I november startade Röda korset upp sin första krisgrupp på Åland. Liknande grupper har funnits sedan tidigare på flera håll i Finland, och eftersom man sett ett behov och en efterfrågan på en sådan grupp även på Åland bestämde man sig för att starta en krisgrupp också här. Under förra årets vår utbildades den första gruppen som nu är färdigutbildad, och i oktober tillkom en andra grupp som efter avslutad utbildning kommer att sammanslås med den första gruppen. Totalt har 19 personer utbildats för att hjälpa till i krisgruppens arbete, och gruppen fungerar som en del av den frivilliga räddningstjänsten på Åland.

Syftet med krisgruppen är att erbjuda psykisk första hjälp till personer som drabbas av akuta krissituationer. Sådana situationer kan vara exempelvis bränder, olyckor, naturkatastrofer, plötsliga förluster och sjukdomsanfall. Det är myndigheter såsom polis, räddningsväsende eller socialtjänsten som sammankallar gruppen, som ska fungera som ett stöd för myndigheterna i deras arbete.

 – Vid exempelvis större krissituationer är det inte alltid som resurserna räcker till och man behöver människor som kan fungera som medmänniskor och lyssna och stöda de drabbade. Då är det bra att veta att Röda korsets krisgrupp finns som ett alternativ i sådana situationer, säger Martina Andersson, samordnare för första hjälp och hälsovård vid Röda korset och som också fungerar som kontaktperson för krisgruppen.

Hon framhåller att även om det är på myndighetens uppgift att sammankalla gruppen kan en privatperson önska hjälp av krisgruppen.

 – En privatperson kan inte själv ta kontakt med krisgruppen, men kan be myndigheten som är på plats i krissituationen om att få hjälp av oss, säger hon.

Gruppens uppgifter är främst att fungera som ett samtalsstöd för de drabbade samt att ge information om andra instanser som kan erbjuda professionellt stöd.

 – Vårt arbete tar slut efter 24 timmar, efter det ska vi inte kontaktas mera. Men det är viktigt att drabbade personer kan få stöd under den allra första tiden och få hjälp med vart man kan vända sig sedan. Det är sådant arbete som kan förhindra eventuella traumatiseringar i framtiden, säger Martina Andersson.

Anonyma medlemmar

Medlemmarna i gruppen har bett om att få vara anonyma. Detta eftersom man vill fokusera på själva arbetet, och inte på vilka personerna som ger hjälp är.

 – Det ska kunna gå att be om hjälp från oss med låg tröskel, de som behöver stöd ska inte behöva tänka på om man har någon relation till någon i gruppen, utan fokuset ska ligga på själva hjälparbetet. Att man inte har någon relation till den hjälpbehövande är avgörande när det bestäms vem som skickas på uppdraget.

 – Vi ger inte våra kontaktuppgifter till personerna vi hjälper, detta för att uppdragen är av engångskaraktär och vi ger därför inte uppföljande stöd till de drabbade. Det är också för att ta hand om och skydda våra arbetare så att de inte belastas alltför mycket av uppdragen, säger Martina Andersson.

Krisgruppen har även tystnadsplikt och får inte dela vidare något som den drabbade berättat. Alla som erbjuds stöd får det anonymt och behöver inte vara rädda för att information sprids.

Arbetet görs på frivillig basis, alltså har man rätt att själv välja vilka uppdrag man vill ta sig an och man har också rätt att säga nej till uppdrag man tycker känns för tunga.

 – De frivilliga får avlastningssamtal efter alla uppdrag och om det har varit en svårare händelse kan de erbjudas psykologhjälp, säger Martina Andersson.

Bli en bättre medmänniska

I krisgruppen finns både manliga och kvinnliga hjälparbetare i olika åldrar och med olika erfarenheter. En del har tidigare erfarenhet av liknande arbete såsom frivilliga räddningstjänsten, medan andra inte har arbetat med detta tidigare.

 – Även om man har tidigare erfarenhet är det dock viktigt att man kan skilja på det arbete som krisgruppen gör och den erfarenhet man fått genom exempelvis sitt vanliga yrke, säger Martina Andersson.

Bland de gruppmedlemmar som Ålandstidningen pratar med nämns bland annat viljan att hjälpa människor i nöd och att lära sig att bli en bättre medmänniska som anledningar till varför man valde att gå med i gruppen.

 – Jag är pensionär och kände att jag kunde och ville hjälpa folk som behöver det. Genom utbildningen får man träna på hur man kan hjälpa människor i nöd och generellt vara en medmänniska, och det är något som alla kan ha nytta av, säger en av hjälparbetarna.

– Jag har länge tänkt att det borde finnas en sådan här typ av grupp på Åland, så när jag såg Martinas marknadsföring av gruppen kändes det som något jag ville vara en del av. Det är ett så viktigt och nödvändigt arbete, och det behövs folk som vill hjälpa till, säger en annan medlem.

Genomgå flera kurser

För att bli medlem i krisgruppen krävs att man är går kurser i mentalt stöd, frivilliga räddningstjänstens grundkurser, första hjälp-utbildning och lär sig om hur de olika larmsystemen fungerar. Man måste också genomgå ett lämplighetsbedömning hos en psykolog, där man säkerställer att personen passar för dessa typer av uppdrag.

 – Det är en kontinuerlig process, så även om man gått klart utbildningen behöver man fortfarande vara med och hålla igång sina kunskaper, säger Martina Andersson.

I övrigt krävs att man är myndig och att man skriver under att man har tystnadsplikt i sitt arbete. I nuläget tar man inte emot nya ansökningar till krisgruppen, men det kan bli aktuellt med flera utbildningar i framtiden om intresset finns.

Gruppens medlemmar är alla överens om att det är bra att man tillsatt denna typ av arbete och hoppas att deras hjälp kan komma till nytta i framtiden.

 – I plötsliga kriser behöver man ofta en hjälpande hand, och då finns vi där, säger en av medlemmarna.