Dagens bild visar en interiör från Finströms prästgård. Fotografiet är taget omkring 1920 av C. K. Thorncliff som hade sin ateljé i Ämnäs. Den stora och luftiga prästgården i Finström beboddes då av kyrkoherden Viktor Malakias Lindell. Han hade redan 1895 efter sin prästvigning kommit till församlingen som kyrkoherdeadjunkt. Då prosten K.E. Sonck avled 1915 sökte Lindell kyrkoherdetjänsten i Finström, en tjänst som han sedan hade fram till sin död 1929.

Viktor Lindell var född 1866 i Nagu. Han avlade filosofiekandidatexamen 1891 och promoverades tre år senare till magister. Lindell tänkte sig först en pedagogisk karriär men efter askultering vid Helsingfors svenska normallyceum.

Vid första anblick är prästgårdsinteriören enbart imponerande och tidstypisk – man får en känsla av välbestånd. Tittar man lite närmare på möblering och inredning inser man att när fotografiet tas är det inte fråga om en modern och tidsenlig interiör. Tvärt om, det är omoderna rum med ett kvardröjande 1800-tal som fotografen fångat. Endast väggtapeten med det neddragna vita fältet från taket vittnar om att det här är en interiör fotograferad in på 1900-talet. Det är främst fotografsignaturen ”C.K. Thorncliff Ämnäs” som gör att bilden kan dateras till ca 1920. Han etablerar sig i Ämnäs efter första världskriget och avlider 1925.

Vad är det då som är omodernt i möbleringen? Alla möbler i rummet representerar 1800-talets nystilar med stolar i nyrokoko och möblemang i något som kan karaktäriseras som nyrenässans med vissa empireinfluenser. Jugendstilen som introducerades kring sekelskiftet som en motreaktion mot nystilarna syns här bara i bordsdukarnas mönster och blomvasarnas formgivning.

Brädgolvet verkar vara täckt av en linoleummatta med rombmönster. Endast en liten matta syns på bilden – kanske det är sommar och att man plockat bort mattorna?

I bakgrunden ses fyra personer. Mannen i gungstolen torde vara pastor Lindell själv. Flickan till höger om honom torde vara fosterdottern Elvi. Kvinnan längst till höger bör vara Viktors hustru Alma, syster till arkitekt Lars Sonck. Alma växer upp på prästgården i Finström och träffar således sin make då han kommer till församlingen som adjunkt. Alma är en aktiv amatörmålare och efterlämnar många tavlor med Finströms kyrka som motiv. Det kan tänkas att det är några av hennes verk som pryder salsväggen i prästgården.

Kyrkoherdeparet Lindell hade inte några egna biologiska barn. I socknen gick det rykten om att det inte existerade något samliv paret emellan. Alma var paniskt rädd för baciller och tvättade dörrhandtagen frenetiskt efter att någon besökt prästgården. Alma och Viktor hade skilda sovrum och för att röna ut om det nattetid förekom ”trafik” mellan rummen strödde tjänstefolket ut lite mjöl på golvet i rummet som låg mellan de två kamrarna, men mjölet visade aldrig några fotspår ...

Kjell Ekström