Åländska regeringsbildningar brukar ta ungefär en månad. Enligt Siv Sandberg gör liberalernas försprång i mandat regeringsbildningen både enklare och mer komplicerad än vid en jämnare utgång. Enklare för att det inte är någon tvekan om vem som är lantrådskandidat. Svårare för att med en så stor valseger finns det förmodligen ett tryck inifrån på att den egna valplattformen verkligen ska synas i regeringsprogrammet, vilket kan vara ett hinder vid förhandlingar med andra partier.
– Därför blir synen på sakfrågor extra viktig, säger Siv Sandberg.
Hon säger att det faktum att liberalerna går framåt med tre mandat i ett parlament med 30 platser måste klassas som en stor seger.
– Det här valet tyder på en reträtt till de stora partierna på bekostnad av de små. Åländsk demokrati aviserade före valet att man inte ställer upp och Ålands framtid faller ur. Det verkar vara en tendens att gå tillbaka till de större aktörerna.
”Hyggligt valdeltagande”
Valdeltagandet låg på 68,3 procent, vilket är en minskning med 1,4 procentenheter jämfört med valet innan. Valet 2019 bröt en lång trend med uppåtgående valdeltagande.
– 68,3 är en hygglig siffra med tanke på att valdebatten kom i gång ganska sent och förhandsröstningen var lam till en början. Det tog länge innan de egentliga konfliktlinjerna utkristalliserades, egentligen tog det sig först den sista veckan.
Siv Sandberg säger att man behöver hålla koll på den sjunkande trenden i valdeltagandet och varför vissa grupper inte finner det värt att gå och rösta.
– Nu ligger valdeltagandet på ungefär samma nivå som det gör i riksdagsvalet i Finland.
Hon säger sig vara lätt förvånad över personbytena i centerns lagtingsgrupp.
– Robert Mansén, Jörgen Pettersson och Mikael Lindholm föll ur, medan till exempel Jörgen Gustafsson från Brändö kom in. Harry Jansson och Veronica Thörnroos fick betala lite för denna mandatperiod, medan Annika Hambrudd gjorde ett jättebra val. Det är intressant. Också Stellan Egeland -fenomenet (Ob) och hans starka val är en liten skräll. Det är uppenbart att han varit ett väldigt tydligt alternativ till alla andra kandidater.
Det faktum att Ålands framtid åker ur lagtinget är inte alldeles förvånande enligt Siv Sandberg.
– Det saknades cirka 20 röster. Det har funnits tendenser som tyder på att de kan åka ut med en nedåtgående trend. Antalet kandidater gick ned jämfört med förra valet, affischnamnet Anders Eriksson ställde inte upp och Pia Eriksson gick över till centern. Även om jag tycker att Peggy Eriksson gjort det bra i debatter så är förlusten av affischnamn betydande för så små partier.
Fortfarande ojämn könsfördelning
Könsfördelningen visar inte på någon större förbättring i jämförelse med föregående lagting. En tredjedel är kvinnor, medan två tredjedelar är män.
– I toppen är många kvinnor, det finns ju många kvinnliga partiledare och röstmagneterna är i många fall kvinnor. Katrin Sjögren, Annika Hambrudd, Nina Fellman och Annette Holmberg-Jansson gjorde samtliga bra val med många röster. Men i det så kallade mellanskiktet är det tunnsått med kvinnor. Ser man till exempel på tillskotten i liberalerna märks bland andra Anders Ekström och Benny Pettersson. Kanske är det lättare att attrahera män som inte har bakgrund i politiken än kvinnor. Det här är en anmärkningsvärd och oroande tendens.
Siv Sandberg tror att en skev könsfördelning också kan bero på att de åländska partiorganisationerna är så små.
– Det finns inga systematiska insatser med att skola upp kandidater, som det kan finnas i de stora partierna i Finland. Därför kan det också vara svårt att hitta unga kandidater. Ungdomsorganisationerna i Finland är plantskolor och inflöden för nya, unga kandidater. Liknande finns inte riktigt på Åland. De unga namnen i det nya lagtinget är nu bland andra Jesper Josefsson (C), Liz Mattsson (C) och även Sandra Listherby (Lib).
