Sexuella trakasserier inom hotell- och restaurangbranschen är ett utbrett problem. Det är så pass vanligt att delar av personalen ser trakasserier som en del av arbetet, berättar Jenni Nedergård. Hon har precis avslutat sina hospitality management-studier med att skriva om sexuella trakasserier i servicesektorn, och resultatet visar att majoriteten av de anställda någon gång blivit usatt.
96 personer deltog i Jenni Nedergårds enkät, och av dem svarade 62 deltagare att de någon gång blivit sexuellt trakasserade av en kund.
– Jag är inte överraskad över resultatet, för jag vet att restaurangbranschen är en väldigt utsatt bransch, säger Jenni Nedergård, som själv varit serviceanställd i Finland.
Ett utbrett problem
Jenni Nedergård menar bland annat att ”kunden har alltid rätt”-mentaliteten bidrar till servicepersonalens utsatta situation.
– Kunder kanske inte tänker på att personalen är trevlig för att de får lön, inte för att de vill ha opassande närmanden, säger hon.
Dessutom är sexuella trakasserier så pass vanligt förekommande att många anställda inte ens reagerar längre.
– Det är så vanligt att vissa bara säger ”det är så här” och ”det hör till”, säger Jenni Nedergård.
I undersökningen deltog 71 kvinnor och 25 män. Och av dessa uppgav 52 kvinnor och 10 män att de blivit utsatta. Jenni Nedergård menar att typen av trakasserier skiljer sig mellan könen.
– Jag tror att män överlag blir utsatta för grövre övergrepp. Kvinnor blir utsatta oftare, man får småpikar och kommentarer till exempel, säger hon.
Rädsla för att mista jobbet
Det är få som berättar för sina chefer. Dessutom, säger Jennie Nedergård, är det många som blir bemötta med en axelryckning när de väl vågar berätta.
– Den vanligaste reaktionen var att man viftar bort det bara, säger hon.
Under metoo-hösten var det flera yrkesgrupper som vittnade om sexuella trakasserier, och rörelsen fick stort genomslag. Men krogpersonalen fick aldrig något riktigt gehör under hösten 2017.
– Jag tror att de som har varit anställda inom restaurang, eller service överlag, hade mycket mer att säga men det uppdagades inte på samma vis. Kanske för att vissa känner att det tillhör branschen, säger Jenni Nedergård.
Hon lyfter även osäkra anställningsförhållanden som en bidragande faktor till att många värjer sig mot att berätta.
– Man är rädd för att mista sitt jobb, och då är det bäst att bara vara tyst, säger hon.
Det finns ingen snabb lösning på problemet. Men att prata om det är ett steg i rätt riktning. Det kan få fler att höja sina röster och våga anmäla.
Jenni Nedergård ger även mer konkreta förslag som skulle göra arbetsplatsen till en säkrare plats för de anställda.
– Det är viktigt att ha riktlinjer att följa. Inom företaget kan man komma överens om en policy om nolltolerans för sexuella trakasserier, med en handlingsplan när någon anmäler, säger Jenni Nedergård.
Olivia Brask (praktikant)