I den industrialiserade världen är i dag digitala hjälpmedel lika självklara i skolan som de är i samhället i stort. Men hur och när tekniken ska användas i undervisningen har stundvis varit föremål för debatt. Särskilt i Sverige där den svenska skolans ambition att vara bäst i världen på digitalisering, bland annat med skärmar obligatoriska redan från förskolan, lyfts fram som en av flera orsaker till de dalande elevresultaten.

Att för mycket användning av skärmar påverkar hjärnan negativt har länge varit en etablerad sanning, dessutom visar studier att användningen av skärmar i undervisningen kan påverka elevernas läs- och skrivinlärning negativt. Undersökningar har också visat att generell användning av it i skolan har en negativ effekt på resultaten i Pisa-undersökningar.

I bland annat Sverige anser många att frågan handlat mer om digitaliseringen i sig än om att den ska ge ett pedagogiskt mervärde för lärarna och eleverna, och den nya högerregeringen har aviserat att man igen ska börja satsa mer på tryckta läromedel. Men vad är egentligen rätt? Catarina Player-Koro vid Göteborgs universitet har forskat om digitaliseringen av skolan.

– Det jag tycker man ska börja med att säga är att skolan är en del av samhället i övrigt, och samhället är i dag väldigt inbyggt i en digital infrastruktur.

Nyansera debatten

När det gäller debatten om digitalisering av skolan säger hon att det länge funnits en polarisering mellan digitalt och traditionellt.

– Det är antingen eller. Fantastiskt bra eller helt förkastligt. Det jag som forskare gärna hade sett är en nyansering av diskussionen på många olika plan.

Den svenska skolan har stuckit ut i klassen, men Catarina Player-Koro menar att många länder i den industrialiserade världen under de senaste åren gjort samma misstag.

– I stället för att fixera sig vid tekniken borde vi fråga oss vilket innehåll vi vill ha i skolan. När man kommit så långt kan man fundera kring vilka redskap som är bäst.

Catarina Player-Koro framhåller också att det inte är optimalt att läsa text på skärmar.

– Det är inte bra för någon, det är svårare att få en överblick och man blir lätt distraherad. Det finns forskning som visar att skärmläsning är sämre. Det finns också forskning som visar att skrivandet med penna är väldigt viktigt för finmotoriken. Det är de här sakerna jag skulle önska att man pratade om i stället för skärmarnas vara eller icke-varande.

Lärareffekten

Studier som påvisar ett positivt utfall av användning av digitala verktyg i undervisningen är svårare att hitta, enligt Catarina Player-Koro.

– Där har man inte kunnat påvisa någon tydlig koppling. Men vid undervisning inom specialpedagogik finns det studier som visar att det är bra med digitala verktyg som stöd.

I slutändan menar hon ändå att de verktyg som används i undervisningen inte är avgörande och att debatten därför inte borde handla om dem.

– Avgörande är lärare som är pedagogiskt kunniga och som kan sätta undervisningen i ett sammanhang och med det tydligt syfte, och som väljer ett redskap som stöder det syftet.

Hon menar att läraren alltid har betydelse.

– Det har inte redskapen som används i sig. Både digitala och traditionella redskap kan vara positiva, men de kan också vara negativa.

Marknadsföringsgrepp

På Åland är det i dag normalt att varje elev i grundskolan har tillgång till egen dator eller läsplatta i undervisningen (läs mer om det i artikeln intill).

Är det nödvändigt?

– Jag tycker faktiskt inte det. Just det där med en skärm per elev kommer ju från en marknadsföringskampanj som Apple lanserade för många år sedan. Det är klart att det är en lönsam idé för teknikbolagen och länge marknadsfördes det som en lösning på alla problem som finns i skolan. Men det finns väldigt få problem som går att lösa med teknik och man kan ha bra undervisning utan att varje elev har tillgång till en skärm. Det har bara blivit en sanning att det ska vara så och i många länder har man trott att man stärkt sin egen konkurrenskraft genom att ha en digitaliserad skola.