Tennishybrisen växer sig större för varje dag som går. I dagarna anlände ett paket från Tyskland fullproppat med nya grejer. Jag har följt leveransen slaviskt sedan beställning och det kändes som om jag var fem år gammal och tomten knackade på dörren när trackern meddelade att grejerna anlänt.
Egentligen är jag ingen materialtorsk, men nu har jag blivit en. Jag har inte ens hunnit prova mina nya grejer och sitter redan och funderar på vilken nästa racket blir och vilka nya strängkombinationer och grepp jag ska testa.
Hur länge det dröjer till nästa beställning återstår att se. Nu ska racketen skjutas in och skorna sätta sig runt foten, och beroende på hur det känns kan nog materialsuget både öka och minska.
Lite tråkigt i sammanhanget är att jag inte får bära mina nya tenniskläder. Tyvärr underskattade jag sommarens viktuppgång, och glömde bort det faktum att italienarna gör kläder som är ganska små i storleken. Såväl shorts som t-shirt satt som ett korvskinn så de hamnar på hyllan i väntan på sin tid. Men den tiden kommer, ska ni veta.
Vad gäller mitt tidigare påstående om att jag inte är en materialtorsk slog det mig förresten under skrivandet att det är en sanning med modifikation. Eller så här, jag bryr mig egentligen inte alls om prylar oavsett om det handlar om telefoner eller material till olika sporter. Klart jag vill ha bra och sköna grejer, men jag har absolut inget begär av att hela tiden ha det senaste.
Men ibland kan jag få impulser. Som nu med tennisen, eller som för några år sedan när jag gick igenom en kort men intensiv period av gäddfiskande. Då blev det nytt spö, ny rulle och en hel del annan kringutrustning – och sedan dippade intresset några veckor senare.
Har inte fått en fisk på den utrustningen ännu. Hoppas inte det slutar på samma sätt med tennisen.