Eftersom det var fullt på möbelsnickerilinjen vid Yrkesskolan dit Bo Ponthin hade hoppats komma in fick han i stället välja svarv- och svetslinjen.
– Det var inte bra, efter ett år gick jag till rektorn och sade att jag skulle hoppa av. Sedan jobbade jag ett år hos Bjarne Blomberg innan jag gick till sjöss.
– Jag har jobbat på Viking 2, Baronessan, Kapella och på Algot Johanssons tankbåtar. Jag började som spritkalle. På tankbåtarna jobbade jag till en början som motorman men gick och frågade kaptenen om jag inte kunde få jobb på ekonomisidan i stället.
Bo Ponthin fick arbete som ville, en speciell mässkalle som hade hand om befälsmässen. Då andrekocken hoppade i land fick Bo Ponthin arbetet som andrekock.
– Jag sade att det passade inte alls eftersom jag inte ens kunde koka ägg. Kaptenen sa att han redan mönstrat upp mig och där började kockbanan, säger han.
Har du trivts med arbetet som kocksteward?
– Jag har trivts men skulle jag få välja på nytt skulle jag aldrig välja den banan.
Bo Ponthin utbildade sig sedan vid Sjömansskolan och fortsatte arbeta ombord på fartyg.
Efter ett tag gick han i land. Han for till Sverige och började arbeta på restaurang.
– Vid restaurang Riche, som då ägdes av restaurangmannen Tore Wretman, arbetade jag i åtta år.
Planerade hemflytt
Bo Ponthin fick sedan erbjudande om arbete vid firman som levererade kött till Riche.
– Jag tackade ja och där arbetade jag som köttstyckare i sju-åtta år.
Under dessa år bilade Bo Ponthin familj och fick barnen Oscar och Johanna tillsammans med hustrun Gunilla.
– Tankarna på att flytta hem till Kökar kom allt oftare, trots att jag ändå trivdes i Stockholm på något sätt. Men jag började fundera på hur det skulle vara för barnen att växa upp i en storstad med mycket bus och annat.
1990 flyttade Bo Ponthin hem till Kökar för att bygga ett hus. Året efter, då huset var klart, flyttade resten av familjen.
– Sedan dess har vi bott där. Det känns skönt. Det är inte några sirener eller annat larm som stör.
1994 började Bo Ponthin att arbeta som kocksteward på Fjärdvägen.
– Jag var med och hämtade den från Bergen och sedan dess har jag varit där. Jag har trivts väldigt bra och att jobba vecka/vecka har passat mig.
Har du matintresset kvar?
– Det har jag alltid haft men ibland har det blivit för mycket. Speciellt då jag jobbat i restaurangbranchen. Då behöver man ta en paus ibland.
Dagarna går fort
Hur kändes det att bli pensionär?
– Jag funderar på hur man hann jobba. Tiden och dagarna går så fort. Jag tänkte att jag skulle hinna koppla av men det blir alltför sällan.
Bo Ponthin gick i pension för ett par år sedan. Men han märkte snabbt att han blev allt mer rastlös.
– Jag kunde titta på klockan, klä på mig och hoppa i bilen för att åka på jobb. Halvvägs fick jag vända då jag kom på att jag inte jobbade längre. Jag kände att det här går ju inte. Det var lite skrämmande på samma gång att inte ha ett jobb att gå till med invanda rutiner.
Han ringde till Kökarservice och frågade om de hade något jobb.
– De ringde dagen efter. Jag jobbade tre dagar i veckan ett tag. Det var ett bra sätt att trappa ner på, i alla fall för mig. I dag har jag inte några bekymmer, jag trivs som fisken i vattnet att vara pensionär.
Bo Ponthin har för det mesta fullt upp. Han har just satt in nya fönster på stugan samt dragit in vatten och avlopp.
– Allt går i ett. Nu ska sonen bygga hus och då ska jag hjälpa honom. Jag gillar att bygga och nu behöver jag inte ha bråttom.
Varje dag tar han en sväng ner till båten. Ibland åker han ut, beroende på vädret.
– Egentligen skulle jag vilja vara ute med båten varje dag men det blir lite nu och då.
Bo Ponthin känner att han nu landat i pensionärslivet och det känns hur bra som helst.
– Jag hoppas att jag får vara frisk och att jag kan fortsätta njuta av livet.