När krigsjournalisten Rauli Virtanen nyligen gästade Åland gav han en sammanfattning av sina uppdrag under de senaste femtio åren. År 1972 började han sin karriär i Vietnamkriget. Detta krig följdes av arbete i Chile, Angola, Cypern, Kambodja, Argentina, Libanon, Oman, Nicaragua, Eritrea, Iran-Irak, Grenada, Namibia, Kuwait, Sri Lanka, Bosnien, Somalia, Haiti, Kosovo, Colombia, Sierra Leone, Syrien och Myanmar. Till Afghanistan har han återvänt flera gånger och nyligen har han rapporterat från Ukraina.

Virtanens gärning illustrerar hur kriget har varit ett återkommande inslag i stora delar av världen under senare decennier. Nordamerika och stora delar av Europa har varit förskonade från konflikter sedan andra världskriget. Världshandelsorganisationen WTO visar att den globala handelsvolymen har ökat med 4.100 procent mellan 1950 och 2020. FN:s årliga rapporter om mänsklig utveckling visar att alla världens länder har sett förbättringar i fråga om livslängd, utbildning och levnadsstandard. Till och med i Afghanistan har livslängden fördubblats. Den positiva utvecklingen har avstannat under pandemin, när handeln och kontakterna begränsades. Många är i dag kritiska till vissa av de medel som har använts för att höja vår levnadsstandard då jordens ändliga resurser har nyttjats på bekostnad av biologisk mångfald och klimat.

Det är viktigt att ha ett sådant bredare perspektiv för att kunna ta ställning till frågan om folkrättens roll i oron till följd av Rysslands aggression mot Ukraina, ett krig som förstör många människors liv. Vilket värde har egentligen internationella avtal och folkrättsliga regler när ett land som Ryssland bryter så provokativt emot dem?

Under 1900-talet har världens länder samarbetat på sätt som saknar motstycke. Dessa samarbeten underlättas av folkrättsliga avtal och regler. Folkrätten består av regler som styr relationerna stater emellan och numera även mellan stater och individer. Det faktum att vi har globala sjötransporter, satelliter för väderprognoser, mobiltelefoni, globala vaccinationsprogram, digital handel och frukter från hela världen i matbutiken är saker som uppnåtts av företagsamhet. Allt detta förutsätter fungerande överenskommelser länder emellan.

Den folkrättsliga forskningen undersöker hur de internationella reglerna växer fram, tillämpas (eller inte), följs upp, ifrågasätts och ändras. Även inom folkrätten finns det avtal som är av grundläggande karaktär. Förenta nationernas och Internationella domstolens stadga (1945) samt Wienkonventionen om internationella avtal (1969) hör till dem. De sätter ramarna för allt folkrättsligt arbete. Det är FN:s stadga som gör det möjligt för andra stater att legitimt stödja Ukraina efter Rysslands olagliga angrepp. Det är Internationella domstolens stadga som möjliggör att två rättstvister nu föreligger mellan Ukraina och Ryssland.

Aggressionskrig är olagliga. Vi kan värdera och kritisera Rysslands agerande just för att det internationella samfundet har kommit överens om regler för hur stater ska bete sig. Om vi saknade överenskomna regler skulle olika staters skilda åsikter väga lika tungt. Kaos. För att vara trovärdiga i vår bedömning av folkrättsliga kränkningar är det nödvändigt att vi är så objektiva som möjligt i vår värdering av liknande situationer. Lagen är en lag när den gäller på samma sätt i liknande situationer. Om diplomatin och politiken inte förmår visa objektivitet, kan den juridiska forskningen delvis fylla detta behov.

Av samma anledning är det oerhört viktigt att de demokratiska staterna inte åsidosätter reglerna när en auktoritär regim gör så. Om vi skulle göra så, skulle vi bli Putins och andra auktoritära ledares medhjälpare i att sänka den internationella rättsordningen. Det är just det auktoritära regimer allra helst önskar. Utan folkrättsliga regler kan inte stater och statsledare dömas för brott, eftersom de nationella reglerna som redan existerar – till exempel om krigsförbrytelser – bygger på internationella avtal. Även kriget har sina regler numera och det är inte längre sant att allt är tillåtet i krig.

Rättvisan kräver att brott dokumenteras och döms såsom brott. Vi vet att kriget mot Ukraina kommer att ta slut någon gång och vi hoppas att det ska ske snart. Det mänskliga lidandet är stort, precis som i alla krig. När kriget är över kommer det att behövas fredsavtal, avtal om återuppbyggnad av Ukraina, ansvarsutkrävande, nedrustning, ett successivt återupprättande av kontakter. Det kommer att ta lång tid och kräver ett stort arbete både inom forskningen och i diplomatin. Precis som för alla krig.

Sia Spiliopoulou Åkermark
Docent i folkrätt, direktör för Ålands fredsinstitut