Röda korsgårdens Vänklubb har funnits i många år. Den började när ensamma damer med männen på sjön samlades för att umgås.

– Jag tror att det började när Röda korsgården var klar. Jag vet att min mamma var med i Vänklubben, säger Runa Jansson som leder klubben.

Med åren har det minskat med medlemmar och nu hoppas damerna att fler vill komma med och handarbeta.

– Den sociala biten är viktig. Att umgås och ha trevligt tillsammans några timmar, säger Runa Jansson.

Hur många är ni?

– Vi är sju nu. Det kom en ny just före jul vilket vi är väldigt glada över. Men fler får komma. Om man inte kan sticka sockor visar vi gärna, säger Runa Jansson.

Det är inte bara sockor i olika storlekar som damerna stickar. Det är allt från vantar till halvvantar.

– Jag har också stickat en del trasor i bomull som man kan använda som disktrasa eller torka av annat med. Det fungerar riktigt bra, säger Mari-Ann Åkerblom.

Sig-Britt Karlsson och Ruth Husell är också på plats trots att väglaget inte är det bästa för dagen. De som saknas är Ann-Mari Söderlund, Marja Johansson och Hannele Dufva-Blomster.

– Man måste verkligen vara försiktig i dag. Det är jättehalt, säger Sig-Britt Karlsson.

Just i dag är det första samlingen för i år och damerna brukar träffas fram till maj ungefär.

– När terminen är slut brukar vi gå till restaurang Nautical och äta lunch tillsammans. Det är trevligt, säger Runa Jansson.

Tar gärna emot garn

Några av damerna har varit flitiga under julhelgen och kommer med färdiga sockor och vantar som ska säljas.

– Vi stickar i olika storlekar. Allt från barnstorlekar till herrstorlekar, säger Runa Jansson.

Ruth Husell tycker bäst om att sticka mindre sockor i olika mönster och färger.

– Just nu håller jag på med ett par ljusblå sockor med lite annorlunda skaft, säger hon.

– Herrsockorna ska ha lite längre skaft. Man brukar säga att det ska vara cirka 18 cm långt. Men jag har aldrig hört något mått på skaftet för damsockor, säger Runa Jansson.

Köper ni garnet själva?

– Vi brukar få garn från flera olika ställen. Det kan vara från dödsbon eller från människor som för stunden ledsnat på att sticka. Det är bra om etiketterna är kvar när man lämnar in garn så vi ser vad det är för sorts garn, säger Runa Jansson.

Ann-Louise Gripenberg kommer in med en bunt olika garn.

– Jag är inte med i den här gruppen. Men jag väver en hel del och är med i en annan handarbetsgrupp, säger hon.

Stickar ni på somrarna också?

– Jag stickar året runt, säger Runa Jansson och får medhåll av de andra förutom av Mari-Ann Åkerblom.

– Det är för varmt att sticka på somrarna och dessutom har jag blomlanden att ta hand om då, säger hon.