Från protest till performance – fem dagar i Venedig

Venedigbiennalen 2026

Venedigbiennalen är utan tvekan årets viktigaste konsthändelse. 

Den ordnas för 61:a gången och totalt 111 konstnärer och konstgrupper ställer ut i olika länders permanenta paviljonger i det egentliga Biennalområdet Giardini och Arsenale samt över hela staden i palats, gallerier och museer. 

Den pågår från den 9 maj till den 22 oktober.

Liksom i fjol avspeglades det osäkra världsläget i årets biennal. Att både Israel och Ryssland har fått delta i år, till skillnad från 2024, har lett till många protester och till att biennalens jury avgick redan före invigningen.

I centralpaviljongens utställning visas bland annat verket ”the Council of the Mother Spirits of the Animals” bestående av djurskulpturer i keramik av Célia Vásquez Yui från Peru. Installationen lyfter fram den andliga aspekten av ekologin där alla varelser har en själslig kontakt med den moderliga anden. (Bild 1) I samma sal finns ett gemensamt verk av Maria Magdalena Campos-Pons från Kuba och Kamaal Malak från USA. Verket ”Tree for Koyo Kouoh and Toni Morrison” består av Campos-Pons åtta akvareller som bildar en svit i monumental storlek. Malak har skapat magnoliablommor i glas i storformat som symbol för de amerikanska sydstaterna och solidaritet mellan svarta kvinnor. (Bild 2)

Finska rötter

En av deltagarna i centralpaviljongens utställning är Nina Katchadourian som har rötter i Finland men är född i Stanford och bosatt i New York och Berlin. I centralpaviljongens ”Seat Assignment” (Sätesuppdrag) visar hon en serie fotografier som hon med hjälp av mobilkameran har skapat under långa flygresor under åren 2010-2021. Bilderna utgör surrealistiska vyer, de leker med skala, de är fotografier som rör sig på gränsen mellan verklighet och illusion.

Nina Katchadourians andra helhet består av filmen ”The Recarcassing Ceremony”(Återupplivningsceremoni) (2016) samt miniatyrmodellen i vitrin ”The Sjöbloms and Båtsmans” (2026), gjord med playmobil-figurer i olika miljöer. Helheten handlar om ön Pörtö i Borgå skärgård, där familjen tillbringade sina somrar. Ett centralt tema och vändpunkten i filmen är en tragisk händelse då fantasivärlden och det riktiga livet plötsligt överlappades av en olyckshändelse.

Finlands paviljong

Finlands paviljong i Venedig fyllde 70 år i år och firade med ljudinstallationen ”Aeolian Suite” av Jenna Sutela med Stefanie Hessler som kurator. Installationen består av fem håriga skulpturer, som symboliserar de för Venedig typiska vindarna Tramontana, Bora Scura, Bora Chiara, Scirocco och Garbin. Ljuden är inspelade i Helsingfors och Venedig från bland annat broar, barnorkesterns blockflöjtar, träd, tvättlinor och segelbåtsmaster. Installationen kombinerar vetenskaplig forskning och konstnärlig kreativitet. Helheten utgör en både vacker och fascinerande upplevelse för alla sinnen och känns som en kusin till både den polska och österrikiska paviljongen med vattentema.

I den Nordiska paviljongen visas utställningen ”How many Angels can dance on the Head of a Pin?” med nordisk mytologi som utgångspunkt av Klara Kristalova från Sverige, Benjamin Orlow från Finland och Toni Wrånes från Norge. Konstnärernas olika sätt att tolka temat skapar en spännande och energisk helhet med Kristalovas liggande trädskulptur med keramiska statyer föreställande mytiska varelser, Wrånes trolliknande gestaltningar i storformat och Orlows monumentala lerskulpturer, som med tiden kommer att krackelera.

 Mest omtalat

Den mest uppmärksammade utställningen visas i Giardini i Österrikes paviljong, där koreografen, teaterregissören och performance-konstnären Florentina Holzinger och curatorn Nora-Swantje Almes skapelse ”Seaworld Venice” visas.

Verket ”Seaworld Venice” består av tre performance som pågår parallellt och som öppnas med en performance med en kvinna som framför paviljongen hissas upp i en kyrkklocka och pendlas fram och tillbaka. Performancen påminner om en slags postmodern cirkusakt, där konstnären riskerar sin kropp och hälsa för att dra till sig publikens blickar. En väckarklocka som får oss att tänka till.

 De andra delarna sker i tre bassänger med en vattenskoteråkande naken kvinna i den första och i den andra en kvinna som klättrar i ett högt träd med skulpturer. Den tredje bassängen ser ut som en del i ett vattenreningsverk. På innergården, bakom paviljongen fanns en installation med två bajamajor och en stor vattentank där det låg en kvinna med ansiktsmask/dykarmask och det hela utgjorde ett litet vattenreningsverk.

Tyska ruiner 

Tyskland står återigen för en av de mest imponerande helheterna. Utställningen ”Ruin” handlar om öst och väst, migration och ett nytt sätt att närma sig landets historia. Två konstnärer har transformerat paviljongen, Henrike Naumann och Sung Tieu med Kathleen Reinhardt som kurator. Naumanns installation ”The Home Front” (hemfronten), 2026 är gjord av möbler, objekt och interiörer genom vilka hon undersöker det förflutna, nutiden och framtiden av social militarisering. Rummet är delat i Krig, Post-krig och Pre-krig, och de olika delarna presenteras i form av väggreliefer.

Sung Tieus installation ”Human Dignity shall be Inviolable” har klätt den monumentala paviljongens exteriör med mosaik, som avbildar ett socialistiskt boendekomplex i Öst-Berlin, där hon bodde som liten och dit vietnamesiska gästarbetare hänvisades att bo.

Biennalen på stan

En av de absoluta höjdpunkterna var den indiska konstnären Nalini Malanis animationssal med videoinstallation ”Of Woman Born”. Installationen består av nio storbildsvideor, gjorda av handmålade och ipad-animationer. Ljudet består av en dikt från den grekiska myten om Orestes, som dödar sin mor. Genom myten skapar Malani en feministisk reflektion över krig och rättvisa – vår tids ödesfrågor då våld, krig och ockupering ursäktas som självförsvar. Malani visar oss hur det förflutna och nuet, personligt och kollektivt minne, individuellt trauma och historiska våldsdåd inte längre går att skilja åt. Allt detta mörka trotsas dock av en figur, en flicka som symboliserar mänsklighetens möjlighet till ändring och andra val.

Nalini Malani berättade för mig att hon har en utställning på kommande till konstmuseet Emma i Esbo på hösten 2027, och i den spelar Edith Södergrans dikter en viktig roll.

Marina Abramovic

Marina Abramovic utställning ”Transforming Energy” uppmärksammar hennes 80-årsfödelsedag. 1997 var Abramovic den första kvinnan som vann huvudpriset Guldlejonet i Venedigbiennalen, och den här gången är hon den första levande kvinnliga konstnär, som ställer ut på Gallerie dell´Accademia. Utställningen inbjuder till en meditativ upplevelse, som endast en handfull besökare kan besöka samtidigt. Rundvandringen började med installationen ”Balkan Baroque” som 1997 vann Guldlejonet och som består av ett berg med ben och porträtt av hennes mor och far. I följande rum kunde deltagarna återuppleva och bli delaktiga i konstnärens tidigare performance – en stor del av utställningen var byggd med kristaller som enligt konstnären kan transformera energier.

Text och bild: Mervi Appel