Lemland är inte en del av Mise (Kommunalförbundet för Ålands miljöservice), i stället sköter kommunen sin avfallssortering själv. De drygt 2.000 invånarna lämnar sitt avfall på mindre sopstationer eller Bengtsböle återvinningscentral. Systemet är uppskattat, säger Jonas Marjanen som är stationsansvarig sedan maj 2022.

– Lemlänningarna betalar en årlig avgift, i den ingår att de får komma hit och använda stationen fritt efter behov. Kommunen hanterar sophanteringen själv och det fungerar väldigt smidigt.

Vintertid har stationen öppet på måndagar, torsdagar och första lördagen i månaden. Ålandstidningen kommer till Bengtsböle en måndag en stund innan klockan 16 då grindarna slår upp, redan står några bilar med fullastade släp på kö. Jonas Marjanen tippar på att det kommer 30-50 bilar de närmaste fyra timmarna.

– Vintertid är det lugnare, men det beror på väder och vind. När det är soligt och fint är det full rulle. Annars är det mest att göra på sommartid när det är mycket stuggäster i kommunen, då får man springa fram och tillbaka. Det kan vara kö ut till vägen, säger han.

I arbetsuppgifterna ingår att ta emot kunderna, hjälpa dem att tömma och sortera. När containrarna börjar bli fulla beställer han hämtning av Ålands renhållning.

– Jag sköter om allting här, och ser till att det är ordning och reda.

Lemlänningarna nöjda

I Bengtsböle slängs allt möjligt skräp, som avfall, vitvaror och elektronikskrot.

– Allt förutom sprängmedel och asbest.

Jonas Marjanen tycker att lemlänningarna är bra på att sortera sopor. De flesta har rutin på hur man gör, men ibland uppstår frågetecken. Den kanske vanligaste frågan är vad som kan läggas i containerns för brännbart avfall.

– Om det är något de inte vet kommer de och frågar. Det kommer nya direktiv då och då och främst kan det bli osäkerhet kring plaster. Det finns många olika sorter, vissa kan återvinnas medan andra ska brännas, säger han.

Besökaren Ronny Jansson kommer med trasigt porslin i händerna.

– Var lägger jag det här?

– Porslin går i deponin längst bort.

När Ålandstidningen går runt och pratar med kunderna är de positivt inställda till Bengtsböle.

– Ålands bästa återvinningscentral. Det är bra personal, inget krångel och enkelt att sortera, säger Ronny Jansson.

Kollegorna Harry Lindqvist och Karl-Fredrik Söderman kommer åkande med en skåpbil från Lemlands och Lumparlands församling. De slänger gamla stolar och en plastjulgran som har gjort sitt.

– Det är bra att stationen finns, som när man ska slänga en massa batterier från gravlyktor. Det är välskött, här finns ordning. Det knepigaste kan vara att veta vart man ska föra blandavfall, säger Harry Lindqvist.

Roger Nordlund har stuga i Lemland och kommer med ett fullt släp.

– Det funkar perfekt. Bra ordning och vänliga människor, säger han.

Blivit träffpunkt

Jonas Marjanen gillar sitt arbete, det märks när han går runt bland besökarna och lotsar dem rätt mellan containrarna.

– Det sociala biten är det bästa med jobbet. Man träffar människor och får reda på vad som pågår i kommunen, säger han.

Bengtsböle återvinningscentral byggdes i början av 2000-talet, och har blivit en naturlig träffpunkt.

– Soptippen har blivit Lemlands Mariebar, folk gillar att komma hit. Man träffar grannar och bekanta och snackar om vad som pågår i resten av kommunen, säger Jonas Marjanen.

Andra besökare kommer för att ta en titt i återvinningshuset och se om det finns något fynd att ta med sig hem, eller lämna dit hela och rena saker som man själv inte har användning för.

– Jag har en del stammisar här. Ett par stycken hänger här nästan varje gång det är öppet, säger Jonas Marjanen.

Henry saknar jobbet

Några som ofta kommer förbi är Henry Marjanen och Carina Jansén. Henry Marjanen har jobbat med återvinning i Lemland under många år, och varit ansvarig för Bengtsböle återvinningscentral sedan det byggdes i början av 2000-talet. Förra året gick han i pension, och brorsonen sökte och fick tjänsten.

– Jag saknar jobbet till och från. Det bästa är att man får träffa mycket folk, säger han.

– Så fort vi har en kasse eller två med sopor kommer vi, säger Carina Jansén.

Avfallshanteringen har varit sig ganska lik de senaste tjugo åren, tycker Henry Marjanen. Men vissa saker har förändrats.

– När jag började lades trä och metall löst i en hög, som fördes bort en gång om året. Det blev ett helt berg. Numera sorteras det direkt, säger han.

Jonas Marjanen brinner för sitt jobb, och hoppas på ytterligare utveckling av centralen. Han brukar framföra förslag på förbättringar till kommunen.

– Jag skulle vilja ha fler komprimatorer. Nu finns bara en för blandat avfall, men jag skulle åtminstone vilja ha en till en för kartong, säger han.