Island har varit självständigt sedan år 1918, men i union med Danmark som ett kungarike fram till den 17 juni 1944, som är självständighetsdagen.

– Vår syn på de nordiska självstyrelserna hänger lite samman med vår självständighetskamp, och också succé enligt mig. Generellt anser man på Island att det har tjänat landet och befolkningen gott att vi fick vår självständighet, säger Steingrímur J. Sigfússon.

Att det gick så bra som det gjorde för den nya republiken var mycket tack vare god ekonomi och befolkningstillväxt, säger han.

– Jag tror att Islands historia har bevisat att man kan klara sig som litet land. Det var många som inte trodde på att Island kunde klara sig, och även våra goda vänner i Danmark varnade Island för att vi var en allt för liten befolkning för att klara oss i världen.

De första 20 åren var Island det minsta självständiga landet som var medlem i FN.

– Nu är det ingen som längre ifrågasätter om Island kan klara sig själv. 

Island är med i ett nätverk av små stater i Europa, där länder som San Marino, Monaco, Andorra och Luxemburg ingår.

– Vi har ett gott samarbete och möts en gång om året. Det är ett missförstånd att man blir helt ensam i världen om man blir självständig som en liten stat, så är det inte alls, säger Steingrímur J. Sigfússon.

Ekonomisk grund

På Island håller man bra koll på de nordiska självstyrelserna, särskilt Grönland och Färöarna som de närmaste grannarna, men många känner också väl till Åland, säger Steingrímur J. Sigfússon.

– Jag tror att man kan säga att Färöarnas erfarenhet har varit i stort sett den samma som Islands. Det har gått bättre och bättre på Färöarna och det har fallit samman med att Färöarna har tagit stora steg mot självständighet. De har ett ganska starkt självstyre i dag och har också utvecklats till en i stort sett ekonomiskt hållbar enhet. Det lilla stöd de får från Danmark spelar ingen stor roll längre för Färöarna.

Han konstaterar dock att det är en viss skillnad mellan Färöarnas och Ålands självstyrelser. Bland annat har Färöarna sitt eget skattesystem.

– Jag tror att Jón Sigurdsson (1811-1879), vår självständighetsledare, hade rätt på sin tid när han slogs för att Island skulle få ökat självstyre och eventuellt självständighet. Han sade att man måste lägga en stark ekonomisk grund för det. Politisk självständighet och självstyre blir alltid svagare om man inte har lagt en stark ekonomisk grund för det man vill bygga upp.

Grönland är den yngsta självstyrelsen i Norden, men har tagit stora steg framåt sedan den första självstyrelselagen 1979, säger Steingrímur J. Sigfússon.

– Deras svaghet är ekonomin. De har inte haft råd att överta lika många områden som Färöarna har gjort och är mycket beroende av blocktillskottet från Danmark.

Demokratiskt argument

Det finns också mer filosofiska aspekter att ta hänsyn till när man diskuterar självstyrelser, säger Steingrímur J. Sigfússon.

– I ett demokratiskt sammanhang har självstyrelse en stark anknytning till självbestämmanderätten. En starkare självstyrelse innebär en mer decentraliserad makt och det för beslutsfattandet närmare befolkningen.

– Jag tror att man har ett gott argument för stärkt självstyre, eventuellt självständighet, med demokratin som grund. Jag själv är mycket övertygad om att självbestämmanderätten tillhör befolkningen, antingen en nationell minoritet eller ett område som uppfyller folkrättskraven för att vara ett folk.

Har Åland, Färöarna och Grönland något att lära av Islands historia?

– Ja säkert, vi kan alltid lära av varandra. Självständighetsrörelsen på Färöarna har hämtat mycket från Islands historia. Jag tror att det är viktigt att man är eniga om sitt mål, om man vill ha full självständighet eller i stort sett självständighet i union med staten.

På Färöarnas sida

Steingrímur J. Sigfússon har suttit med i Nordiska rådet under en tvåårsperiod. Där har varje medlemsland 20 mandat, av vilka de självstyrda områdena har två var. Det betyder att danska staten egentligen har 16 mandat och Finland 18.

Det har skapat en viss diskussion att till exempel Norge som inte har några självstyrda områden får ha sina 20 platser för sig själv, menar han.

– Färöarna har sökt fullgiltigt medlemskap i rådet, men det har Danmark inte accepterat. 

I den andra delen av Ålandstidningens självstyrelseserie sade folkrättsexperten Ove Bring att den enda naturliga platsen för Åland att vända sig till om Finland missbrukar självstyrelsen vore Nordiska rådet.

Tror du att den möjligheten finns i Nordiska rådet?

– Ja, absolut. Vi har självklart haft diskussioner om självständighetsutvecklingen. När det var problem mellan Danmark och Färöarna under en tid tog jag upp det i Nordiska rådet. Danskarna menade att det var en intern sak som inte skulle diskuteras i rådet, men jag sade tvärt emot, att vi alla är en del av den nordiska familjen och att det är helt normalt att vi diskuterar problem i relationen mellan ett självstyrt område och dess land. 

– Jag ser det som självklart att man ska kunna få det på dagordningen, om inte genom det egna landet så finns det politiker i andra nordiska länder som är helt beredda att stöda de självstyrande områdena. Det har jag verkat för under lång tid och inte tvekat för att ta upp.

”Överta beskattningen”

Steingrímur J. Sigfússon säger att det vore bra för Åland att bli bli mindre ekonomiskt beroende av Finland genom att förhandla om ett eget beskattningssystem.

– Jag tycker att det vore klokt av Åland att satsa stora krafter på att få igenom en ändring i den riktningen. Om Finland säger tvärt nej till att ett självstyrande område som har en stark ställning och också vill ha mer ekonomisk självständighet har man nog ett argument som jag inte har hört.

Vad tror du om framtiden för Åland och de andra självstyrda områdena i Norden?

– Om jag ska komma med en generell prognos så skulle det vara att Färöarna blir helt självständiga, kanske i någon slags union med Danmark, inom några årtionden. Jag är övertygad om att det finns en stark politisk önskan om att Grönland utvecklas på samma sätt. 

– Det är absolut klart att om ett av områdena, till exempel Färöarna, går hela vägen så stimulerar det diskussionen på både Grönland och Åland.

Det nordiska samarbetet skulle också bli mer dynamiskt med ytterligare ett land, menar Steingrímur J. Sigfússon.

– Och jag tror att de mindre, självständiga länderna som en del av ett starkt Norden kunde klara sig otroligt gott. Det är högst viktigt att samtidigt som man satsar på ökat självstyre också satsar på ett starkt nordiskt samarbete. Då är man en del av en familj som rör sig mot framtiden på ett ganska säkert sätt.