Vid ingången till Thuregården sitter Philippa Dunderfelt och Maria King-Bäck. De spinner och kardar ull.

– Vi spinner på lite modernare spinnrockar som har två trampor. Spinnrockarna är även lite lättare att transportera än de gamla, säger Philippa Dunderfelt.

Maria King-Bäck ägnar sig åt att karda på gammalt sätt men hon passar även på att spinna mellan varven.

Varför kom ni hit?

– Vi ville komma hit och visa upp en gammal tradition och samtidigt höja stämningen lite. Det är bara fiolmusiken som fattas, säger Maria King-Bäck.

Intill dem står Johanna Mattsson. Hon har ett helt bord fullt med virkade sjalar och amigurumis. Hon pekar på en av amigurumisarna och säger att det är ett självporträtt.

– Jag virkar för jag inte kan sticka. För två år sedan kunde jag inte virka heller men via Youtube har jag lärt mig.

Hon berättar att virkningen är ett sätt för henne att slappna av efter middagen.

– Jag sätter mig ner och virkar. Jag behöver inte tänka så mycket på annat. Bara hålla reda på vilket varv jag är på, säger hon.

Varför började du virka?

– Jag köpte en stor kasse med garn på Ålands köp och sälj. Sedan när jag började fundera på vad jag skulle göra med garnet jag lärde mig att virka. Det är riktigt roligt, säger hon.

Sticka är terapeutiskt

Inne på Thuregården sitter flera personer och handarbetar, pratar och dricker kaffe. Ramona Himberg och Annika Roos står bakom ett bord som är fullastat med allt från bakverk till betongfigurer, väskor och mjukisdjur.

– Jag har sytt en hel massa väskor i olika modeller. Jag tycker att det är roligt. Jag har också några kramdjur med, säger Ramona Himberg.

Annika Roos har med sig en del betongfigurer som hon gjutit samt nybakade bullar och andra godsaker.

Ulrika Westerberg står och stickar. Framför sig har hon en hel del olika alster.

– Jag älskar att sticka, det är terapeutiskt. Jag håller också i Folkhälsans stickkafé, säger hon.

Ylva Westerberg kan ta emot beställningar och hon kan sticka nästan vad som helst.

Åsa Vördgren är på plats med sina virkade ”hugglor” som är väldigt populära.

– Just nu har jag sytt en hel massa väskor så jag körde slut på symaskinen, säger hon och skrattar.

På eftermiddagen ska Åsa Vördgren hålla i en workshop där deltagarna får knyta nyckelringar med makramé.

De som deltar får skänka en frivillig slant som ska gå till Ålands cancerförening.

Mona-Lisa Henriksson-Gyllendahl sitter och stickar i ett hörn. Framför sig har hon ett bord fyllt med sockor och vantar.

– Jag stickar det som jag tycker är roligt.

Hon stickar året runt när hon känner för det.

– Det är inget måste. Jag stickar när jag tycker att jag vill göra det, säger hon.