Här i norr har vi Treriksröset som kan vara ett lätt byte om man vill samla få länder på kort tid – i alla fall om man befinner sig något så när i närheten av platsen redan från start.

Det är betydligt lättare nere i Europa att få ihop flera länder på kort tid. Det finns några små stater som är omringade av andra inte alltför stora länder och som dessutom har bra och snabba vägar att färdas på. Att besöka Frankrike, Nederländerna, Belgien, Luxemburg och Tyskland under en enda dag är kanske den mest vanliga rutten för samlare av länder.

Men frågan är vad man hinner uppleva under resans gång mer än motorvägar och vägkrogar av inte alltför hög klass.

Ålandstidningen gav sig iväg på en helt annan resa med målet att besöka fem länder på kort tid och då även hinna stanna, se och uppleva någonting nytt.

Vi tog avstamp i Zürich i Schweiz som är ett enkelt mål att nå med flyg från många nordiska destinationer. Zürich är visserligen inte huvudstad i Schweiz men räknas ändå som alplandets ekonomiska huvudstad. Och det märks.

Zürich är en otroligt vacker stad där Alperna speglar sig över Zürichsjön som dessutom är full av båtliv. Att vandra i de äldre delarna av staden – helt oförstörd av andra världskriget – är ett måste. Här finns det fina badplatser och här finns möjlighet att ta en badring och en vattentät påse med förnödenheter och sedan flyta med floden Limmat ett par kilometer nedströms för att senare ta tåget tillbaka. I Zürich är rent vatten en garanti.

Dyraste vingården i världen

Vi väljer dock att bege oss mot vårt första mål – Liechtenstein – en dryg timmes bilresa bort. I huvudstaden Vaduz finns nämligen en vingård mitt i staden som har en speciell plats i hjärtat för de drygt 5.000 invånarna.

Då resan även är en del av utflyktens mål blir vi inte besvikna. Vi omfamnas direkt av höga berg på båda sidor om oss på vår väg till det lilla furstendömet. Vi passerar den kännspaka borgen i Sargans och vi tar oss genom väldimensionerade tunnelsystem där Kerenzertunneln på sina 5,8 kilometer är den längsta.

Gps:en tar oss till Vaduz som vi obemärkt smyger in till. Gränsövergången ser vi knappt men vi kan ana en obemannad tullstation. Tulltjänstemän och gränsbevakning är ett minne blott på hela vår resa.

Vi hamnar direkt på det flera hundra år gamla Hofkellerei Des Fürsten von Liechtenstein. Det var här som Prins Johann Adam I år 1712 tog över den i särklass mest viktiga vingården i det lilla furstendömet.

Trots att den lilla staden samsas på ett väldigt litet utrymme står det skrivet i sten att vinfälten i stadens mitt ska vara orörda.

– Om den här marken kom ut till försäljning skulle priserna bli otroligt höga. Vi brukar säga att vi har den dyraste vingården i världen, säger Veronica Mile som tar emot inne i vingårdens reception.

Vingården har visserligen en större produktion i Österrike men är rejält stolt över de 50 år gamla plantorna direkt utanför sitt Hofkellerei som ger pinot noir-druvor av världsklass.

Den lilla odlingen ger dock inte så mycket vin – och försäljningen är så gott som avslutad redan innan man hunnit skörda. Smaken är ljuvlig.

– Vaduz ligger på 400 meters höjd och vi har mycket sol, mycket regn och en kraftig vind vilket gör att det även torkar upp snabbt när det har regnat, förklarar Veronica Mile hemligheten till succén med gårdens egna viner där man numrerar sina flaskor från nummer ett och uppåt.

Vi smakar av ett av deras bästa viner och får oss en spontan rundtur bland vintunnor, vinkällare och husets lager.

Hofkellerei Des Fürsten von Liechtenstein har naturligtvis en egen restaurang som man är lika stolt över och där det går bra att få sig såväl vitvinssoppa som Wienerschnitzel och en Eiskaffee till lunch.

Omkörda av en cyklist

Med ett par flaskor nyinköpta viner styr vi vidare till nästa anhalt – till Bregenz i Österrike. Regnet häller ner när vi passerar ytterligare en obevakad gränsstation. Efter att ha synat stadens största kyrka, den katolska kyrkan Herz Jesu i nygotisk stil söker vi skydd på Petrus Café där det dagen till ära bara serveras musslor – en av stadens stolta maträtter.

Vi beger oss emellertid vidare med sikte på Tyskland och Konstanz. Vi blir uppmanade att köra på den tyska sidan runt Bodensjön – som gps:n föredrar – för att ta bilfärjan över från Meersburg. Vi väljer dock att köra på små vägar tillbaka till Schweiz för att köra genom för oss helt obekanta byar och städer som Thal, Rorschach, Romanshorn, Altnau och Münsterlingen.

Inget dåligt val då många av dessa byar och städer bjuder på annorlunda och uppseendeväckande konstverk längs vägen. Till Konstanz anländer vi på nytt efter att obemärkt tagit oss över gränsen från ett icke-EU-land till ett EU-land.

Konstanz och den schweiziska staden Kreuzlingen bildar en sammanhängande stadsbebyggelse med strax över 100.000 invånare. Riksgränsen går där städerna möts, rakt igenom bebyggelsen.

Om Bregenz låg på Bodensjöns östra strand har vi nått den västra stranden efter någon timmes bilkörning. Vi förstår att Bodensjön är den tredje största sjön i Centraleuropa.

Här kan man vända tillbaka till Zürich om det räcker med tre avprickade länder. Det går enkelt att slingra sig över Neuenalp på småvägar upp till behagliga 900 meters höjd – men får då räkna med att bli omkörd av en och annan cyklist i nedförsbackarna om man kör alltför turistiskt.

Ålandstidningen har bevis för det.

Cirkus Europa som sista anhalt

Vi har dock sikte på Freiburg i Tyskland som är ett mer känt resmål för den vana Tysklandsresenären. Många turister som semestrar i Schwarzwald har Freiburg som sin utgångspunkt. Här finns gamla stan att besöka, här finns ett välrenommerat universitet – och här finns ett Bundesligalag för den som är intresserad av fotboll.

För att komplettera vår resa rullar bilen dock mot Strasbourg i Frankrike. Förutom att språket nu vänder tvärt från tyska till franska blir vägarna lite krångligare och trafikvettet lite hetsigare. Vi åker till en lugnare del av staden som är välbevakad av tungt beväpnad polis. Vi har naturligtvis hamnat utanför EU-parlamentet där de stora besluten fattas inom europeisk politik.

Vi besöker Cirkus Europa som sista anhalt. Men det är ingen vanlig cirkus. Hit reser nämligen hela Europaparlamentet från Bryssel varje månad för att klubba sina beslut i plenum – ett kritiserat logistiskt arrangemang som fått just smeknamnet Cirkus Europa.

Vi kan konstatera att en resa av detta slag bjuder på annorlunda upplevelser. Och hemligheten är att inte alltid göra som gps:en säger.