Kommentar: Världens viktigaste oviktiga spel

Öspelsveckan är till ända och på det stora hela kan vi konstatera att Orkney, trots många farhågor och logistiska utmaningar, levererade.

Visst, ön är långt i från exemplarisk som arrangör. Vare sig när det kommer till faciliteter eller inkvartering. Tolv idrotter är i minsta laget och vissa boenden, framför allt de mobila tvåbäddsmodulerna (se tidningen förra veckans måndag) var i underkant.

På ett mera generellt plan är det frågan om öar som Orkney kan – och ska – få arrangera öspel. Risken är att man urholkar det som öspelsorganisationen byggt upp sedan starten 1985. Få sporter och höga kostnader gjorde att Åland skickade en rekordmager trupp till årets spel. Och det var man långt i från ensamma om.

Samtidigt går det inte att blunda för vikten av att också inkludera nya öar i arrangörsskapet. Orkney löste uppgiften, efter förutsättningarna, med bravur. Hela ön var engagerad, på ett eller annat sätt. Det märktes hur viktigt det här var för Orkneyborna och hur mycket de hade sett fram emot veckan.

Runt om i skolorna hade eleverna studerat och kartlagt de olika öarna. Man hade målat flaggor, ritat kartor och listat fakta. Organisationen hade också fått ihop häpnadsväckande 900 volontärer… i ett örike där det bor 22.000 invånare.

Det är också här som öspelen sticker ut. Världens viktigaste oviktiga spel. Spelen betyder så oerhört mycket för oss samtidigt som det finns en sällan skådad gemenskap öarna emellan. Vi knyter kontakter, lär oss om varandra och delar erfarenheter.

Att vinna är primärt i ena stunden, men sekundärt i nästa. Vi byter flaggor och överdragsjackor, hejar på varandra och skaffar nya vänner.

Men på samma gång som mästerskapet är bland det viktigaste som finns för oss som deltar så är det fortfarande väldigt få utanför vår bubbla som förstår – eller ens har hört talas om – öspelen.

Och det är kanske precis så det ska vara. Det är ju faktiskt det som är charmen med våra älskvärda spel. I en tid där idrotten kommersialiseras i allt snabbare takt så fortsätter vi på sedvanligt vis – med höga ambitioner men också glimten i ögat.