Kaffegruppen, som den kallas, träffas för att umgås och prata bort en stund över en kopp kaffe med dopp på Mariagården i Saltvik.

– Den som vill får naturligtvis ha med sig handarbetet men det behövs inte. Det viktigaste är att komma och umgås med andra, säger diakoniassistent Annette Andersson som är på plats för dagen.

Till dagens kaffestund har sex personer kommit. Det är Gudrun Salmén, Elisabeth Tikkanen, Iris Holmström, Rosmarie Lundberg, Gunvor Blomqvist och Claes-Göran Wäppling.

– Det här är ett bra ställe att träffa tjejer, säger Claes-Göran Wäppling skämtsamt.

Några av dagens deltagare är på plats för första gången.

– Jag blev påmind om att det var i dag. Förra gången hade jag det uppskrivet men kom mig inte i väg. Eftersom jag inte vill köra när det är dåligt före, säger Gudrun Salmén.

Elisabeth Tikkanen tycker att det är en bra idé att samlas dagtid eftersom hon inte gärna vill köra när det är mörkt.

– Jag tycker om att sticka och tar gärna med stickningen hit. Samtidigt får jag umgås och prata, säger hon.

– Jag kan vara ensam i flera dagar och när man sedan träffar någon måste man prata av sig allt man läst, sett och tänkt, säger Gudrun Salmén.

Vanligtvis är det diakonen Arja Grunér som leder gruppen men i dag har Annette Andersson hoppat in.

– Det är trevligt att vi kan erbjuda verksamheter som samlar folk. Det behöver inte alltid vara program utan det viktiga är att man kan sitta ner tillsammans en stund, säger hon.

Skingrar isolering

Annette Andersson serverar kaffe med dopp som Saltviks församling bjuder på. Funderingar på om deltagarna ska bidra med en slant för kaffet tar fart.

– Förr gick pengarna från församlingslunchen till missionen och skolning för flickor. Hjälpbehovet finns kvar både utomlands och inom kommunen, säger Gudrun Salmén.

– Ja, man kanske inte tänker så ofta på att behovet av stöd och hjälp även finns i ens närhet, säger Annette Andersson.

Är det viktigt att den här verksamheten finns?

– Jätteviktigt. Den skingrar ensamhet och isolering. När man slutar arbeta tappar man den naturliga sociala kontakten, säger Elisabeth Tikkanen.

Rosmarie Lundberg deltar i flera av församlingens verksamheter.

– Samvaron med vänner tycker jag är viktig. Det ordnades ett seniorkafé före pandemin som nu ska starta igen. Men det verkar vara svårt att komma i gång igen, säger hon.

Dagens sex deltagare tycker att det är väldigt trevligt med en liten grupp.

– Nu kan alla prata med alla och vi hör vad de andra säger och pratar om. Vid ett långbord med 20 personer blir det inte att prata med alla, säger Gudrun Salmén.

Pensionärsgymnastik

Flera i gruppen tycker att det är bra att det ordnas samkväm dagtid.

– Vi har också en kvinnogrupp som samlas kvällstid. Men vi är väldigt få. Både unga och gamla kvinnor sitter ensamma och behöver kanske någon att prata med. De är alla välkomna, säger Annette Andersson.

Är det någon verksamhet ni saknar?

– Enkel gymnastik för pensionärer. Jag vet att det finns i Ödkarby skola men den gymnastiken kanske inte passar alla. Sittgymnastik med enkla rörelser här på Mariagården skulle vara bra, säger Gudrun Salmén.

– Det behöver egentligen inte vara speciellt mycket program. Bara att få komma hit och prata räcker för mig, säger Rosmarie Lundberg.

Både Gunvor Blomqvist och Claes-Göran Wäppling tycker att den sociala samvaron är det som lockar.

– Att få prata bort en stund. Det här är bra, säger Claes-Göran Wäppling.

Några av deltagarna sitter och stickar samtidigt som diskussionerna runt bordet går varma.

– Jag vet egentligen inte vad det här ska bli, det är bara en lång sak. Det är mitt barnbarns stresstickning, säger Rosmarie Lundberg och skrattar.

– Jag vet inte riktigt heller vad det här ska bli. Men jag tror det blir en tröja, säger Iris Holmström.

Elisabeth Tikkanen har stickat ett antal barnsockor som hon hoppas kunna skänka till någon insamling.

– Du kan lämna dem här så ska vi se till att lämna in dem, säger Annette Andersson.