Det är ett glatt gäng frivilliga sjöräddare som presenterar sig ute på Kobba Klintar. Alla är klädda i Ålands sjöräddningssällskaps röda jackor. De flesta har varit medlemmar länge, men det finns ett och annat nytillskott i gruppen.
Sjöräddningens uppgift är att rycka ut när det behövs hjälp ute på sjön, och verksamheten förlitar sig på frivilliga sjöräddare.
– Ett larm kan gälla allt från motorstopp till hjärtstopp, säger Marie Andersson, frivillig sjöräddare i Mariehamn.
Men det är inte bara uppdragen som lockar, utan även gemenskapen. Det är en stor grupp i varierade åldrar från hela Åland, och många umgås privat.
– Totalt har sjöräddningen sex stationer och ungefär 140 aktiva medlemmar, berättar Dag Lindholm, verksamhetsledare för Ålands sjöräddningssällskap. Det är tack vare de frivilliga medlemmarna som verksamheten fungerar.
Medlemmarna ses ungefär en gång i veckan för att gå utbildningar ihop. Då får man gå kurser i bland annat första hjälpen, navigering och båthantering.
Corona påverkade sjöräddarna
När pandemin spreds till Åland blev det övningsuppehåll. Några kurser gick att hålla digitalt, men det mesta fick skjutas upp.
– Många övningar är praktiska, så det blev svårt, säger Åsa Björklund, frivillig sjöräddare på Vårdö.
Men medlemstillströmningen har inte påverkats avsevärt. Sjöräddningen har haft en relativt stadig rekryteringstakt.
Antalet larm har heller inte ändrats mycket under pandemin. Under sommaren 2020 var det lite färre, men inte betydligt, säger Dag Lindholm. I både Finland och Sverige har antalet larm ökat, men på Åland har det varit lugnt.
– Det har varit många familjer som behövt hjälp. Nallarna gick åt mer förra sommaren, säger Marie Andersson, som arbetar på Mariehamns station.
Sjöräddningen delar nämligen ut nallar till alla barn de träffar. Gosedjuren bär små flytvästar med sjöräddningens logga över bröstet, och de är mycket uppskattade.
”Man får vara med om mycket”
Kira Eklöw, från Lumparland, är bara 18 år men är ändå aktiv frivillig medlem i sjöräddningen, och hon planerar att vara med länge.
– Min pappa var med i sjöräddningen så då gick jag med, säger hon.
Och det är gemenskapen och de händelserika uppdragen som fått henne att stanna.
– Man får vara med om mycket och träffa nya människor, från den egna stationen och andra. Det är ett öppet gäng, säger Kira Eklöw.
Marie Andersson är också frivillig, och har varit medlem sedan sju år tillbaka. Hon håller med.
– Min bror drog med mig, och sen fastnade jag. Det är mycket humor och man kommer snabbt in i gänget, säger hon.
Åsa Björklund är också frivillig och tillhör Vårdös station. Det var hennes svåger som fick henne att gå med, det är mer än tio år sedan i dag. Så brukar det se ut; de flesta som går med i sjöräddningen förblir medlemmar länge.
– Den som går med i sjöräddningen brukar vara medlem i fem år i genomsnitt, säger Dag Lidholm.
Själv har Dag Lindholm arbetat som verksamhetsledare i 31 år, men i höst går han i pension.
– Det har varit ett bra och roligt uppdrag, men nu är det dags, säger han.
Det behövs alltid fler frivilliga
Somrarna kan bli hektiska för de sex stationerna.
– Då kan man få larm flera gånger i veckan, ibland flera gånger om dagen, säger Marie Andersson.
Ålands sjöräddning har ungefär 140 aktiva medlemmar. Men det behövs alltid fler.
Och det krävs inga särskilda förkunskaper för att bli frivillig sjöräddare.
– Man ska ha ett intresse för att hjälpa andra och vara lösningsorienterad, säger Åsa Björklund.
– Sedan ska man inte bli lätt sjösjuk eller vara rädd för vatten, säger Marie Andersson.
Allt man behöver lära sig får man lära sig under tiden. Kira Eklöw säger att hon har lärt sig mycket av att vara medlem. Hittills har hon varit på fem uppdrag, och minns tydligt sin första utryckning. Hon fick ett sms på en skollektion och bad läraren om lov för att få åka ut.
– Jag fick giltig frånvaro, och sen åkte vi ut. Det var spännande, säger hon.
Olivia Brask