Skridskoåkningen är något som förenat vännerna Siv Mattson, Viola Fagerholm, Tove Manselin och Helen Eriksson i över åtta års tid. De åker skridskor nästan dagligen och där ute på isen finner de en samvaro som inte går att beskriva med ord.
– Man blir en del av naturens spel, säger Siv Mattson.
Trots att vännerna ofta är ute och skrinnar är det inte alltid lätt att få ihop hela gänget för att åka samtidigt. Den här gången var det Siv Mattson som insisterade på att alla skulle med. Något de känner sig oerhört tacksamma över att de följde med på i dag.
– Redan innan vi åkte anade jag att vi skulle få se norrsken. Det var inget jag tänkte låta dem missa!
Formade blommor i isen
Klockan 18.00 möttes de upp för att påbörja den långa resan över landskapet. Först skrinnade de över Långsjön som är omgiven av berg, skog, odlingsmarker och bebyggelse. Om vartannat pratade de med varandra, om vartannat njöt de. Det blev mycket prat om sådant de såg längs vägen. Då fick de ropa till varandra för att höras in genom hjälmarna. Som när de plötsligt fick syn på ett sken som lyste lika starkt som en strålkastare över isen.
– Titta! Det är någon som står där uppe och lyser på oss, ropade de till varandra.
Vännerna samlades och såg upp på berget som nu ser ut att vara täckt i guld. Det var månskenet som reflekterades i vattenfallet intill berget de såg. De hörde sedan isen spricka där de åkte. Sprickorna formade figurer och märken som liknade blommor. Detta var inget som avskräckte äventyrarna, tvärtom. De kände sig fascinerade över det vackra mönstret som lagt sig på isytan. Och inte nog med det, det hela utgjorde ett mycket festligt ljud, enligt nattåkarna.
– Det lät som nyårsraketer under isen.
Norrsken i fikapausen
De åkte förbi Grelsby och därefter bar det vidare till Nordsjön där de stannade till. Det var dags att ladda upp batterierna med korv och bröd. Viola Fagerholm, som bor precis intill Nordsjön, tog farväl av de andra vännerna som fortsatte sin tur. Än var natten långt ifrån över.
När klockan närmade sig midnatt hade de fortfarande inte sett till något norrsken. De satte sig ned på en vedtrave och plockade fram kaffe ur ryggsäckarna. Det var dags för det som kännetecknar varje bra skridskotur sedan urminnes tider – en ordentlig fikapaus.
Men fikapausen blev inte speciellt långvarig. Redan vid första klunken kaffe uppenbarade sig något otroligt i skyn.
– Vi såg upp på himlen och där var det. Aurora Borealis!
När de stod där under den magiskt färggranna himlen vandrade Siv Mattssons tankar iväg till en natt för trettiosex år sedan.
– Min flicka föddes den femtonde januari, så det var hennes födelsedag när vi var ute. Det kändes som när jag fick henne. Att få barn är ju en upplevelse som träffar en rakt in i hjärtat, men det här minnet var en upplevelse av intryck utifrån.
För Helen Eriksson och Tove Manselin, som såg norrsken på Åland för första gången, var uppenbarelsen på himlen mycket speciell. De kunde knappt tro sina ögon.
– Det var en perfekt avslutning på kvällen.
Nu vädjar Siv Mattson till alla som har möjligheten att åka skridskor under månskenet att göra det. Gärna när det är norrsken, för att skapa det där extraordinära minnet som man aldrig glömmer.
Jessica Gullsjö, praktikant
