– Jag har aldrig mått så bra som jag gör i dag, säger Ingmar Härtull och ler.

Han berättar att han som barn blev misshandlad hemma av både sin mor och far.

– Jag kände mig inte värd något och jag har skämts hela mitt liv för det.

All misshandel hemma skedde med religiösa förtecken. Föräldrarna var engagerade i kyrkan, i bönehuset och i kyrkokören.

– Men inför hemmets altare var det annat. Jag har skador på min armmuskel från slag och mjälten slog hon också sönder. Jag var 24 år då min mor hotade att slå ihjäl mig, då jag var hemma för att hjälpa dem med skörden, det var sista gången.

Som sjuåring fick han bo hos sin faster. Hon såg hur illa behandlad han blev hemma.

– Då uppstod en fejd mellan henne och mamma. Det slutade med att mamma raderade hennes namn på gravstenen efter att faster dött. Har man rätt att göra så i religionens täckmantel? säger Ingmar Härtull och ruskar på huvudet.

Han berättar att man, då han var liten, hade bönetillfällen hemma. Det var predikanter som reste runt som kom till huset.

– Då skulle de övernatta och det blev i våra sängar, min brors och min. Vi fick ligga på en madrass i hörnet i stugan. Jag klagade en gång lite väl mycket och då kom mor och far och ryckte upp mig, tryckte mig mot väggen och slog tills jag kissade på mig. För varje slag tänkte jag att nu dör jag. Sedan fick jag gå och lägga mig i våta kläder.

Vad en vuxen gör mot en vuxen det är en sak. Men när en vuxen gör illa åt ett barn, det är oförlåtligt, anser Ingmar Härtull.

– I mitt hem blev religionen en religioös fanatism. Krigen 39-44 var en produkt av människans synder.

Fristad i skolan

När Ingmar Härtull började skolan kände han att det var en fristad.

– Jag gick alltid tidigt till skolan. Där kände jag mig trygg. Det var då som tanken slog mig, tänk om jag skulle få bli lärare.

Det blev han också i sinom tid i Korsholms skola. Sedan blev han föreståndare och rektor.

– Jag har aldrig lagt min hand på någon, aldrig underkänt eller låtit någon stanna på klass. Skulle jag vara 17 år i dag och fick göra om mitt yrkesval skulle jag välja samma yrke.

Han förundras över att det fortfarande i dag pågår misshandel av barn i hemmet.

– Varför kan det fortgå? säger han.

För Ingmar Härtull har det gått bra i livet, trots allt han var med om som barn.

– Jag klarade mig men det finns säkert sådana som inte gör det, säger han.

Ingmar Härtull började tidigt att dansa och det har han fortsatt med genom livet.

– Jag var 13 år då jag började och det sågs inte på med blida ögon. Kanske var det en sorts trots från min sida. Nu kan jag säga att jag har dansat i alla världsdelar.

Reseledare för många resor

På 1960-talet började resandet ta fart. 1956 öppnades gränsen i Vaalimaa.

– Jag fick möjlighet att jobba som reseledare under sommaren och vid andra lov. Jag har aldrig sökt ett reseledarjobb utan blivit erbjuden att följa med grupper till olika platser runt om i världen. Resebolagen bokade och ringde sedan och frågade om jag hade möjlighet att åka med gruppen.

Många av resorna han gjort har gått till Ryssland.

– Det kanske inte var så många andra reseledare som ville åka till Ryssland på den tiden, säger han och skrattar.

Under sina resor har Ingmar Härtull varit med om det mesta.

– Vid ett tillfälle hade vi helt plötsligt inte biljetter tillbaka till Finland från Samarkand i Uzbekistan. Flyget var fullt sa de. Det visade sig att det var ett annat gäng som fått våra biljetter fast vi betalat allt i förskott.

Allt ordnade sig till sist. Men Ingmar Härtull fick åka till Moskva tillsammans med en annan ur gruppen för att reda upp allt.

– Då hade jag verkligen dåligt samvete att jag lämnade de andra i Samarkand. Jag var så nervös då de kom med flyg för att de skulle vara arga. Men de var så lyckliga över att de fått plats på ett flyg.

En annan gång då han var på resa i Ryssland och han var och handlade i en butik där endast utlänningar och utländsk valuta dög.

– När jag skulle betala tyckte jag att det blev lite väl dyrt. Men jag hade dottern med och tänkte att hon köpt något speciellt. Då vi senare flög vidare till Samarkand och kom fram dit kom två kvinnor med ett stort paket fram till mig. De sa att jag betalat för mycket och att som kompensation skulle jag få 17 meter sidentyg.

Masshypnos och julottor

Vid ett annat tillfälle bestämde sig Ingmar Härtull och hans grupp att besöka en stadion i Tashkent i Uzbekistan där en hypnotisör höll masshypnostillfällen.

– Vi åkte dit och med var också Bengt Harald från Vasabladet. Hypnotisören tog upp ett antal personer på scenen och så hypnotiserade han dem att göra olika saker. Jag kunde inte förstå något, var det här verkligen möjligt? Jag minns det fortfarande, säger han.

Under alla resor han gjort har Ingmar Härtull och hans resenärer aldrig blivit illa bemötta.

– Vi var välkomna överallt och jag har varit med på allt från begravningar till bröllop.

För 60 år sedan gjorde Ingmar Härtull militären. Han fick inte permission under julen så han besökte julottan i Ekenäs.

– När jag sedan kom hem bestämde jag mig för att besöka en ny julotta varje år. Det blev 50 julottor och kyrkor innan jag slutade för tio år sedan. Den sista julottan jag besökte var i Eckerö 2011.

Under dessa 50 år har han märkt att det inte finns två kyrkor som har samma tradition.

– Dessutom har jag bara hört en enda svavelosande predikan och det var i Ylihärmä.

Kanske mött mördaren i Bodom

Det är inte bara ute världen som Ingmar Härtull varit med om spännande saker. Även hemma i Finland har han lyckas med att hamna i händelsernas centrum.

– Det ouppklarade mordet i Bodom har kanske de flesta hört talas om. Det har varit många förslag på vem som mördat ungdomarna då de tältade. Ett av namnen som var intressant var Runar Holmström.

Då Ingmar Härtull jobbade som lärare i Korsholm bodde han i skolan och hade sitt sovrum ovanför pannrummet. En städerska såg en dag en man krypa ut ur ett källarfönster på skolan och springa mot en moped. Hon berättade det för Ingmar Härtull och båda gick ner till källaren.

– Där hängde kläder på tork i pannrummet. Det såg ut som om någon bott där. Städerskan var nästan säker på att det var Runar Holmström som krupit ut genom fönstret.

När han senare även fick höra att några skolelever sett en mansperson nere vid vattnet en kväll bestämde Ingmar Härtull sig för att ro dit och titta.

– Jag hade med två elever från skolan. Det var mörkt men vi kunde se att någon suttit eller legat ner på stranden. Vi bestämde oss för att gömma oss bakom en stor sten för att se om personen skulle komma tillbaka.

Bäst det är kommer en person med en yxa över axeln och sätter sig ner just där och börjar äta på något. Det var lite mer än obehagligt och vi bestämde oss för att fara därifrån, säger Ingmar Härtull.

I dag är han glad över att han bor på Åland och har det så bra som han aldrig haft tidigare.

– När jag var liten trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva det som jag gjort under alla mina år. Nu känner jag livsglädje och lycka över allt jag fått vara med om, säger han.

» Personligt

Ingmar Härtull

Namn: Ingmar Härtull.

Ålder: 83 år.

Bor: I Mariehamn.

Yrke: Pensionerad lärare och reseledare.

Familj: Ja.

Intressen: Allt runt omkring.