I våras presenterade den liberala finlandssvenska tankesmedjan Agenda en pamflett med titeln ”Regeringen Sipilä och svenskan”. Det är den tidigare politiske redaktören på svenska Yle, Anne Suominen, som författat skriften som – reform för reform – går igenom hur den sittande finländska regeringens arbete har påverkat svenskans ställning i landet.I går presenterade hon pamfletten, som också innehåller ett kapitel om Åland, i Mariehamns stadsbibliotek.Dyster bildDet var ingen ljus bild av läget för svenskan i Finland som Anne Suominen målade upp för de runt 50 åhörarna.I reform efter reform beskriver hon hur regeringen i princip prickskjuter på grunder för den finlandssvenska minoriteten i landet.Hon räknar upp frågan om joursjukhusen, där den stora striden står om huruvida Vasa – det enda tvåspråkiga joursjukhuset – eller sjukhuset i Seinäjoki ska vara kvar.– Det blev en symbolfråga för många. Det skapades ett medborgarinitiativ som fick 50.000 underskrifter på bara två veckor, och nu ligger på riksdagens bord, säger Anne Suominen från scenen i biblioteket.Bara Mariehamn kvarEn annan reform som riskerar slå hårt mot möjligheten för medborgare med svenska som modersmål att få service på det egna sättet är tingsrättsreformen. Där vill regeringen minska antalet tingsrätter.– Vi har åtta tvåspråkiga tingsrätter – tre ska bort. Det innebär att tingsmeritering av tingsnotarier bara kan ske på svenska i Mariehamn. Det räcker inte. Hela den samlade oppositionen är enade i en reservation mot lagen, där man lyfter fram språkfrågan och de långa avstånd till tingsrätterna som uppstår med reformen, säger Anne Suominen.Till detta kommer försöket med frivillig skolsvenska, landskapsreformen och de problem som funnits för Åland i landskapets kontakter med regeringen Sipilä. Alla visar de, menar Anne Suominen att regeringen tar lätt på grundlagsskyddet för svenskan.– När jag läste in mig på Åland blev jag förvånad över hur mycket gnissel det varit mellan landskapet och regeringen.Svikna löftenHon tar frågan om vindkraftstödet som exempel.– Det gavs löfte om att Åland skulle vara med, sedan revs det upp nästan över en natt. Efter det lovade Ålandsministern Anne Berner att klumpsumman skulle höjas som plåster på såren, men det blev inget av det.Anne Suominen refererar till talman Johan Ehns nyårstal, där han beskrev att förhållandet mellan landskapet och regeringen var sämre än på länge, och gav okunskap, oengagemang, historielöshet och tidsbrist som de orsaker han trodde låg bakom. Anne Suominen håller med.– Det finns en okunskap och historielöshet i regeringsarbetet. Och till det tidspressen som genomsyrar allt arbete.På det ska läggas ett ointresse för svenskan, menar Anne Suominen.Ändrade svaretHon berättar att i den intervju hon gjorde med Juha Sipilä för pamfletten så sa statsministern att han alltid frågar om man tagit hänsyn till svenskan. Han utvecklade dessutom tankar om att återinföra svenskan i studentskrivningen.– När vi presenterade pamfletten så upprepade han det för svenska Yle. Lite senare var han med i en finsk sändning inför kommunvalet och då svarade han nej på den frågan.– Vad kan man lita på? frågar Anne Suominen retoriskt.Ett av de stora problemen, framhåller hon, är att svenskakunskaperna i tjänstemannakåren utarmats.– Svenskan är inte ett prestigespråk längre bland tjänstemännen. Sipilä själv satte fingret på att det blivit ett problem, men varför höll han då inte liv i den debatten?Ålandstidningen träffar Anne Suominen efter föredraget.Det läge du beskriver i pamfletten är dystert. Är läget så dåligt det kan bli för svenskan i Finland?– Det kan bli värre, om till exempel en framtida regering skulle utöka försöket med frivillig skolsvenska och på sikt slopa den. Jag tror inte att det blir så, den här regeringen har varit exceptionell till sin sammansättning.Ljuspunkten, menar hon, är att oppositionen har uppmärksammat frågan.– I oppositionen finns ett brett stöd för svenskan i Socialdemokraterna. Vänsterförbundet, de Gröna och i Kristdemokraterna. I viss mån också i Samlingspartiet som varit en god vän i många år, men med Sannfinländarna, eller de Blå, har de lagt sig.Att Svenska folkpartiet (SFP) inte sitter med i regeringen för första gången på nästan 40 år är symboliskt en viktigt fråga för svenskan i Finland.Finns det en risk att SFP nu kommer hamna utanför regeringen igen, att den oskrivna regeln att de ska vara med är bruten?– Absolut. Det här visar ju att det går. SFP har aldrig tagit sig in i regeringen tack vare valresultatet, de brukar ligga på 4-5 procent. De har tagits med av politiska skäl.Anne Suominen målar upp en bild av statsminister Juha Sipilä som är allt annat än fördelaktig. Svår att lita på, okunnig eller ointresserad av språkfrågan och dessutom för snabb i det politiska arbetet.Spelar hans oerfarenhet av det parlamentariska arbetet in?– Det har spelat in. Nu ska vi ha beslut så snabbt som möjligt, som man gör i näringslivet. Han går på som en ångvält, bara för att få dra tillbaka förslagen när det går för fort.Hur ska då den finlandssvenska ”rörelsen” jobba för att vinna tillbaka förlorad mark? Finns det någon strategi?– Nej, det finns det inte. Det krävs ett brett stöd från alla inblandade, över hela fältet. SFP kan inte vara ensam om att lägga upp strategin.

Jonas Bladh