Gundi Holmlund är född och uppvuxen i Pargas. Till Åland och Kumlinge kom hon tack vare kärleken.
– Min första make ville att vi skulle flytta till Sverige efter kriget eftersom det var så mycket bättre där. Egentligen ville jag inte men så blev det i alla fall. Men min make dog och jag blev ensam.
I Sverige arbetade Gundi Holmlund bland annat som brevbärare. Men det var ett tungt arbete.
– Man skulle gå upp och ner i alla trappor. Först blev man varm av det och sedan då man kom ut blev man kall.
Hon fick även prova på att vara lantbrevbärare och det trivdes hon bättre med.
– Hade jag fått arbete som lantbrevbärare hade jag aldrig kommit från Sverige. Jag tyckte att det var både ett roligt och spännande arbete.
Sedan arbetade hon en tid på fabrik men tycket inte att det var så trevligt. Hon frågade en släkting, som arbetade till sjöss, om det kunde finnas något jobb för henne.
– Hon sa att jag skulle söka och det gjorde jag. Jag fick arbete som hyttvärdinna på gamla ms Birger Jarl. Där träffade jag en man från Kumlinge och då jag var och hälsade på honom tyckte jag att det var så fint på Kumlinge så jag stannade kvar, säger Gundi Holmlund.
Hon fick arbete på Kumlinge andelshandel och där jobbade hon fram till sin pensionering.
Flyttade till Annagården
Att bo på Kumlinge tillsammans med sin nya make tyckte Gundi Holmlund var bra.
– Jag kan säga att det var den bästa tiden i mitt liv. Men 2013 blev han sjuk och dog hastigt följande år. Meningen var att jag skulle bo över vintern på Annagården men jag har nu bott här sedan dess. Som granne har jag min gamla arbetsgivare, säger hon.
Trots att hon bor på ett äldreboende så kan hon känna sig ensam ibland.
– Vi är bara äldre personer här och det blir inte att umgås speciellt mycket. Alla håller sig mest på sina rum. Tidigare kunde vi samlas för att spela lite kort, baka och göra andra saker. Men ju äldre man blir desto mindre umgås man. Personalen hinner inte med eftersom de behöver se till att alla får hjälp. Hälsan är viktigast.
Vad gör du på dagarna?
– Jag har sällskap av tv:n. Tidigare stickade och virkade jag en hel del. Nu löser jag korsord och så tar jag promenader inomhus. Jag har en altan där jag kan gå ut. Men nu har det kommit snö och ingen sopar eller skottar så jag kan inte gå ut på den.
I stället går hon sina promenader i korridoren.
– Sedan kan man delta i gymnastiken på tv. Men jag sitter i en gungstol så det är lite svårt att vara med, säger Gundi Holmlund.
Går du inte ut?
– Nej, nu har jag inte varit utanför dörren sedan mellandagarna då vi var ut och åkte färdtjänst för att se på julkalender där de hade dekorerat olika fönster. Det var trevligt.
Att bli 100 år
Gundi Holmlund kan inte riktigt förstå att hon faktiskt ska fylla 100 år.
– Min mormor blev 70 år och min mamma 72 år. Jag tänkte att då blir jag väl 74 år på sin höjd. Jag har ofta pratat om det och en gång då jag köpte en ny klänning var det någon som sa att det var onödigt eftersom jag inte trodde att jag skulle leva så länge, säger hon.
För Gundi Holmlund är det viktigt att hålla humöret uppe.
– Jag har varit med om många tråkigheter men också många trevligheter. Jag har min tro och alltid fått hjälp då jag behövt. Jag tror att man inte får en större börda än vad man orkar bära. Felet med de flesta människor är att de tror bara på sig själva. Men jag tror att det är någon annan som bestämmer. Då är det bara att gå när man blir kallad.
Hur känns det att fylla 100 år?
– Inte känns det något annorlunda än alla andra födelsedagar.
Gundi Holmlund kommer inte att fira födelsedagen med några gäster.
– Nej, men en tårta har jag beställt och den avnjuter vi här på Annagården. Barnen kommer senare eftersom det är som det är just nu.
» Födelsedag 100 år
Gundi Holmlund
Namn: Gundi Magnhild Holmlund.
Född: Den 1 februari 1922 i Pargas.
Bor: På Annagården i Kumlinge.
Yrke: Pensionär.
Familj: Fem barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Intressen: Se på tv, korsord, tidigare stickade och virkade jubilaren också mycket.
Firar: Firar inte eftersom inget besök tillåts på Annagården.