Ida-Maria Eriksson är född och uppvuxen i Mariehamn. Hon gick i skola i Strandnäs och sedan ett år i Ålands lyceum.

– Sedan valde jag att studera till frisör vid Ålands yrkesgymnasium. Men jag studerar också i Ålands lyceum och går allt som jag tänkt tar jag dubbelexamen.

I vår börjar Ida-Maria skriva studenten och hoppas hon att hon tar studenten 2025. Klar frisör blir hon också 2025.

– Jag tycker att det är skönt med omväxling. Därför passar det mig att studera varannan period på lusse och varannan period på frisörlinjen.

Ida-Maria Erikssons planer är att jobba som frisör framöver men hon har även en dröm om att bli hudläkare.

– Genom att ta studenten håller jag dörren öppen också till andra studier.

Varför valde du frisöryrket?

– Jag tycker att det är ett kreativt och roligt yrke. Jag tycker om kontakten med andra människor och att prata. Att lära sig klipp- och färgteknik och att sedan se resultatet är roligt.

Efter att Ida-Maria Eriksson är klar med sina studier vill hon jobba på Åland oberoende vad det blir.

– Jag vill leva och bo på Åland, här är det tryggt och fint. Visst kan det vara grått och trist ibland men det är det nog på alla platser. Jag hör hemma här.

Bakar med kompisarna

På fritiden blir det en hel del pluggande för Ida-Maria Eriksson. Men hon hinner umgås med vänner och familj. Eftersom hon just har flyttat hemifrån har hon fått upp ögonen för matlagning.

– Jag tycker om att laga mat. Nu blir det så klart oftare än tidigare. Jag försöker laga matlådor som jag sedan värmer i ugnen.

Vad lagar du för mat?

– Pasta är standardmat när man flyttar. Favoriten är fetaost- och tomatpasta. Den lagar sig själv i ugnen. Jag brukar hitta lite olika recept på TikTok och Instagram som jag provar.

Ida-Maria gillar också att baka. Men det gör hon tillsammans med sina vänner.

– Man kan kalla det socialbakning. Jag bakar inte själv för jag tycker att det är svårt att få det bra. Man kan inte smaka av smet på samma sätt som man smakar av mat, säger hon och skrattar.

Vad bakar ni?

– Nu senast har det blivit en del kakor och pajer med äpplen. Men ibland kan vi baka scones eller något annat. Själv gillar jag kokosbollar och med kaffe i smeten så får jag lite vuxenpoäng.

Nu ska Ida-Maria Eriksson också ägna en hel del tid till luciagruppsarbetet. Hon kommer att ta sig den tid som behövs för lucia.

– Det är roligt att jag får vara en del av gruppen. Jag blev väldigt glad och förvånad när jag fick veta att jag kommit med. Jag tyckte att det kändes kört direkt efter intervjun.

Ida-Maria Eriksson känner de andra i gruppen ganska bra redan.

– Jag har inte pratat med alla men vi har setts. Jag tror att det kommer att bli riktigt bra.

Känns lite pirrigt

Ida-Maria Eriksson ser fram emot att gruppen ska få börja uppträda.

– Det ska bli roligt men samtidigt är det lite pirrigt eftersom jag aldrig sjungit solo framför publik tidigare. Jag har sjungit i kör och då är man flera på scenen. Men jag tar det som det kommer. Jag tänker inte oroa mig i förväg.

Vad sjunger du?

– Jag sjunger pop och det som kommer på radion. Eftersom vi har radion på både i skolan och salongen lär man sig ofrivilligt låtarna. Sedan brukar jag sjunga hemma medan jag värmer tacopajen i ugnen.

Har du någon favoritsång?

– Just nu har jag sjungit en hel del på ”Jag ger dig min morgon”.

Ida-Maria Eriksson tror att det kommer att vara otroligt pirrigt på morgonen den 13 december.

– Jag tror att det kommer att bli mysigt. Jag hoppas att vi besöker platser där de boende kanske inte får besök så ofta, gärna också lågstadier.

Är luciafirandet viktigt?

– Jag tycker att det är en viktig tradition samtidigt som det är viktigt att samla in pengar till de som behöver. Det är mysigt med ljus, lussebullar, pepparkaka och glögg. Man tjuvstartar julens gemenskap på något sätt.

Hur ser du på framtiden?

– Jag hoppas på att jag ska jobba som frisör men samtidigt vill jag bli hudläkare. Var jag i så fall ska studera har jag inte tänkt på desto mera. Men studerar jag någonstans utomlands i framtiden kommer jag ändå att komma tillbaka till Åland. Det är här jag vill bo.