Storskarven är en invasiv art som tagit Ålands, Finlands och Sveriges skärgård i besittning. Under de flesta årstider är skarven numera den dominerande arten i skärgården. Den är känd för att fånga stora mängder fisk och att kolonisera öar med sin bosättning. Dessa öar ses varstans i skärgården med sina vita nerskitna klippor och döda träd som inte överlever deras spillning. På Åland och i Sveriges skärgård har det blivit tillåtet att jaga skarv, medan man i Finland bara kan se på hur skarven tar för sig. Skyddsjakten på skarv har inneburit ett fåtal misslyckade försök för skarven att få fotfäste på våra öar. Totalt tillåter landskapsregeringen att 3.000 skarvar fälls.

Det är dags för den årliga ”Skarvsmällen”. Initiativtagaren Johan Boman har satt årets datum till lördagen den 14 augusti. Många åländska jägare hörsammar detta och planerar in skarvjakt runt Åland denna dag. På detta sätt blir de flesta skarvtillhåll runt Åland besuttna av jägare och möjligheten till effektiv skarvjakt ökar betydligt. Detta år synkroniserades jakten tidsmässigt med skarvjakt i Roslagens skärgård.

Vi samlas 08.00 på lördag morgon utanför Skråbjörkö i Hammarlands skärgård. Väderprognosen lovar tilltagande vind upp till 15 m/s i byarna med enstaka skurar. ”Vi” är Rickard Widberg som kommer tillsammans med Fredrik Johnsson och hans 12-åriga bonusdotter Alice Hansson. Deras båt är fullastad med diverse utrustning såsom skaffning, skott, skarvbulvaner och annat vi kommer att behöva under dagen. 

Enligt överenskommelse sätter vi kursen mot ”Bådan”, en liten ö sydväst om Finbo. På vägen ut tilltar vinden och vågorna har vuxit sig rejält höga då vi kommer fram. Med västsydvästlig vind finns det inget som stoppar upp vågorna utan de får bygga på hela vägen från Sverige. Vi lyckas ta oss i land och lossa båtarna. Tillsammans monterar vi de cirka 60 stycken skarvbulvanerna och placerar ut dem på läsidan. Efter att vi kört min båt till grannön gömmer vi Rickards båt under kamouflagenät en bit från våra gömslen. 

Väntar i gömslet

Någon enstaka skarv flyger förbi och vi sysslar främst med att dricka kaffe och prata ropandes med varandra för att överrösta vinden. Efter ytterligare en halv timme har vinden ökat ytterligare, vattennivån har stigit och båten har det allt sämre på sin plats. Dessutom verkar det som om skarvarna inte heller gillar blåsandet, ingen egentlig flykt. Rickard pratar med Peter Selander. Innanför Skråbjörkö finns ett litet skär som är alldeles vitt av skarvskit, fast i dag är det alldeles svart av en massa skarvar. Vi kommer överens om att dra dit och dela ö med honom. Dags att montera ner alla bulvaner, packa båten och dra tillbaka.

Vi möter upp med Peter på Skråbjörkö och beslutar att Peter skjutsar ut oss till den lilla ön. Med dessa vindar är det nästan omöjligt att ha en båt på ön. Det mest väsentliga stuvas ombord på Peters båt och vi tar sikte på grynnan. 

Den annars granitröda ön är kolsvart. Hundratals skarvar sitter på den. På ett par sekunder färgas den blå himlen svart då de alla samtidigt tar till väders och lämnar skäret. I samma stund byter även ön färg från svart till kritvit. Där skall vi sitta. Det är dit vi vill. Mitt i skiten! Ibland funderar jag på hur vi människor är funtade och över mitt eget omdöme.

Flåget börjar

Vi sätter fören på båten emot norra spetsen och lossar allt. Peter säger tack och adjö och far med sin kompis Uffe till en närbelägen klippa. De kommer med jämna mellanrum att bärga åt oss. Vi monterar bulvanerna, lägger ut flytvettarna och söker oss platser att sitta på i ett litet parti av spridda stenar ett tjugotal meter från spetsen.

Vi har knappt hunnit sätta oss till rätta då flåget börjar. De kommer en och en, parvis och i skockar på 5 till 20 stycken. Årets skarvsmäll har tagit fart för oss på allvar. Det är tydligt att bulvanerna gör sitt jobb. Relativt sakta seglar de in mot vinden och mot oss. Det ger oss bra skottchanser och den ena efter den andra skarven möter sitt öde. Alla drar sitt strå till stacken, inte minst Alice som är på sin första skarvjakt. Hon matar oförtrutet på och lyckas fälla ett flertal skarvar. Det är uppenbart att det är nya tider med nya generationer och även nya traditioner.

Skitsnack

En vacker blåsig dag som denna förtjänar sitt eget stycke skitsnack. Vi sitter formligen i skiten. Flagor av torr avföring yr runt oss. Vi får det i ögon, öron, överallt. Vi vet att då vi äter den delikata kaviarmackan får vi det i oss. Fredrik grillar korv på muurikkan. Det smakar hur gott som helst. Däremot finns ett inslag av en främmande krydda, umami kanske, som ingen egentligen har bett om. Det är bara att låtsas som om det snöar. Vi skall ändå sitta och försmäkta på detta skär i ungefär nio timmar. Detta är det nya normala. Vi har valt det själva. Ingen klagar. Bara konstaterar. Plötsligt kommer det en regnskur. Det positiva är att det slutar yra runt bajs i luften. Det lite mindre positiva är att hela ön blir hal som en vit ishockeyrink – och vi som har lämnat skridskorna hemma.

Tillbaka till jakten. Det är ett rätt jämt flåg med vissa uppehåll. Skyttet fungerar bra med gott resultat. Vindriktningen ändrar lite. Beteendet hos skarvarna ändrar lite. De börjar i viss mån rygga för ön. Det resulterar direkt i ett frågasättande från Rickard. Varför skyggar de nu plötsligt? Vad har ändrat? Vad kan vi ändra på? Vi justerar hur vi sitter, bygger på och ändrar gömslet kontinuerligt vartefter fåglarna beteende ändrar. Det är denna typ av dedikerad jakt där jägarna konstant ändrar sitt beteende efter ändrande förhållande som ger resultat. Vi ska inte heller glömma det arbete som gjorts före jaktdagen. Många jägare såsom Fredrik och Rickard har lagt ner åtskilliga timmar, möda och pengar på att bygga bulvaner, måla dem och packa dem effektivt för att kunna nyttja dem då det är dags. 

Rejäl schamponering

Efter att vi städat efter oss och plockat upp de sista skarvarna avslutas dagen för egen del vid 22-tiden med ett dopp i havet och rejäl schamponering samt slutligen god rådjursfondue i stugan på en närbelägen ö.

Den slutliga siffran för inrapporterade nedlagda skarvar för årets Skarvsmäll uppgår till cirka 700 exemplar av uppskattningsvis 150 jägare. Ett mycket gott resultat som kan jämföras med fjolårets 900 skarvar. Det snackas om att det kanske är färre skarvar här i år, men det är svårt att dra för stora växlar utgående från årets resultat. Alla som sysslat med vårjakt på sjöfågel vet att resultatet växlar från dag till dag beroende på olika faktorer såsom vindstyrka och riktning med mera. Det ryktas även om en andra skarvsmäll i slutet av september så håll ögonen öppna i jaktgrupperna på Facebook.

Ålands guanovita ros går till alla de jägare som går man ur huset, sätter sig på nedskitna klippor och skär för att bekämpa denna invasiva storfiskare. Ni är mina vardagshjältar!

Text & foto: Daniel Eriksson