Reaktionerna har inte låtit vänta på sig efter lördagens artikel om rådjuren som gått hårt åt Viola Fagerholms trädgård i Emkarby, Finström. Viola Fagerholm har visserligen sett hur djuren farit fram i trädgården även andra vintrar, men hon upplever att rådjuren nu är fler än tidigare och att de dessutom blivit mer orädda. Och det skriver många andra läsare – och inte bara på landsbygden – under på.
Flera vittnar om hur rådjuren rör sig i utkanterna av stadens mest centrala delar och över flera vältrafikerade gator. Bland annat på Badhusberget och i skogen vid Klinten vistas flockar av rådjur, och på sociala medier berättas om en rådjurskollision nyligen på Norragatan, medan andra skriver om tillfällen då de lyckats avvärja en krock genom att kasta sig på bromsen.
Nattliga besök
Marianne Karlman bor sedan flera år i Östernäs, och hon upplever att problemet med rådjur i hennes område har ökat. Det händer också att de stannar kvar på gårdsplanen trots att hon närmar sig för att sjasa bort dem.
– De är helt domesticerade och rör sig fritt över stora områden. I vassdungarna nära Algrundet finns upptrampade stigar och vassen ger djuren skydd, men det hindrar dem inte från att röra sig på stora revir. Varje natt gör de sina besök till gårdarna och äter allt som vi människor tyckt om att plantera, sått och drivit upp.
Hon har de senaste åren förlorat alla sina odlade grönsaker, två magnoliaplantor, flera aronior och nästan alla stamrosor, pumpaplantor och tulpaner.
– De tar allt vad de kommer åt, till sist har man bara tuktade grejer kvar. De ger sig till och med på idegranen, trots att den är giftig.
Ordna utfodringsplats
En annan hobbyodlare berättar om problem vid sin bostad i norra staden, där rådjuren äter från häcken bara meter från trappan, och hon har nu tvingats hägna in jordgubbs- och grönsakslanden med höga staket.
Marianne Karlman har förståelse för att det finns utmaningar med att decimera rådjursstammen i Mariehamn. Hon har funderat på olika lösningar och är inne på samma metod som jaktförvaltare Robin Juslin i artikeln här bredvid.
– Jag tycker man borde ordna ett utfodringsställe, dit de blir vana att komma. Sedan skulle det vara lättare för jägarna att minimera stammen. Jag tar gärna en liten stek sedan som plåster på såren för att jag matat djuren både länge och väl ...