det känns väldigt viktigt.