Hur ska man trygga en tillräcklig inhemsk arbetskraft inom sjöfarten, både nu och i framtiden? Den frågan ställde sig Heidi Pichler som studerar sjöfartsledning vid Sydöstra Finlands yrkeshögskola XAMK i sitt nyligen gjorda examensarbete. Undersökningsämnet fick hon från Sjömans-Unionen som lyfte fram oron över hur man i framtiden ska trygga arbetskraften inom sjöfarten. Oron delas också av skolor, arbetsgivare och fackförbund, som anser att det är svårt att bevara den inhemska arbetskraften.

I sin undersökning har hon genom webbenkäter fått in svar från nuvarande arbetare inom sjömansbranschen och sjöfartsstuderande. Utöver detta har hon intervjuat bland annat ledarpersoner inom inhemska rederier, lärare vid sjöfartsskolor och sjöarbetsförmedlingen. Enkäterna utredde arbetshälsa, arbetsmotivation, hantering och givande av feedback samt sjöarbetets attraktionskraft. I enkäten för studerande utreddes också karriärplanering, utbildning, sysselsättning och sjöfartens image.

Både plus och minus

Undersökningen visade att personer som arbetar ute till sjöss överlag trivs med sitt arbete, hela 84,1 procent, och 62 procent av svararna skulle välja sjöarbete på nytt som sitt yrke. Det som lockar och gör sjöarbetet attraktivt är periodarbete, lönen, trevliga arbetskamrater och god mat.

 – Forskningen visar att det finns en vilja att stanna inom branschen, säger Heidi Pichler.

Däremot visade enkätsvaren att 31,4 procent tänker lämna sjöfartsyrket inom de kommande fem åren och cirka 17 procent av de studerande ser sig inte jobba inom branschen i framtiden. Även 64,1 procent av respondenterna upplever arbetet som psykiskt belastande. Några av de negativa aspekterna med sjöfartsyrket anses vara chefsarbete, dålig internetanslutning och sömnbrist. Det finns även en viss ovisshet i yrket och om det egna arbetet kommer att finnas kvar med tanke på att allt fler fartyg väljer att ta in billigare utländsk arbetskraft, vilket ger en cynisk inställning till arbetet.

I intervjuerna med ledande personer inom olika rederier lyfts det fram att det är svårt att få tag i arbetskraft främst till maskinavdelningen och att det nuvarande utbildningssystemet inte tjänar arbetslivet på bästa sätt. Utbildningarna till de lägsta vakanserna tar allt för lång tid och man efterlyser bland annat lättare system att komma in i branschen.

 – Detta är egentligen inga överraskande resultat, men det som kommit fram är att det inte har varit möjligt att göra stora förändringar vad gäller maritim utbildning och attraktionskraft, även om ämnet har studerats delvis tidigare, säger Heidi Pichler.

Samarbete, marknadsföring och uppskattning

Genom forskningsresultatet har hon tagit fram rekommendationer som skulle ha en positiv effekt på arbetskraftssituationen. Där nämner hon bland annat samarbete mellan olika aktörer och marknadsföring av branschen.

 – Arbetsgivare inom sjöfartsnäringen, fackföreningar, utbildningssamordnare och Utbildningsministeriet bör bilda ett samarbetsorgan eller förstärka de nuvarande formerna för kontaktarbete. Samarbetsorganet ska föra en öppen dialog om situationen gällande bristen på arbetskraft till sjöss och hitta de medel som krävs för att lösa den, säger hon.

Även utbildningen inom sjöfart anser hon att är viktig att utveckla.

 – Att förena utbildningen över hela landet skulle underlätta samarbetet mellan utbildningsinstitutioner och studenters rörlighet, säger hon.

Hon poängterar också vikten av att visa uppskattning och de sociala relationerna som finns både ute till sjöss och de på land.

 – Att öka uppskattningen för den anställde och visa det i stor skala är viktigt för att förbättra branschens image. Det finns behov av att skapa en kultur av öppen diskussion och att förbättra kommunikationsmöjligheterna så att de sociala relationerna på land kan upprätthållas, säger hon.