För många ålänningar ställdes inte bara vardagen, utan även arbetsdagen på sin spets när coronaviruspandemin slog till för ett år sedan. Kanske mest påtaglig blev skillnaden för sjukvården, som mitt i allt fick ställa om sin verksamhet för att kunna möta en pandemi som nog ingen kunde förutse.

Vårdens hjältar har under året hyllats för sina insatser under pandemin. Särskilt i områden som drabbats hårt av pandemin har trycket på sjukvården varit stort.

Det åländska samhället har emellertid klarat sig bra, delvis på grund av den vårdpersonal som fungerat som en skyddsmur mellan viruset och alla människor. Att trycket på sjukvården inte eskalerat är ett bevis på det hårda förebyggande jobb de gjort. 

Att trycket på den åländska sjukvården aldrig eskalerat betyder dock inte att arbetsdagen för dem som jobbar på sjukhuset inte förändrats. För lite mer än ett år sedan gick Ramona Nordberg till jobbet och kollegorna på hälsocentralen som alla andra dagar.

– Sedan stod vi mitt i allt inför ett coronavirus och hela vårt arbetssätt förändrades totalt.

Kom som en bomb

När beslutet om att starta en infektionsmottagning fattades så delades personalen på hälsocentralen upp i två delar. Den ena skulle stanna kvar och ta hand om den vanliga HC-verksamheten medan den andra skulle starta upp den nya mottagningen. 

– Allt hände så snabbt och över bara natten skulle vi starta upp en helt ny mottagning, säger Ramona Nordberg.

Bland det första som gjordes var att starta upp coronatelefonen.

– Det var otroligt många samtal de första dagarna och vi var tvungna att lära oss allt om coronaviruset samtidigt som informationen ändrades från dag till dag. Det var jättejobbigt.

Uppdelningen av personalen var dessutom total. Ingen från infektionsmottagningen skulle sätta sin fot på hälsocentralen, och vice versa. 

– I början var det väldigt omtumlande för alla.

Har ställt upp

En av infektionsmottagningens viktigaste uppgifter har förstås varit att covid-19-testa ålänningarna. Till dags dato har Ramona Nordberg eller Sandra Fjällid tillsammans med sina kollegor tagit 24.442 tester. 13.987 personer har testats, alltså nästan varannan ålänning. Alla en potentiell smittbärare, men rädslan för att själv bli smittad har aldrig kommit åt någon av dem.

– Man får förstås utgå ifrån att varje person är smittad och därför har vi ett väldigt säkert och bra system. Vi är väldigt skyddade. Jag är betydligt mer rädd för att bli smittad när jag åker till matbutiken och handlar efter jobbet.

Trycket på mottagningen, som också ansvarar för smittspårning, har förstås korrelerat med smittläget på Åland. 

– En del dagar är det lugnt och andra är det jättemycket men alla har ställt upp för varandra jättemycket, säger Sandra Fjällid och får medhåll:

– Vi är ett otroligt sammansvetsat gäng, säger Ramona Nordberg.

Saknar hälsocentralen

Även fast året på många sätt medfört utmaningar vill ingen av dem kasta någon skugga över tillvaron på jobbet. Som sjukskötare finns i grunden en vilja att hjälpa människor och det har fortsättningsvis varit deras uppdrag.

– Det har känts att vi gjort ett viktigt jobb men det är klart att man saknar alla kollegor från hälsocentralen. Man längtar nog tillbaka till att kunna börja jobba som förut igen.

Även utanför jobbet har pandemin förstås varit en påfrestning. De båda gillar att vara sociala och allt sånt har varit på paus det senaste året. 

– Jag är väldigt social och har alltid haft mina helger uppbokade eftersom jag sjunger i dansband. Men det har förstås varit helt på is och man har inte umgåtts med någon annan än familjen. Stundvis har det varit jobbigt men med tiden har man lärt sig leva med det.

Sandra Fjällid och hennes familj flyttade från Sverige till Åland förra sommaren.

– Så jag har ännu inte fått se ett Åland som inte är mitt i en coronaviruspandemi.

Kevin Eriksson