– Det är väldigt ovanligt att hitta så här mycket fynd på en så liten yta, säger biträdande professor Kristin Ilves.

Intill det stora höggravfältet i Bartsgårda, Finström, håller ett gäng studerande på att undersöka en uppgrävd husgrund. Det är tolv arkeologistudenter från Helsingfors universitet som medverkar i en två veckor lång fältkurs där man går igenom hur man ska jobba med arkeologiska utgrävningar. Kursen har befunnit sig i Bartsgårda tre år på rad, och det man undersöker är olika husgrunder från yngre järnåldern, det vill säga hus från ungefär år 550–1050 e. Kr.

Fil dr. och biträdande professor vid Helsingfors universitet Kristin Ilves fungerar som ledare för kursen, och utgrävningarna är också en del av hennes forskningsprojekt. Hon säger att hon har utgått från gamla arkivdokument av den finska arkeologen Björn Cederhvarf när hon valt utgrävningsplatser.

 – Enligt hans kartor ska det finnas över 30 husgrunder i det här området. Vi har undersökt en husgrund per år de år som vi varit här. Det vi är intresserade av är att studera från vilken tid huset kommer samt dess funktion, alltså om det har använts som bostadshus eller något annat, säger hon.

Hon poängterar att boplatsområdet vid Bartsgårda höggravfält är en bra plats för utgrävningar, eftersom marken inte är helt förstörd från senare tiders aktivitet. Det man kan konstatera från tidigare utgrävningar är att husen är hyfsat samtida, att det därmed har legat en stor boplats i området samt att det verkar vara ett relativt välställt samhälle.

 – Landskapet såg nästan ut som det gör nu, förutom att vi befinner oss på högre höjd till följd av landhöjningen. Under yngre järnåldern låg vattnet sex till tio meter över dagens nivå och vattnet var därmed mycket närmare. Nu befinner vi oss 28 meter över havet, säger Kristin Ilves.

Spår av en smedja

Utgrävningen som studenterna har gjort på en ungefär 21 kvadratmeter stor yta har avslöjat en del av en husgrund. Egentligen är huset större än så, men inte hela huset undersöks eftersom storleken på undersökningsområdet bestäms enligt fältkursens förutsättningar.

 – Vi gräver väldigt försiktigt och noggrant, endast fem centimeter åt gången och i 50 gånger 50 centimeter stora rutor. Vi gräver också i ganska många lager, den här husgrunden har grävts i upp till sju lager, säger Kristin Ilves.

I huset har man hittat spår av en ugnsanläggning och kommit fram till att huset troligtvis inhyst en smedja.

 – Detta var dock en smedja för finare hantverk och inte en vanlig smedja som kunde finnas i hemmen, säger hon.

I fältkursen ingår också att ta prover på området, bland annat har man tagit jordprover för att ta reda på vad som växte i området och vad människorna som bodde här kunde tänkas odla och samla.

Stor mängd arabiska silvermynt

Det speciella med årets utgrävningar är att man har hittat en ovanligt stor mängd silvermynt daterade till 900-talet. Det är sju stycken fragment av mynt med arabisk text på sig, vilket vittnar om en vidsträckt handelsaktivitet i utgrävningsområdet och på Åland.

 – Det har hittats arabiska mynt på Åland tidigare, men inte i så här stor mängd på en så liten yta, säger Kristin Ilves.

Att det är just arabiska mynt kan bero på att Åland hade många handelskontakter i öst.

 – Åland låg strategiskt nära vikingastaden Birka och man handlade mycket med aktörer i såväl öst som väst. Man kan dock ana att mynten har bytt hand flera gånger, och det behöver alltså inte betyda att bara för att det är arabiska mynt har arabiska handelsmän varit här på Åland, säger hon.

Förutom silvermynten har man också hittat ett hästskospänne, pärlor som använts i smycken eller som betalningsmedel, skifferbryne för att vässa nålar, saxar och knivar, en navare som användes för att borra hål i träd för trähantverk och båtbygge två knivar och en hel del andra fynd. Dessutom har man hittat guldfoliepärlor, som är en glaspärla med ett tunt lager guld ovanpå.

 – Det är inte alls vanligt att man hittar så här mycket fynd under en utgrävning, som dessutom är ganska liten. Jag hoppas inte att detta ska medföra att studerandena blir besvikna när man inte hittar lika mycket fynd i framtida utgrävningar, säger hon och skrattar.

Silvermynten och de andra fynden ska nu skickas iväg för att konserveras och undersökas mera av experter. Anledningen till att de konserveras är för att de då håller längre.

 – Mynten och andra metallföremål bevaras väldigt väl när de är i jorden, men så fort de kommer i kontakt med luften ändras kvaliteten på dem. Därför är de viktigt att de konserveras, säger Kristin Ilves.

”Hittade flera av mynten”

Benjamin Rostén och Emma Erä-Esko är två av studenterna som befinner sig på utgrävningarna i Bartsgårda. Emma Erä-Esko studerar andra året på arkeologprogrammet i Helsingfors, medan Benjamin Rostén egentligen studerar vid Stockholms universitet, men medverkar i utgrävningarna som en del av sin högskolepraktik på Ålands museum. De tycker båda två att utgrävningarna har varit väldigt intressanta och att det är roligt att man hittat så mycket fynd.

 – Jag hittade faktiskt flera av mynten och jag tycker att det är jätteintressant att vi hittat arabiska mynt här i Finström. Det visar på att Åland hade en utvecklad handel, säger Benjamin Rostén.

 – Jag hittade tyvärr inga fynd förutom några bitar av ett ben, men det har ändå varit roligt att vara här och se när andra hittar saker, säger Emma Erä-Esko.

Kursen avslutades på fredagen, och de båda är överens om att de lärt sig en hel del om arkeologiska utgrävningar.

 – Stundtals har det varit ganska smutsigt, men också väldigt roligt och lärorikt, säger Emma Erä-Esko.