Helena Jansson föddes i Rörstorp, Lemland dit hennes föräldrar hade flyttat från Pargas. Sin skolgång avklarade hon i Lemland och Kyrkby högstadieskola i Jomala.

– Jag är ju född tidigt 1971 men jag gick i skola med årskullen från 1970, berättar hon.

När grundskolan var avklarad sökte hon nya utmaningar, något som för övrigt verkar vara ett genomgående tema i hennes liv. 

– Jag ville göra frivillig militärtjänst, men det visade sig vara lättare sagt än gjort. Det var nämligen inte tillåtet för kvinnor förrän 1995.

Senare i livet skulle Helena Jansson dock återkomma till temat när hon som 29-åring sökte in som frivillig till Finlands försvarsmakt.

– I min ansökan listade jag alla mina skäl och målsättningar med att göra militärtjänsten, men efter ett telefonsamtal från brigaden konstaterade man att Finlands armé nog inte kan erbjuda de målsättningarna jag hade listat.

I stället menade man att hon nog redan hade uppnått nämnda målsättningar genom yrkeslivet.

– Så jag hoppade över det hela.

Missen som ledde till drömmen

Eftersom hon inte fick göra militärtjänsten efter grundskolan sökte hon andra utmaningar. Hon ville lära sig finska och gå en konstlinje på en folkhögskola i Finland.

– Och jag blev antagen till skolan, men tre dagar innan kursstart visade det sig att man måste fylla 16 samma år som skolan började för att få bo på internat.

På grund av missen behövde man hastigt och lustigt ordna en annan studieplats, tre dagar innan skolstarten. De enda lediga platserna fanns på Ålands Sjömansskola, och så fick det bli.

– Där satt jag och svetsade, jag råkade få elden lös i min overall och jag var måttligt imponerad och motiverad av det hela.

Hon tog sig hur som helst igenom utbildningen och tog som 17-åring anställning som lättmatros.

– Och det visade sig passa mig väldigt bra, säger hon och ler med hela ansiktet.

Som 19-åring kände hon att det var dags att bestämma sig för vad ”man ska göra när man blir stor”.

– Då radade jag upp alla broschyrer jag hade på hallgolvet hemma och bestämde att jag väljer ut det som känns mest intressant och utmanande i det långa loppet.

Enda kvinnan ombord

Valet föll på en styrmansutbildning och hennes karriär var utstakad. Efter styrmansutbildningen jobbade hon ett tag, eller som hon själv väljer att uttrycka saken, ”tills jag hade en lämplig hög med pengar och erfarenhet”.

– Då var jag 26 och bestämde mig för att läsa till skeppare.

Efter det blev det mestadels jobb på lastfartyg, eftersom kemin, fysiken och allt annat som har med lasthantering att göra var hennes stora intresseområde.

– När jag fick kaptensbrevet sökte jag mig snabbt till internationella tank- och kemikaliefartyg.

Hur var det att på 1990-talet vara en kvinnlig sjökapten?

– Det har fungerat väldigt bra. Det är nästan så att jag inte ens har reflekterat över saken förrän nu efteråt. Det föll sig så naturligt även om jag ofta var ensam kvinna. Många gånger har det kanske till och med fungerat smidigare för att jag är kvinna.

Många är gångerna som Helena Jansson har tänkt tvärtom, att de unga pojkarna som jobbade på sjön ofta utsattes för grupptrycket att följa med på än det ena, och än det andra.

– Jag har sluppit det trycket. I stället har jag kunnat göra mina egna val, val som har känts rätt för mig.

Måttbandet är alltid med

Hon fick flera gånger frågan om hon inte kunde tänka sig bli befälhavare ombord på något av fartygen. Men det intresserade aldrig henne.

– Befattningen som överstyrman har så mycket med lastning och lossning av fartygen att göra, och det är ju det området jag tycker så mycket om.

Hon har ändå provat på jobbet som skeppare på Kumlinge skärgårdstrafik.

– Där var jag i ett och ett halvt år och jag lärde mig mycket även där.

Ålandstidningen gör födelsedagsintervjun hemma hos Helena Jansson, i huset uppe på berget som erbjuder en fantastisk vy över Önningebyfjärden. Huset som byggdes 2003 planerade och ritade hon själv in i minsta detalj under en fyraårsperiod.

– Jag var en sån där person som gick med ett måttband i fickan och om jag såg något särskilt hemma hos någon så mätte jag och kände efter hur ett visst antal centimeter kunde påverka placeringen av inredningar som handfat och annat.

Piano – en ny utmaning

Hennes behov av utmaningar visar sig också i huset. I ett litet rum står ett piano i sin ensamhet. För ett och ett halvt år sedan bestämde hon nämligen att hon ville lära sig någonting nytt – något hon aldrig prövat på innan.

Valet föll på piano och hon började spela från noll.

– Ja, verkligen. Jag hade aldrig ens hållit i ett musikinstrument tidigare. Mitt mål var att spela piano varje dag under ett års tid och sedan se var jag är, säger hon.

Helena Jansson berättar att hennes make, Johan Lindqvist, bara någon vecka efter att hon bestämde sig för att börja med just piano, köpte det.

– Plötsligt stod det några personer här från en flyttfirma och frågade var jag ville ha pianot, skrattar hon.

Sedan 2015 jobbar hon i land som hamnmästare i Mariehamns hamn. Där trivs hon väldigt bra med såväl arbetsuppgifterna som arbetskamraterna.

Ser du framför dig att du någonsin ger dig ut på haven igen?

– Jag utesluter det inte. Jag brukar säga att jag inte skulle tveka en sekund om jag med hjälp av en tidsmaskin kunde flytta mig hemifrån till min arbetsplats. Alla resor, flygplatser och hotell blev till slut för uttröttande. Däremot hade jag både fler och djupare relationer när jag seglade, jag hade ju mycket mera tid för relationer och intressen då.

Balansen viktig

När vi inleder intervjun hemma hos Helena Jansson säger hon att hon inte riktigt vet om det finns något intressant att berätta om hennes liv. Det visar sig vara en kraftig underdrift, åtminstone enligt Ålandstidningens utsända som skulle kunna fylla en hel bok. Av utrymmesskäl får vi dock stanna här för denna gång.

Men med tanke på hennes personlighet ställer vi ändå den oundvikliga frågan om hon har planer på några nya utmaningar i livet?

– Egentligen inte, inte mer än att yrkeslivet och privatlivet ska erbjuda utmaningar. Det måste finnas en bra balans mellan utmaningar och kunnande, ett jämt flöde av lärande liksom.

» Födelsedag 50 år

» Personligt

Helena Jansson

Född: Den 3 januari 1971 i Lemland.

Bor: I Norrby, Lemland.

Yrke: Sjökapten.

Familj: Maken Johan Lindqvist och hans vuxna barn Elin Lindqvist och Erik Lindqvist. Mamma Terttu Jansson och pappa Sven-Olof Jansson samt syster Mia Jansson och hennes barn.

Intressen: Motionera, friluftsliv och vandringar. Jag tycker också om att lära mig nya saker, just nu försöker jag lära mig spela piano.

Firar: På grund av restriktionerna blir det bara ett litet firande på födelsedagen. Men den 9 januari firar jag med min mamma, Terttu Jansson, som fyller 80 år. Vi ska, på hennes önskemål,  göra en vandring på Lemlandsleden.