När Åland i början av 1990-talet förhandlade med Finland om det i dag gällande skattesystemet var landskapets utgångspunkt att avräkningsbeloppet, den så kallade klumpsumman, skulle fastställas till 0,48 procent av inkomsterna i det finska statsbokslutet.
Men när den nya självstyrelselagen trädde i kraft 1995 blev resultatet i stället en klumpsumma på 0,45 procent, en skattegottgörelse (”flitpeng”) som utbetalas om landskapet står för mer än 0,5 procent av statens intäkter, samt en möjlighet till så kallade extra anslag.
Det antagna systemet fungerade inledningsvis väl, men i dag har det blivit föråldrat och orättvist. Konsekvenserna för Åland riskerar bli ödesdigra, säger riksdagsledamot Mats Löfström.
– Åland har sedan 1999 gång på gång kört huvudet i finansministeriets vägg, ministeriet har inte alls varit intresserat av att titta på en förändring av systemet.
– Landskapet, som är en av få ljuspunkter i dagens finländska ekonomi, drabbas orättvist i dag. Situationen har successivt blivit mindre rättvis sedan 1995, säger Mats Löfström och exemplifierar med att Ålands befolkning har växt dubbelt snabbare än befolkningen i Finland.
– Det betyder rent krasst att Åland förlorar på inflyttningen. Det borde förstås vara tvärtom.
Enighet viktigt
Något förenklat gäller frågan som Mats Löfström nu vill uppmärksamma två saker: avräkningsbeloppet, det vill säga en hur stor del av statens skatteintäkter som ska föras till Åland, och avräkningsgrunden, det vill säga på exakt vad som avräkningsbeloppet ska tillämpas.
Landskapsregeringen skickade i somras, tillsammans med finansministeriet i Helsingfors, två frågor gällande avräkningsgrunden till Ålandsdelegationen.
– Det är viktiga frågor att få svar på, men Åland bör fokusera framför allt på ett mer rättvist avräkningsbelopp, säger Mats Löfström.
Men det säger ju alla, vad är det mer konkret som är ett rättvist avräkningsbelopp?
– Det vill jag inte svara på i dag, även om jag förstås har skissat på vissa idéer. Men poängen är inte att jag ensam ska säga vad som är rättvist, poängen är att vi gemensamt måste bestämma hur ett rättvist system ser ut, och framföra detta till Helsingfors.
Brådskande fråga
Anledningen till att larm inte har slagits tidigare tror Mats Löfström beror på de besparingar som landskapet har spenderat sedan finanskrisens början.
– Om vi inte hade haft de pengarna hade den finländska krisen redan märkts av här.
Hur snart kommer den att märkas nu, då besparingarna är slut?
– Helt säkert under nästa mandatperiod. Om avräkningsbeloppet inte görs mer rättvist står Åland inför en lånespiral eller omfattande sociala nedskärningar. Vi är i dag mer beroende av den finländska pappersindustrin än vad vi är beroende av hur den åländska ekonomin utvecklas.
Upp till landskapsregeringen
Mats Löfström säger att han inte vill peka ut någon som bär ett större ansvar för revideringen av klumpsumman inte står högre upp på dagordningen.
– Det är alltid lätt att vara efterklok. Det här är ett kollektivt problem som kräver en kollektiv lösning. Som riksdagsledamot är mitt uppdrag att lobba mot regeringen i allmänhet och finansministeriet i synnerhet, Därför efterlyser jag färdkost. Vi behöver en tydlig, gemensam linje så att vi kan öka trycket.
I onsdags presenterade finansminister Alexander Stubb en budget med ett underskott på 5,3 miljarder euro. Varför skulle riksdagen vara intresserad av att öka återbetalningen till Åland?
– Jag tror att vi kan hitta en lösning där både Åland och Finland är vinnare, riksdagsledamöterna lyssnar till goda argument. Det ligger i Finlands intresse att Åland fortsätter ha låg arbetslöshet och stor inflyttning, men då måste Finland gå med på ett högre avräkningsbelopp som kan finansiera den åländska skolan och omsorgen.
När Ålandskommittén presenterade sitt första delbetänkande i självstyrelselagsrevisionen uppstod en livlig debatt kring att Ålands framtid efterlyste en hårdare linje gentemot Helsingfors.
 Är det samma sak som du säger nu? Att Åland bör visa upp en hårdare linje?
– Jag tror inte på konfrontation, utan på diplomati. Men vi måste få tillbaka självförtroendet i självstyrelsen. Vi befinner oss på ett sluttande plan och riskerar på sikt att undergräva vår självstyrelse och det skydd för svenska språket som självstyrelsen är.
 

Robert Vickström