Under uppväxten i Västerås var Mulle Eriksson en sport- och hästmänniska.

– Jag är uppvuxen i stallet. Namnet kommer därifrån, säger hon leende om smeknamnet Mulle eftersom hon ju faktiskt döptes till Eva-Karin.

Parallellt var det fotboll och hästar som gällde. Hon hade nära till både fotbollsplanen och stallet.

– 500 meter åt vardera håll. Jag höll egentligen på med det ända tills jag var 22 och flyttade hit till Åland.

Mulle beskriver en tillvaro där hon växte upp med många killar runtomkring i grannskapet.

– Jag var lite pojkflicka och trivdes att hänga med dem. Det var de som tyckte att jag skulle stå i mål, säger hon om hur det kom sig att hon började sin position som målvakt.

– Killarna accepterade mig för att jag var bra på idrott. Däremot var de inte så intresserade av hästsidan.

Egentligen var Mulle på väg upp till en högre nivå inom fotbollen, men så började det dyka upp andra intressen i livet som tog överhand.

Upptäckte växterna

Efter studentexamen jobbade hon i en blomsteraffär i Västerås. Det började med att hon sökte en praktikplats. Efter det där första praktikhalvåret erbjöds hon att bli kvar. Och intresset växte.

– När jag besökte Åsby trädgård i Hallstahammar kände jag ”wow, vilket ställe”. Jag sökte och fick jobb där.

– Under praktiken hade jag träffat en tjej som blev min bästa kompis och som öppnade upp en egen blomsteraffär. Där jobbade jag sedan. Men när hennes start up-bidrag tog slut hade hon inte råd att ha mig kvar. Hon sade ingenting men hade sökt upp tre olika jobb åt mig, varav ett var här. Och Åland lät lite spännande.

I april 1996 åkte Mulle över till Åland första gången. Hon hade tänkt ge det ett halvår för att sedan studera vidare, men så mötte hon kärleken.

– ”The love of my life”!

– Sedan dess har jag varit här. Åland är paradiset. Lugnet, tryggheten. Småskaligheten. Det kryper i kroppen när jag är i Sverige. Jag har sådana otroliga vänner här. De betyder allt. Jag saknar egentligen ingenting från Sverige, förutom föräldrarna då. Det är här jag har vuxit som person, byggt hus, fått barn … och blivit egen företagare.

Mulle pratar om slumpen, om tillfälligheterna. Om hur hon hamnade på Åland och därmed träffade Dan Rosenblad. Paret bildade familj och byggde hus i Kalmarnäs, Jomala. Numera bor de i ett hus på andra sidan häcken, norr om Rosenblads Trädgårdsbutik i Mariehamn.

– När vi var klara med den stora renoveringen av hela trädgårdsbutiken blev grannhuset till salu.

Trots renoveringströttheten fanns det ändå ingen tvekan. De bestämde sig för att bo där i stället. Efter att grannhuset renoverats 2018-2019 gick flyttlasset från huset i Kalmarnäs. Det var midsommaren 2019. Det har funnits en bakomliggande dröm om ett trädgårdskafé, även om hon börjar inse att de nog får lägga ut det på entreprenad i så fall. Hon vill också kunna njuta av det de har åstadkommit och har nu.

– Jag är stolt över det vi har gjort, både här på firman och med vårt privata hem. Jag är tacksam. Och det är en fördel att bo så här nära. Det är det här livet vi har valt. Det är en livsstil.

Sedan 2013 har Mulle och sambon drivit Rosenblads Ab tillsammans helt och hållet. Mulle understryker att de har jobbat hårt, men också att de omger sig med många fina människor och kollegor.

Otippad släkt

Återigen lyfter hon fram alla vänner och att vännerna och vännernas familjer även har blivit hennes och hennes sambos familj. Dessutom har Mulle fått lite ytterligare ny familj på Åland.

– När min son började på Sviby dagis för över 20 år sedan – det var första dagen vi var där – sa föreståndaren: ”Oj, vad du liknar på min farmor. Har du släkt i Stockholm?” Det gick några veckor och så nämnde min pappa i Västerås att han ju har en kusin som han inte hade haft kontakt med, och att hans dotter bor på Åland.

Det visade sig vara föreståndaren på dagiset, Maria Stenberg-Haug, och som därmed är Mulles småkusin.

– Det är så konstigt bara, säger hon om tillfälligheterna.

– När hon såg mig, såg hon likheten. Och pappa och hans kusin som inte började umgås förrän de var över 50 och båda då har döttrar som bor på Åland. Vi umgås numera en hel del. Tänk att hitta varandra i vuxen ålder.

Skomakarens barn

På frågan hur den egna trädgården ser ut, och om det finns någon energi över för den, svarar hon:

– Till den förra trädgården var det lätt så att jag ofta kände ”oj, vad vackert” om sådant som kom hit till Rosenblads Trädgårdsbutik och så tog jag hem det. Men egentligen hade vi kanske inte plats och vi hade inte planerat trädgården. Det var heller inte superkul att hålla på i trädgården när man höll på hela dagarna här.

– När vi köpte huset och tomten här intill var trädgården vild och stökig. En gammal trädgård som direkt tilltalade mig med sina stora björkar och vackra äppelträd.

Och samtidigt som Mulle vill ha ordning och struktur tog det emot att till exempel fälla den största björken.

– Det fanns en enorm själ i den. Det tar ont i hjärtat när jag tänker på det, men med en intilliggande pool blev det ohållbart med alla björkens hängen och löv.

Kring hur det kom sig att hon från början lockades att börja jobba i en blomsterhandel efter gymnasiet, säger hon:

– Farfar var stenläggare och hade en stor, välskött trädgård. Ordning och reda. Säkert har jag fått något därifrån. Och pappa tog mig ut i skog och natur. Jag har alltid trivts utomhus.

Hon berättar om en händelse när hennes mamma och pappa hade lämnat henne ensam hemma när hon var i 16-17-årsåldern. Det var sommar och de hade åkt till sommarstället. Mulle hade lovat ta hand om mammans pelargoner ute på terrassen. När föräldrarna skulle komma hem insåg Mulle att pelargonerna inte såg ut som de gjorde innan de åkte.

– Jag cyklade till en handelsträdgård för att köpa nya för mina surt förvärvade pengar. Där fanns växthus. Jag hade aldrig varit in i ett förut. Där fanns långa bord med växter och blommor. Det var en häftig känsla! Jag blev intresserad och undrade vad man skulle göra för att få vara i en sådan miljö.

På den vägen är det.

Älskar höstdoften

Att dagarna blir kortare och mörkare på hösten är ingenting som Mulle störs av. Hon är en höstmänniska och älskar doften av höst. Våren upplever hon som väldigt intensiv i den verksamhet som är deras. Det riktiga lugnet får Mulle genom att vara ute i skog och mark.

– Jag är en sällskapsmänniska och men vill gärna ha någon med mig ut i skogen eller på mina promenader.

Dessutom spelar Mulle hockey. Egentligen vill hon bara göra sådant som hon är duktig på, men så följde hon med på en veteranhockey-träning.

– Jag kunde knappt stå på ett par skidskor för tio år sedan. Men jag insåg att man inte måste vara duktig på allt man gör. Det är är okej att bara ha kul. Man har hjälm och utrustning, och är lite anonym, och då gjorde det inte så mycket att jag inte var så bra. Det är så himla kul och så förbaskat jobbigt. Jag känner att det är kul att ha hittat något i 40-årsåldern. Dottern har också spelat hockey – efter att hon såg hur kul jag tyckte det var.

På nytt kommer hon in på vännerna.

– Vännerna är viktiga. Vi är duktiga på att umgås. Och vi tycker om att resa. Vi har ofta rest tillsammans med vänner – och deras barn. Senast var vi till Portugal i september och jag kände att ”hit skulle jag kunna komma tillbaka och bo när jag blir pensionär”.

Byggde spa

Någon pensionärstillvaro känns dock långt ifrån nära förestående. Nu är Mulle snart 50 och njuter av livet.

– Vi har vuxna barn som inte kräver vår tid. Jag känner inget intresse av att gå i pension, men vi har superduktiga kollegor här så vi unnar oss att vara lediga när vi kan.

Mulle och Dan har dessutom byggt bastu och har ett spabad hemma och det blir mycket spabadande.

– Var och varannan dag badas det. Vi brukar skämta om att vi har våra styrelsemöten i badet!

Hon tränar lite på gym, hon promenerar och hon har dessutom ett nyvunnet intresse i padel. Ibland spelar hon tillsammans med sambon.

– Vi gör väldigt mycket tillsammans!

Att verksamheten skulle utvidgas med en butik till var inte alls planerat när möjligheten i Maxinge dök upp och Rosenblads Blomsterting såg dagens ljus. Hon är vd och spindeln i nätet och även om hon egentligen inte är en person som blir stressad vill hon vara alla till lags. Hon kan vara rädd för att inte vara bra nog – att inte räcka till och göra folk besvikna.

– Jag har ansvar över många kollegor och mot våra kunder. För tio år sedan gick jag en trädgårdsutbildning. Jag kände att jag behövde ha papper på att jag faktiskt kan.

Mulle gick trädgårdsutbildningen i Esbo. Nu är det sonens tur att gå samma utbildning. Och ja, hon känner en förhoppning om att företaget ska leva vidare inom familjen …