När Martin Lagos Kuusk var tio år erbjöd hans mamma honom hundra kronor för att han skulle göra inträdesprovet till Kungliga svenska balettskolan. Han tvekade, det där med dans lät inte så lockande i hans öron – men samtidigt ville han väldigt gärna ha den där sedeln.
– Jag gjorde alltså provet men blev inte särskilt glad när vi väl fick besked om att jag kom in på skolan.
Senare har han förstått att mammans avsikt med sitt initiativ var att hjälpa honom att få en struktur i vardagen.
– Det är inte alltid ett barn vet vad hen vill göra i livet.
Det första året, med danslektioner fem dagar i veckan, tog Martin Lagos Kuusk sig igenom med långa tänder. Det var ett stort steg för honom att byta från en Waldorfinspirerad skola i förorten till en ansedd balettskola i innerstan. Undervisningen var präglad av ett allvar och en disciplin som han inte var van vid.

– Det var tufft fysiskt arbete redan från tidig ålder. I början var det lite för mycket för mig att ta in och det tog ett tag för mig att vänja mig vid allt det nya.
Men under Martin Lagos Kuusks andra år vid balettskolan kom en ny lärare till skolan, och med det ändrades också hans inställning.
– Hon tog in en teve i balettsalen och visade gamla klipp med kända ryska dansare. Det var då jag verkligen insåg vad klassisk balett handlar om. Jag förstod att den kan vara graciös och fin, men samtidigt också väldigt kraftfull och atletisk.
Musikerfamilj
Under Martin Lagos Kuusks uppväxt i Stockholm var kultur i olika former hela tiden närvarande. Föräldrarna är utbildade vid Tjajkovskijkonservatoriet i Moskva – mamman är pianist och pappan violinist. Martin Lagos Kuusk spelade själv också länge båda instrumenten vid sidan om dansen, men just de där videoklippen som läraren visade kom att spela en avgörande roll för hans yrkesval: Han skulle satsa på dansen.
– Det var också då jag satte som mål att jag en dag skulle studera i Ryssland för att försöka bli en så bra dansare som möjligt.
Dit, och närmare bestämt till Balettakademin vid den berömda Bolsjojteatern i Moskva, tog han sig också som 18-åring. Nu blev kraven ännu högre. Vid skolan undervisade Alexander Bondarenko, den då bästa läraren för manliga dansare.
– Bondarenko hade väldigt djupa kunskaper om hur kroppen fungerar mekaniskt men också som ett instrument för att uttrycka sig. Han hade öga för att verkligen se vad problemet var om ett moment inte fungerade. Man märkte att det inte bara var ett jobb för honom utan en livsstil. Han levde verkligen det pedagogiska yrket.
Gjorde drömrollerna
Martin Lagos Kuusk tillbringade som barn en del tid i Tallinn, där hans mamma är uppvuxen. Och dit sökte han sig också efter tre år i Ryssland. En lyckad audition vid den Estniska nationaloperan var början på det som skulle bli totalt tio år som fast anställd vid operans danskompani.
– Jag fick möjlighet att dansa alla klassiska föreställningar. Särskilt Prokofjevs baletter ”Romeo och Julia” och ”Askungen” men även Tjajkovskijs ”Nötknäpparen” och ”Svansjön”  ligger mig varmt om hjärtat.
Det har gjorts otaliga spelfilmer om balettens värld. ”Billy Elliot” och ”Black Swan” är bara två exempel. Gemensamt för många av dem är skildringen av den stenhårda konkurrensen mellan dansarna – titlarna prima ballerina eller premiärdansare är få förunnade, och solistrollerna växer inte på träd.
– Filmerna är visserligen lite överdrivna, men sanningen ligger inte så långt därifrån. Det är mycket konkurrens och en del avundsjuka, säger Martin Lagos Kuusk.
Det fick även han känna på under sin första tid i Tallinn. Men när baletten fick en ny chef i Toomas Edur, och när han i sin tur tog in flera internationella dansare och koreografer, upplevde Martin Lagos Kuusk att stämningen blev bättre. När han ser tillbaka på sin karriär utomlands är det med glädje.
– Som helhet har jag haft tur som fått dansa så många olika typer av verk.
Sliter på kroppen
En professionell balettdansare kan, om han eller hon klarar sig från allvarliga skador, verka på toppnivå som allra längst upp till 40-årsåldern. Själv var Martin Lagos Kuusk 30 år gammal när han bestämde sig för att lämna Tallinn.
– Jag har tur som har en kropp som hållit och hade säkert kunnat fortsätta i tio år till, men när man dansar två till tre föreställningar varje vecka på rullande band från september till juni, och alltid ska ligga på topp fysiskt, så sliter det på en i längden.
Redan under åren i Estland läste han danspedagogik på distans. Väl tillbaka i Stockholm siktade han in sig på att bli lärare i spanska – hans pappa är från Sydamerika så han talar språket flytande – men samtidigt som han började läsa upp sina betyg fick han ett extraknäck som danslärare vid Anneli Alhankos skola Base 23. Sedan rullade det på.
– Jag fick fler jobb som danslärare vid olika skolor och kände att jag trivdes med att vara bland eleverna och att dela med mig av den kunskap jag fått i Moskva och Tallinn till en ny generation. Så jag sökte mig till Danshögskolan igen och tog en kandidatexamen i danspedagogik.
Fokus på balett
I våras såg Martin Lagos Kuusk en annons på sociala medier om att Ålands musikinstitut sökte en danslärare med inriktning på balett. Han sökte jobbet och tillsammans med Elzbieta Söderlund ansvarar han nu för undervisningen av de knappt hundra danseleverna vid institutet.
– Jag är tacksam för min chef Björn Blomqvists förtroende och för möjligheten att undervisa på institutet. Jag trivs mycket bra med mina kollegor och elever, och känner mig välkommen här på Åland.
Hans anställning sträcker sig till nästa sommar.
– Jag undervisar mest i balett men även en del i modern dans och rytmis, som är en blandning av dans- och musiklekis.
Martin Lagos Kuusk, som själv alltså började dansa ganska sent, säger att det inte är ovanligt att åländska barn gör sin första bekantskap med dansen som treåringar. Bland de äldre eleverna finns flera som dansar två gånger i veckan.
– En dröm jag har är att skapa en balettgrupp vid institutet där eleverna har möjlighet att dansa tre till fyra gånger i veckan. Det skulle kunna fungera som en språngbräda för elever som vill söka till Svenska balettskolan eller andra skolor. Talang finns överallt, jag märker redan nu att det i mina grupper finns elever som skulle kunna bli riktigt bra, men som tyvärr inte når dit för att de bara dansar en gång i veckan.
Dansen kan berika ett barns eller en ungdoms sinnesvärld på flera sätt, understryker han.
– Oavsett om en elev lyckas i dansyrket eller inte så är dansen en fin aktivitet att få utöva – den ger eleven fin hållning och kondition och en stark disciplin.
Vill dra fler
I november ska Martin Lagos Kuusk åka runt till olika åländska skolor och berätta om musikinstitutets verksamhet. Ett av målen med besöken är att få fler pojkar att börja dansa. Martin Lagos Kuusks plan är att testa sin lärares knep, det som en gång i tiden fick upp hans ögon för den klassiska baletten.
– Jag tänker att jag ska visa dem de filmklipp som inspirerade mig som liten. Förhoppningsvis kan jag locka fler elever på det sättet.
På frågan hur han skulle beskriva sig som lärare svarar han ”krävande men snäll”. Balettundervisningen har av tradition varit auktoritär, och det försöker han komma bort från.
– Jag är en mix av den svenska mer demokratiska pedagogiken samtidigt som jag har den ryska mer krävande mentaliteten. Men jag försöker ha en demokratisk anda i danssalen.