Ralf Hellström föddes i Umeå i Sverige men flyttade som femåring med familjen till Kaskö.

– Pappa var båtbyggare tillsammans med farfar i Kaskö. Men då han såg att de sökte verkmästare till ett båtbyggeri i Sverige sökte han dit och fick arbete.

Både Ralf Hellström och hans lillebror är födda i Umeå men växte sedan upp i Kaskö.

Ralf Hellström gick i skola inom reklambranschen på sent 1960-tal. Han fick senare jobb som dekoratör vid Stockmann i Helsingfors.

– Jag blev sedan tipsad om en mindre privat firma som jobbade med byggmässor, utställningar och med inredning av frisersalonger. Där fick jag arbete och jag trivdes väldigt bra fast det ibland kunde vara ganska stressigt.

Men Ralf Hellström trivdes inte i Helsingfors utan han flyttade tillbaka till Kaskö och började arbeta med båtbyggeri tillsammans med sin pappa .

– Min far sa sedan till mig att det inte fanns någon framtid i byggande av träbåtar. Ville jag försörja min familj tyckte han att jag skulle göra något annat.

1977 kom en massafabrik till Kaskö och där fick Ralf Hellström arbete som inredningssnickare.

– Jag kommer ihåg att jag en gång fick laga direktörns bord som han sparkat sönder, säger han.

Men att jobba mellan sju och fyra var inte riktigt Ralf Hellströms melodi. 

– Före militärtjänstgöringen hade jag varit på Åland och fiskat lax. Jag tyckte att det var intressant och det satt kvar någonstans i bakhuvudet.

Blev trålfiskare

Tillsammans med brorsan bestämde sig Ralf Hellström för att bygga eller köpa en laxfiskebåt. Men då laxfisket kändes lite osäkert valde brorsorna att satsa på en båt som de kunde tråla strömming med i stället.

– Vi kom över en båt i Sverige. Den hade brunnit så det var nästan bara skrovet kvar. Det gillade farsan eftersom han skulle få göra grovjobbet.

Projektet med att starta upp med fiske var både spännande, intressant och jobbigt.

– Jag hade en nybildad familj så det var nog helt fel sätt att börja med fiske på.

1979 var båten klar och bröderna styrde direkt mot de åländska vattnen. Men eftersom de var helt oerfarna inom yrket stötte de på en hel del svårigheter.

– Men efter hand lärde vi oss och kom in i yrket. Men de åländska fiskarna var inte så glada. Bland annat dömde de ut båten. Det vi fiskade sålde vi till Harry ”Tirri” Sjöblom på Föglö. Vi gick alltid direkt dit för att lossa vår last. 

De åländska fiskarna såg inte med blida ögon på bröderna Hellströms fiskande och 1988 var det stora rubriker i tidningarna.

– Vi fick kämpa både mot myndigheterna och andra fiskare och då ”Tirri” 1989 slutade köpa vår fisk fanns det inte andra möjligheter än att leverera fisken till Gustavs i Finland.

Senare fiskade vi runt Gotland och lossade i Nynäshamn. Fisken transporterades sedan till Finland.

– Vi var inte rädda för att experimentera, säger Ralf Hellström.

1989 startade bröderna upp verksamheten i Kaskö samtidigt som de tog i bruk en ny båt. Samtidigt byggdes en sorteringsanläggning och frys.

Men efter ett par år tyckte bröderna att båten de hade inte var optimal. De bestämde sig för att sälja den och bygga en ny.

– Vi fick lån från Ålandsbanken vilket jag är glad och stolt över. Det var verkligen positivt att de trodde på oss.

1999 var den nya Silva Nova klar. Hon var större och hade en starkare motor så att hon obehindrat kunde gå i is. På den tiden var den Finlands största trålare med helt nya system.

Amerikanska bilar

När Finland gick med i EU kom det en hel del nya krav och regler.

– Bland annat blev det ett fiskeförbud på 137 dagar. Jag satt i köket vid hamnen och tittade på båten som vi inte fick använda. 2004 bestämde jag mig för att sluta med fisket.

Men Ralf Hellströms bror hade andra planer. Han ville köpa en ny båt, en mindre. Ralf Hellström blev övertalad.

– Jag sa att jag kommer med i företaget men jag kommer inte med ut på sjön. Jag jobbade sedan i land tills vi 2014 sålde allt.

Under alla dessa år har Ralf Hellström bott på Åland till och från. I december 2014 flyttade han och hustrun Benita till Åland och de bor numera på Solberget och trivs bra.

– När jag fick möjlighet att köpa stuga här så gjorde jag det. Nu kan jag se horisonten både från stugan och från lägenheten, säger han.

Ralf Hellström trodde aldrig att han skulle komma tillbaka till Åland men tycker nu att det är paradiset.

Förutom stuglivet är han också intresserad av amerikanska bilar.

– Det intresset fick jag i slutet av 1990-talet. Jag var på några bilutställningar och upptäckte att ingen pratade om fiske, det kändes skönt.

Intresset svalnade ett tag men då yngsta dotterns pojkvän började prata om amerikanska bilar tog intresset ny fart.

I dag har han några bilar, bland annat en Plymouth Cuda och en Dodge Challenger som han pysslar om och kör.

Har du några projekt eller planer för framtiden?

– Nej, egentligen tänker jag på att jag ska trappa ner det här med bilar. Men planer har jag inte några. Jag tar det mesta som det kommer, säger han.