Vad är frivolitet?
– Man använder sig av en liten skyttel och en tråd eller flera för att knyta olika mönster. Det är ett handarbete som är så behändigt att man kan ha det i fickan och ta upp det när som helst, säger Åsa Lundberg.
Hon lärde sig frivolitet av Valborg Carlsson för länge sedan.
– Hon ville föra tekniken vidare, säger Åsa.
Även Anna-Lena Nordberg-Dahlén har lärt sig frivolitet av Valborg.
– Men jag har inte hållit på med det på ett tag så när jag skulle färdigställa ett bokmärke inför utställningen fick jag ta hjälp av Youtube. Men tekniken kom snabbt tillbaka, säger hon och skrattar.
Åsa har frivoliterat i många år och allt började egentligen med att hennes syster ville ha sällskap till Valborg för att lära sig tekniken.
Är det svårt?
– Nej, det tycker jag inte, säger Åsa.
– Det som man kan är alltid lätt, säger Etel.
Anna-Lena frivoliterar till och från.
– Nu har det varit en del från. Men inför den här utställningen fick jag orsak att börja på nytt. Jag knypplar också.
Etel Bamberg har knypplat i många år.
Varför började du knyppla?
– Jag gick en kurs som marthorna ordnade och sedan har jag fortsatt.
Etel har också själv hållit kurser i Medis regi.
– Men nu har jag slutat, säger hon.
Gamla hantverksformer
Både frivolitet och knyppling är väldigt gamla hantverksformer som damerna tycker är värda att bevara.
– När man frivoliterar och knypplar behövs koncentration och då blir det samtidigt en avkoppling eftersom man inte kan tänka på annat för då gör man fel, säger Åsa.
Är det någon skillnad på vad man kan göra då man knypplar eller frivoliterar?
– Man kan i princip göra samma saker. Kanske man kan göra lite större saker då man knypplar. Men annars kan man göra spetsar, dukar och även tavlor i båda tekniker, säger Anna-Lena.
Spetsarna som gjordes förr användes oftast till kläderna så att de skulle bli lite finare.
– Spetsar som knypplas i dag används också till folkdräktsmössorna, säger Anna-Lena.
Man kan också knyppla tavlor och beroende på mönster kan det bli ganska stora tavlor.
– Då behövs många pinnar, säger Åsa.
Hur länge kan det ta att knyppla en normalstor duk?
– Oj, det kan ta många timmar. Förarbetet med att spola poppar och sätta upp är kanske det som tar längst tid. Sen ska man också fästa alla trådar. Skulle man ta betalt för allt arbete skulle det bli dyrt. Men nu gör jag det för mitt eget höga nöjes skull, säger Anna-Lena.
Har ni lärt konsten vidare?
– Etel har ju dragit kurser men jag har två barnbarn som lärt sig frivolitet. Just nu kanske deras intresse inte är alltför stort men man vet inte hur det blir i framtiden, säger Åsa.
Alstren ska användas
Eftersom det tar en hel del tid att färdigställa det man knypplat och frivoliterat, använder ni alstren sedan?
– Naturligtvis ska de användas. Jag brukar alltid ta fram och använda dukar och annat då jag har gäster, säger Åsa.
– Jag gör tvärt om. Jag har mina dukar och annat framme till vardags, säger Anna-Lena.
Var kan man lära sig dessa hantverksformer, finns det kurser?
– Jag har som sagt hållit kurser vid Medis. Men nu har jag slutat. Visst kan jag lära ut hur man gör en liten spets. Själva knypplingen är inte svår att lära sig, att följa mönstret är det knepiga, säger Etel.
Använder man något speciellt garn?
– Lingarn används i knyppling och då man gör frivoliteter används virkgarn, det behöver vara ett hårdare garn, säger Etel.
– Det har funnits speciellt frivolitetsgarn men jag vet inte om det finns att köpa längre, säger Åsa.
På utställningen finns, förutom både knypplat och frivoliterat även knyppeldynor.
– Jag har flera stycken, säger Etel.
– Jag också, säger Anna-Lena.