Marie-Louise Dahlman är född och uppvuxen i Finström. Hon gick först i Emkarby skola och sedan i Godby högstadieskola.

– Jag kan inte glömma när vikarierande läraren Lindfors inte tillät mig att skriva med vänster hand. Jag var ju född vänsterhänt men hon tillät mig endast att skriva med höger. Ibland vände jag ryggen till och skrev med vänster han i alla fall.

Efter att Marie-Louise gått ut högstadiet jobbade hon några år eftersom hon inte visste vad hon skulle utbilda sig till.

– Jag jobbade som sjukhusbiträde i två år innan jag bestämde mig för att gå sjömanskocklinjen vid Ålands Sjömansskola. Efter första året drev jag Uffe på Berget under sommaren och fortsatte med det följande sommar.

Efter att hon var klar med sina studier fick Marie-Louise Dahlman ordinarie tjänst som kock och husmor på daghemmet Flaggskeppet. Där arbetade hon i sju år innan hon gick ett tredje år på kocklinjen vid Åland hotell- och restaurangskola.

– Man behövde göra det för att få kalla sig kock. Det var intressant trots att jag arbetat många år som kock redan.

Efter det gick hon tillbaka till arbetet på dagiset.

– Jag ledsnade lite på jobbet och bestämde mig för att utbilda mig till närvårdare.

Efter tre års studier började Marie-Louise Dahlman att jobba inom vården.

– Jag tyckte att både mentalvård och missbrukarvård verkade intressanta områden och efter att jag arbetat på A-kliniken i fem år blev jag än mer intresserad.

Åtta år i Sverige

I stället för att studera vidare fick Marie-Louise en förfrågan om hon ville driva en matservering i Samariterhemmet i Uppsala.

– Det drevs av Svenska kyrkan och jag tackade ja eftersom jag tyckte att det verkade spännande. Jag pratade med familjen och kom överens om att jag skulle åka. Tanken var att jag skulle vara där ett par år och sedan komma hem igen.

Men tanken på att vidareutbilda sig gjorde att hon valde att stanna i Sverige.

– Det var en ettårig fortsättningskurs med inriktning på missbrukarvård. Jag blev beroendeterapeut och hade planer på att flytta hem. Då fick jag ett erbjudande om att jobba vid Lindalens behandlingshem där Sveriges tyngsta missbrukare finns.

Efter att ha jobbat ett år på behandlingshemmet valde Marie-Louise att flytta hem till Åland igen.

– Då hade det gått åtta år sedan jag åkte till Sverige för att vara där några år. Jag hade under de åren pendlat hem nästan varje helg för att umgås med familjen.

Väl hemma hade Marie-Louise Dahlman hoppats på att kunna jobba på A-kliniken men resurserna hade dragits ner så hon fick börja jobba inom äldrevården.

– Det var då jag gick rejält i väggen. Jag visste inte vad jag skulle göra för att komma ut på andra sidan.

Hon sökte till hantverkarlinjen på Ålands Folkhögskola och kände efter ett år där att hon mådde bättre. Hon fortsatte där ett år till.

– Jag lärde mig så mycket under de där året. Allt från att sticka och virka till träarbeten och smide. När de två åren gått kände jag att mitt mående var bättre. De kanske var bland de bästa åren i mitt liv. Marie-Louise Dahlman var beredd att söka jobb igen. Men hon visste inte hur mycket hon skulle klara av.

Till Ålands yrkesskola

Marie-Louise valde att söka ett arbete som assistent vid Ålands yrkesskola.

– Det var en 60 procents tjänst och det passade mig bra. När jag kom in i skolmiljön kände jag att jag trivdes väldigt bra här. Jag blev assistent på kökssidan och efter ett år när den dåvarande läraren skulle sluta tyckte hon att jag skulle söka tjänsten. Jag blev nästan chockad. Hon sa till mig att jag kan mer än jag tror.

Marie-Louise Dahlman tog tjänsten men med ett villkor att hon skulle ha en bra inskolning.

– Jag sa också att jag provar ett år och klarar jag inte av det hoppar jag av. Nu har jag varit här i fyra år och jag älskar mitt jobb. Det är nu också första året som jag har teoretisk undervisning. Många av eleverna har läs- och skrivsvårigheter så vi går varsamt fram. Målet är att alla ska lyckas få utbildningen klar och sedan komma ut i arbetslivet.

Marie-Louise tycker om att jobba med ungdomar och att ha förmånen att arbeta med en grupp där alla blir sedda.

– Jag skrattar mycket varje dag. Det är härligt.

På fritiden är det promenader med hunden som gäller. Dessutom tycker hon om att sticka.

– Det blir sockor, mössor och sjalar. Det får inte ta för länge att bli klar därför stickar jag inte tröjor, säger hon och skrattar.

De två barnbarnen Thor och Luna är också viktiga. Men det är främst på helger som Marie-Louise Dahlman har möjlighet att umgås med dem.

Vad har du för framtidsplaner?

– Jag tänker inte så mycket framåt. Nu är nu. Pensionsåldern närmar sig och får jag jobba kvar här tills dess är jag nöjd, säger hon.