När Kaj-Gustav Sandholm blev sjuk lades pensionärskören ner. Efter ett tag ville några i kören att man skulle samlas någon gång då och då för att sjunga.

– Jag tänkte att jag kanske kunde göra det på ett annat sätt. Då kom jag på att det kunde heta Låteriet. Folk får komma och sjunga tillsammans men det blir inte bara allsång utan också lite rörelser och annat roligt, säger Kaj-Gustav Sandholm.

Cirka 30 personer kommer till Röda korsgården varannan måndag för att sjunga, röra på sig och umgås.

– Man behöver inte alls sjunga om man inte vill. Det går lika bra att sitta med och lyssna. Att komma hit ska vara helt kravlöst. Att hinna med att dricka kaffe och prata är också viktigt, säger Kaj-Gustav Sandholm.

Han berättar att man kan läsa sångtexten på väggen i stället för att ha något papper eller en bok i handen.

– Det underlättar när vi i vissa sånger rör på oss.

Kaj-Gustav Sandholm försöker också att få in annat än sång.

– Ibland spelar jag något stycke där alla bara ska sitta ner, lyssna och slappna av. Jag kan också ha frågor om olika saker som jag vävt in i den valda musiken. Att jobba med minnet behöver man när man kommer upp i åldrarna.

Han kan också välja ett tema eller ett ord som återkommer väldigt ofta i texterna och då ska deltagarna komma på vilket ord eller tema han tänkt på just den gången.

Musik piggar upp

Börje Karlberg, Rita Holmqvist, Ingmar Härtull, Ralph Salo och Tor-Erik Landgärds väntar på att få börja sjunga. De två senare herrarna har sjungit i kör länge.

– Det är trevligt att komma hit och sjunga. Samtidigt piggar man upp sig genom att träffa andra, säger Ralph Salo.

– Dessutom får man sjunga i sin egen stämma, säger Ingmar Härtull och skrattar.

Kaj-Gustav Sandholm sätter sig vid pianot. Det är dags att börja.

– Jag tycker att vi värmer upp med välkomstsången som jag totat ihop själv. Alla kan vara med och sjunga. Huvudsaken är att det är något ditåt annars spelar det inte så stor roll, säger han.

Olika sånger blandas och bäst som det är hoppar Kaj-Gustav Sandholm upp från pianot och sätter sig mitt framför alla på en stol.

– Nu ska vi röra på oss, säger han och börjar göra rörelserna till ”Huvud, axlar, knä och tå”.

Sedan börjar han sjunga och alla hänger med. Det går snabbare och snabbare och till sist är det nästan ingen som hänger med i klockarfarfars tempo.

Nästa sång som gruppen tar sig an är ”Jag har bott vid en landsväg”.

– Nu tänker alla säkert på Edvard Persson, säger Kaj-Gustav Sandholm innan han börjar spela.

När nästa sång rullar upp på väggen hörs en del skratt.

– Jag tänkte att ni skulle få lite roligt när jag valde ”Bjällerklang”, säger Kaj-Gustav Sandholm och skrattar.

Sånger av olika slag avlöser varandra och när det är dags att sjunga ”Långsamt som kvällsskyn” är det någon som säger att det är väldigt sällan den sjungs som allsång.

Även Lasse Berghagens ”Sträck ut din hand” sjungs med glädje och sedan fortsätter allsången med olika sånger innan det är dags för kaffe.

– Kaffet höll jag nästan på att glömma bort, säger Kaj-Gustav Sandholm.