När Fredrik Häggblom var klar med sina studier återvände han hem till Åland.

– Jag visste att jag inte skulle bo på någon annan plats än på Åland, säger han.

Studierna startade i Ytternäs skola innan det blev Övernäs och vidare till Ålands lyceum.

– Jag var tidigt inne på att jag skulle studera antingen ekonomi eller juridik. Jag var också inne på att bli lärare och sökte till gymnasielärarprogrammet i Uppsala. Men jag kom inte in.

I stället tog han fristående kurser i juridik och statsvetenskap. 1995 började han studera på affärsrättsliga programmet vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping.

– Jag kompletterade studierna vid Åbo Akademi och vid Hanken i Vasa innan jag återvände till Mariehamn.

Under studietiden hade Fredrik Häggblom sommarjobbat i Västra hamnen med allt från att vara plandirigent till att jobba med incheckning och terminalinformation.

– Det var det bästa sommarjobb man kunde ha. När jag slutade 2003 hade jag varit där i tio år när man räknade ihop alla månader.

Efter det jobbade han som ombudsman vid Ålands Handelskammare i fyra år innan han blev ekonomiansvarig för projektet Skärgårdssmak.

– Det var både spännande och lärorikt.

Under studietiden startade Fredrik Häggblom ett företag tillsammans med sin bror.

– Under åren växte företaget och jag kom till en punkt där jag fick välja. Det gick inte att ha två fulltidsjobb, säger han.

Förvaltar historien

I dag arbetar Fredrik Häggblom som vd i redovisningsfirman men har också olika styrelseuppdrag i olika bolag i vilka han är delägare i.

Som styrelseordförande i Rederi Ab Gustaf Erikson känner han att han fått en del av sin barndomsdröm uppfylld.

– Jag kommer ihåg att jag som liten stod och såg på tavlan med fartyg utanför rederiet. Det var både spännande och intressant att se hur fartygens positioner flyttades. Jag vet att jag drömde om att själv kunna vara med på något fartyg och stiga i land i olika hamnar. I dag har jag förmånen att ha ett uppdrag i företaget och får förvalta och utveckla historien.

Fredrik Häggblom funderar en del på dagens näringsliv och diskussionerna om vindkraften.

– Det var samma då när Gustaf Erikson började. Då användes vindkraften i första hand innan man gick över till andra drivmedel. Transporter behövs och vägarna över havet behövs. Nu gäller det att hitta en lösning som är miljömässigt mindre belastande. Det är en spännande utmaning.

Hans naturliga nyfikenhet kommer väl till pass när det gäller att tänka i nya banor.

– Är något dåligt ska man göra det bättre. Men det är inte alltid så att nytt per automatik är bättre än det gamla. I stället kanske man kan fundera på hur man kan förnya det gamla. Kanske man kan tänka om lite och se vad som händer då.

Radion står på

På fritiden är det främst familjen som Fredrik Häggblom ägnar sig åt.

– Den yngsta är fyra år så det är full fart hemma med allt som hör till småbarnslivet. Dagarna är ganska fulla efter arbetet.

Han skulle gärna vilja ha mer tid till sina fritidsintressen.

– Jag är med i Frimurarna och så är jag senator i JCI (Junior Chamber International Mariehamn r.f.) så jag har kvar anknytningen dit. Jag tycker om musik och både läser och lyssnar på böcker.

Vad lyssnar du på för musik?

– Radion brukar stå på mest hela tiden så det blir allt möjligt. Jag tycker om att lyssna på radio, det finns alltid något man snappar upp och som man kan ha nytta av.

På Seglinge har Fredrik Häggblom och familjen en stuga som de håller på att bygga ut.

– Vi är där så mycket vi kan och hinner. Vintertid är det lite svårare att ta sig dit eftersom vi inte har plogat. Men vi kommer att kunna vara där året om.

Fredrik Häggblom tycker också om klurig frågesport som ”På spåret”, ”Postkodmiljonären” och andra frågesporter och quiz.

– Man lär sig alltid något.

För att ladda batterierna beger sig Fredrik Häggblom gärna ut i naturen eller till havet.

– Att bara sitta och titta ut över vattnet är verkligen rogivande. Att få uppleva tystnad och bara vara är väldigt skönt.

Vad har du för framtidsplaner?

– Jag hoppas att verksamheterna går bra och att man får ha hälsan. Jag ser fram emot att stugan ska bli klar. Jag hoppas också att jag får vara med och se barnen växa upp och se vad de väljer för spår i livet. Jag hoppas att de, som jag, är nyfikna och vill prova på olika saker. Jag har aldrig låtit ett nej hindra mig från att göra något, säger han.